”Tvingande sekulära normer är diskriminerande”

2016-04-28 | Aisha Susanne Lundgren padlock

OPINION

”Ja, Sverige är en sekulär stat. Men det betyder inte att det får finnas tvingande sekulära normer i politiken som gör att vissa grupper hindras att delta”, skriver Aisha Susanne Lundgren i en replik till Janine Alm Ericson (MP). Att Miljöpartiet gör en annan bedömning än domstolarna när det gäller hälsningar i enlighet med traditionell islam ser Lundgren som ytterst anmärkningsvärt.

RELATERADE ARTIKLAR:

2016-04-27 | ”Politiken är sekulär för att alla ska få plats”

2016-04-26 | Se upp för ”stabila värdegrunder”

2016-04-26 | ”Att vägra ta en utsträckt hand är en maktdemonstration”

2016-04-24 | Är Miljöpartiet ett anti-muslimskt parti nu?

2016-04-21 |Viktiga principer i skymundan

2016-04-21 | ”Könsdiskriminerande sedvänjor ska avskaffas”

2013-11-20 | Normativ handskakning

Att en händelse eller ett bemötande är ”diskriminerande” betyder att det i jämförelse med annan händelse eller bemötande är sämre. Att hälsa på någon med samma respekt men på olika sätt, så som Yasri Khan gjort, är således inte ”diskriminerande”. Om en person upplever ett islamiskt sätt att hälsa på kvinnor som sämre eller som en kränkning eller som om personen blev negativt bemött beror det på okunskap. Detta botas med kunskap och förståelse, inget annat. Men i det aktuella fallet räcker inte okunskap som förklaring till de negativa reaktionerna.

De uttalanden och kommentarer som syns i media visar tydligt att personer läser in negativa värderingar i hälsningen. Jag ser hur en respektfull hälsning istället ”tolkas om” och kopplas samman med kvinnoförtryck, könshierarki, manlig maktdemonstration, kvinnors underordning och så vidare. Om och om igen kommer beskrivningar som väljer negativt värdeladdade ord, som att Yasri Khan ”vägrade” skaka en kvinnas hand, att det är ”oacceptabelt att inte hälsa på kvinnor”. Någon sade till och med ”i Sverige hälsar vi på varandra”. Vad betyder det? Finns det platser där människor inte hälsar på varandra? Vem har inte hälsat?

Alla de myter, stereotypa beskrivningar, demoniserande bilder och förvrängningar som cirkulerar i media gällande muslimer och islam har slagit rot i tanken och får plötsligt förklara en muslims hand på hjärtat. Detta kallas islamofobi. Jag ser ett massivt utbildande uppdrag för oss muslimer för att i någon mån balansera alla de våldsamma, generaliserande omskrivningar och lögner om oss som ständigt flödar, som sipprar in i alla rum. Och som succesivt gör vårt handlingsutrymme allt mindre. Varje dag ett djupt andetag och en beredskap på att möta omvärldens berättelser om oss. Som en syster uttryckte det: ”Varje morgon slår jag på tv:n för att se vad jag kommer bli anklagad för i dag”.

Janine Alm Ericson påtalar att ”domstolar har slagit fast att den svenska normen att handhälsa inte har företräde över andra religiösa eller kulturella praktiker”, och att detta är bra men att ”aktivt behandla män och kvinnor olika” inte är acceptabelt. Jag är säker på att Yasri Khan skriver under på åtagandet om lika rättigheter oberoende av kön och delar de värderingar som kommer till uttryck i Miljöpartiets partiprogram. Frågan är om Miljöpartiet själva är beredda att leva upp till dem?

Trots att domstolar slagit fast att en person inte får särbehandlas då hen hälsar i enlighet med traditionell islam – det är diskriminering – så anser Miljöpartiet att de kan anta en annan ståndpunkt och klassa det som helt oacceptabelt. Detta är ytterst anmärkningsvärt. Alm Ericson skriver att ”politiken är sekulär”. Ja, Sverige är en sekulär stat. Men det betyder inte att det får finnas tvingande sekulära normer i politiken som gör att vissa grupper hindras att delta.

I mitt tidigare inlägg har jag redan påtalat att könssegregerande praktiker (eller särskiljande med koppling till kön), som till exempel att hälsa olika på män och kvinnor, är något som finns precis överallt i samhället. Om vi tar frågan om att hälsa och kommunicera så är det snarast en mycket stark norm i Sverige att det skiljer sig åt beroende av kön: de flesta kvinnor hälsar mer intimt på andra kvinnor än på män, de flesta har olika tilltal om de riktar sig till ”motsatt kön” eller till ”sitt eget” kön, de flesta är noga med hur de formulerar sig och vilka ”smileys” som får komma med i ett mail eller sms beroende på om mottagaren är av motsatt kön eller ej.

Dessa, och andra, särskiljande praktiker kan absolut diskuteras och problematiseras. Men det finns ingen anledning att muslimers vardagspraktiker ska dömas hårdare än resten av samhällets.

Den sekulära staten garanterar min religionsfrihet. Det är jag mycket tacksam för. De demokratiska principerna slår fast att samhällets grund är allas lika rättigheter oavsett kön, etnicitet, religion, sexuell läggning, funktionsnedsättning, könsidentitet och ålder. Den demokratiska, sekulära staten Sverige kan dock inte garantera att politiker eller andra inte influeras av anti-demokratiska synsätt; idéer om människors olika värde, villkorat tillträde eller olika måttstockar för olika grupper.

Jag vill avsluta med att säga att jag ändå tror på Sverige och det svenska samhället. Jag tror att vi kan rätta till det som blivit skevt. Jag tror inte att någon egentligen vill ha ett samhälle genomsyrat av hat, diskriminering, våld och polarisering. Och jag kommer stå sida vid sida med alla dem som vill fortsätta kämpa för de demokratiska principerna, för alla människors lika rättigheter, för allas lika värde, för mångfald, för allas tillträde, för lika möjligheter, för öppenhet, tolerans och medmänsklighet.