Statistik – ett viktigt verktyg i kampen mot strukturell rasism

2016-03-25 | Karen Austin padlock

OPINION

I Kanada, Irland och nu även Botkyrka har jämlikhetsdata börjat användas som en metod för att öka kunskapen om strukturell rasism och möjligheterna att komma åt diskrimineringen. Karen Austin konstaterar att det finns ett motstånd mot jämlikhetsdata och en ovilja att erkänna förekomsten av strukturell rasism. Hon framhåller att den strukturella rasismen måste synliggöras för att kunna bekämpas.

Karen Austin är ledamot i Feministiskt perspektivs styrelse och strateg vid kansliet för mänskliga rättigheter och demokratiutveckling i Stockholms stad.

Finns det enligt din mening någon eller några grupper i det svenska samhället som ofta utsätts för rasism? Frågan finns med i 2014 års SOM-undersökning vars syfte är att kunna belysa hur det svenska samhället förändras. Svaren presenterades och analyserades i kapitlet Uppfattningar om rasism, i SOM-institutets antologi Fragment. 55 procent i alla åldrar svarar ja. 10 procent svarar nej och 35 procent har ingen uppfattning.

Vad är det som gör att så många svenskar inte vill erkänna att det finns strukturell rasism? Enligt Salem Yohannes, statsvetare och medförfattare till antologin Svart Kvinna som var en av panelisterna som samlades på måndagen den 21 mars i Hörsalen på Kulturhuset i Stockholm på den internationella dagen mot rasism som Stockholm stad anordnade så handlar det om att ”svenskar tycker att de är goda och demokratiska”.

Samuel Girma, medgrundare till Black Cofee HBTQ och festival koordinator på CinemAfrica menar att i den övertygelsen det vill säga att man själv är klanderfri så ligger det en även en idé om att varje rasistiskt incident som inträffar ska ses som en enskild händelse”.

Förutom Samuel Girma och Salem Yohannes fanns också Victoria Kawesa, doktorand vid Linköpings universitet och ledamot i Stockholms stads råd för mänskliga rättigheter och även Brandon Seiktto, vd på Lingua Franca kommunikationsbyrå i panelen. Ämnet för kvällen var: representation, makt och förändring.

Afrosvenskar är särskilt utsatta för rasism och diskriminering i Sverige. Afrosvenska hatbrott har ökat med 24 procent sedan 2008 och afrosvenskar förekommer ofta som utsatta i anmälningar om diskriminering, särskilt i arbetslivet enligt Afrofobirapporten.

Rasistiska organisationer ökar mer än någonsin i Sverige, och hatbrotten ligger på alarmerande hög nivå. Ökad rasistpropaganda påverkar det politiska klimatet. Det varnar svenska FN-förbundet i en rapport till FN:s människorättsråd som överlämnades i juni 2014 till FN.

På frågan om vad som behöver göras för att få till förändring svarar samtliga i panelen att det behövs statistik som kan brytas ned i kommunen och även på stadsdelsnivå. Samuel Girma tar upp jämlikhetsdata som en åtgärd och hänvisar till att det används i Irland och Kanada.

Jämlikhetsdata är beteckningen på en metod som används för att på ett etiskt, rättsäkert och vetenskapligt sätt ta fram kunskap som kan utgöra underlag för en medveten och aktiv jämlikhets- och antidiskrimineringspolitik. Metoden bygger på principerna självidentifikation och självkategorisering samt samtycke, frivillighete och anonymitet, enligt forskaren Tobias Hübinette som börjat arbeta med jämlikhetsdata för Botkyrka kommun.

En av de vanligaste invändningarna mot jämlikhetsdata är att vi i Sverige inte ska använda oss av olagliga registreringar utifrån etnicitet eller ”ras” och så hänvisar man till personuppgiftslagstiftningen som har till syfte att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks när personuppgifter behandlas.

Jag sitter i publiken och tänker på framgångarna som gjorts när det gäller statistik baserat på kön. I dag ses jämställdhet som ett eget kunskapsområde. Alla identifierar sig inte som ”hon” eller ”han” och i dag kan en välja att uppge ”annat kön” i moderna enkäter.

Nej, motståndet mot jämlikhetsdata handlar om något annat. Under mina bättre dagar vill jag tro att man inte har läst på ordentligt vad jämlikhetsdata data går ut på och under mina sämre dagar undrar jag om ”vi svenskar” är rädda för att siffrorna ska avslöja ”oss”.

Strukturell rasism behöver inte vara skrivet i ett lands konstitution eller i enskilda lagparagrafer för att vara just strukturell. Diskrimineringen kan bestå av informella normer, beteenden eller även av formella regler i samhället. Genom diskrimineringen blir en grupp – underordnad en annan.

Det händer varje dag. Varje minut.

Att samla in statistik som gör det möjligt att följa upp och utvärdera åtgärder mot rasistisk och etnisk diskriminering borde inte vara omöjligt. Tvärtom är det helt nödvändigt för att vända den utveckling FN beskriver som alarmerande.