Landstinget i Stockholm bedriver en personalpolitik som fråntar sjuksköterskorna rätten till löneförhandling när de söker nytt jobb. En barnmorska med flera års erfarenhet kan inte längre höja sin lön om hen får en tjänst på en ny landstingsklinik, trots bristen på erfaren personal. Dessutom har ledningen bestämt ingångslönen för de nyutexaminerade oaktat avtalet som fastställt individuell lönesättning.
– Kartellbildning, ryter Päivi Vikkavaara och hennes kolleger.
– Oacceptabelt, anser Vårdförbundet i Stockholm.
– Helt logiskt, kontrar arbetsgivaren.
Enligt Peter Carpelan, moderat personallandstingsråd, gagnar det varken vården eller patienterna att ”personal börjar hoppa runt i syfte att höja sin lön”. Ett uttalande i Vårdfokus som fått sjuksköterskorna att se rött.
– En klar genusfråga, säger Ann Johansson vice ordförande i Vårdförbundet. Det handlar om underordning och överordning – och om utbytbarhet. Bara du är sjuksköterska kan du jobba var som helst, hur som helst och med vad som helst. Peter Carpelan skulle knappast uttala sig så respektlöst om läkarna.
Motsägelsefull lönepolitik
Okunskapen om sjuksköterskans jobb är stor. Många anser fortfarande att det handlar om att dela ut mediciner och att vara läkarna behjälpliga, tror Ann Johansson. Föraktet, att omvårdnad inte egentligen är något ”riktigt” jobb, sitter i väggarna. Att det handlar om högspecialiserad kunskap den korta tid patienter vistas på sjukhus har inte fått fäste. Ett exempel på det är Liberalernas Jan Björklunds utspel om att återinföra vårdbiträden.
– Okunnigt och ålderdomligt, ett förslag som bara förstärker hierarkier, säger Ann Johansson.
För landstingen är sjuksköterskornas missnöje kostsamt. Notan för hyrsjuksköterskor 2015 slutade, enligt Vårdfokus, på 785 miljoner. Det är 400 procent mer än 2011. Region Skåne betalade 110,4 miljoner kronor för hyrsjuksköterskor 2015, det är en ökning med 153 procent – på ett år. Samtidigt behöver samma region tillsvidareanställa 500 (!) sjuksköterskor, främst specialistsjuksköterskor, sjuksköterskor till akutsjukhusen och psykiatrin.
År 2012 fick Päivi Vikkavaara nog av låg lön, pressade scheman, dålig arbetsmiljö och allt för få kolleger och gick över norska gränsen. Där fick hon tillräckligt med arbetskamrater, ansvar för färre patienter, betalt boende, fria hemresor och ett lönelyft på över 10 000 kronor i månaden.
– Landstinget betalar inte för vår kompetens, säger hon. Ingångslönerna har stigit, och det är bra, men att erfarna sjuksköterskorna har lägre lön än dem de handleder är oacceptabelt. Lönespridningen är nära på obefintlig. Här tycker jag att Vårdförbundet varit tandlösa.
Ann Johansson håller med om att lönespridningen är för liten, men tror inte att det kan skyllas på de sifferlösa avtalen.
– Nej, vi har tjänat på dem, säger hon och hänvisar till att förbundet under ett par år legat över exportindustrins lönenormerande märke.
Men hon gör klart att sifferlöst inte är skrivet i sten, det kan – och ska – variera över tid, beroende på konjunktur.
– Att vi måste arbeta mer med löneutvecklingen är dock tydligt, säger hon.
– Vår historia som akademiker är kort, fortsätter Ann Johansson. Många sjuksköterskor är inte helt bekväma i den eftersom vi också har en yrkesexamen.
Livsviktig kompetens
Ytterligare ett problem är det förhärskande medicinska paradigmet, menar hon. Detta trots att omvårdnaden är en stor och väsentlig del av hälso- och sjukvården.
– Vården måste skifta fokus och erkänna vikten av samt ta emot de olika specialiteter som behövs för en modern högteknologisk vård av hög kvalitet. I den är sjuksköterskans kompetens bokstavligen livsviktig.
Nyligen publicerade Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, sin tillsynsrapport för 2015. I den påpekar myndigheten att för få vårdplatser inom den somatiska vården och att patienter placeras på fel slags avdelningar eller på fel vårdnivå leder till risker för patientsäkerheten. Inspektionen säger också att många verksamheter är underbemannade, att det är svårt att rekrytera och behålla rätt kompetens. Brister i bemanningen och hög arbetsbelastning ökar risken för felaktig diagnostisering och behandling.
– Det finns faktiskt mycket forskat om det, säger Päivi Vikkavaara. Ju fler patienter en sjuksköterska har ansvaret för desto högre är risken att de drabbas av bland annat infektioner. Även dödligheten ökar.
Ytterligare ett akut problem för Stockholms läns landsting är förlossningsvården, nu aktuell med nedläggningen av BB Sophia. Barnbördshuset AB, ett dotterbolag till Praktikertjänst, har fått korta sin uppsägningstid gentemot landstinget och stänger redan i maj.
Häpnadsväckande personalpolitik
För en tilläggsersättning på 25-30 miljoner årligen hade BB Sophia kunnat fortsätta sin verksamhet, enligt Praktikertjänst. Något som landstinget sade nej till. Samma landsting som räknade fel på Nya Karolinska med över 10 miljarder och som 2015 betalade nära 175 miljoner för hyrsjuksköterskor.
Över 3 000 nya förlossningsplatser ska fram snabbt. För att klara detta behöver landstinget anställa ett sextiotal barnmorskor, ett fyrtiotal barnsjuksköterskor och utöver det även undersköterskor och barnläkare. All denna kompetens finns bland BB Sophias i dag dryga 300 anställda. Intresset hos dem är dock svalt. Till det rekryteringsmöte landstinget bjöd in till i fredags kom tre personer plus Jane Stegring från Vårdförbundet i Stockholm.
– Det som tydligt uttrycktes på mötet var att Stockholms läns landsting anser att det är våra medlemmar som ska axla ansvaret för Stockholms föderskor, säger hon.
Om elva år Päivi Vikkavaara 65 år. Då får hon drygt 12 500 i månaden i pension.
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Stockholms Landsting borde skämmas över allt elände de ställer till med - och hur är det möjligt att det är så enkelt att köra över lagen? Har alla fackförbund bakbundna händer?