En soffa som plötsligt står i en annan vinkel. En pall som flyttats en meter.
Så kan våld i nära relationer också se ut. Ett alldeles särskilt utstuderat våld.
Den insikten slog mig när jag jobbade på Västra Götalandsregionens rättighetskommitté och fick höra talas om en synskadad kvinna, vars man en gång i veckan möblerade om. För att jävlas. För att få henne att snubbla och slå sig.
Ute i samhället pågår också en annan form av våld mot personer med funktionsnedsättningar. Om än inte alls lika utstuderat.
Sedan 1979 har det funnits en lag i Sverige om att kollektivtrafiken ska vara tillgänglig. Men än i dag har inte alla bussar rullstolsramper.
Samhället diskriminerar när det begränsar människors rörelsefrihet i vardagen och utestänger många, inte bara från att ta sig till affären och handla mat utan också från att få ta del av sina medborgerliga rättigheter. En utflykt till socialtjänsten eller ett vårdbesök kan bli ett strapatsrikt äventyr när hissen inte fungerar eller när uteserveringarna öppnat och blockerar trottoarvägen. Att avlägga sin röst på valdagen kan ta en hel eftermiddag när man möts av trappor i stället för hiss eller ramp.
Och då räknas Sverige ändå som ett föregångsland. Ute i Europa omöjliggörs många aktiviteter helt för personer med funktionsnedsättningar.
Tillgänglighet handlar helt enkelt om mänskliga rättigheter.
Därför är jag stolt över att nyligen ha stått som värd för den första hearingen om den nya europeiska tillgänglighetslagen i EU-parlamentet. Med på hearingen fanns ett tjugotal kvinnor från Synskadades riksförbund i Sverige.
I EU-kommissionens förslag till ny europeisk tillgänglighetslag lyfts inte bara traditionell tillgänglighet i den fysiska miljön. Utan också hur tillgängligheten ska öka i den digitala offentligheten. Allt från vilken standard tillverkare av läsplattor och smarta mobiler ska hålla, till hur biljettautomater ska se ut för att vara tillgängliga.
Förslaget till ny lag är en viktig milstolpe. Och det kom som något av en överraskning att kommissionen alls presenterade ett förslag på detaljerad lagstiftning när de EU-regleringsskeptiska britterna snart ska folkomrösta om fortsatt medlemskap.
I likhet med de flesta civilsamhällesaktörer välkomnar jag förslaget.
Men det har också brister.
Min främsta invändning är att direktivet i stället för att utgå från ett MR-perspektiv tar sin utgångspunkt i principen om en fungerande inre marknad. Det är tyvärr talande för EU-samarbetet att all lagstiftning som har med mänskliga rättigheter att göra måste fattas i enhällighet. Medan förslag som berör till exempel den inre marknaden bara behöver samla en enkel majoritet bland medlemsländerna.
För att överhuvud taget nå framgång i tillgänglighetsfrågorna får vi tyvärr finna oss i att ett inre marknads-direktiv är lättare att vinna stöd för. Men som bland andra DHR påpekat behöver direktivet vad gäller transporter omfatta hela resan: för att kunna checka in och åka därifrån måste man till att börja med komma in i stationsbyggnaden. Utbildningstjänster borde också vara en del av direktivet.
Resan mot mänskliga rättigheter fortsätter förstås för oss, med eller utan enhällighet bland regeringscheferna i Europeiska rådet.
Så låt mig återkomma till soffan som flyttas runt i den synskadade kvinnans hem.
Jag vill fortsätta kampen för personer med funktionsnedsättningar. Vad gäller tillgänglighet, men också – och inte minst – våld i nära relationer.
De flesta kvinnojourer är inte tillgängliga för kvinnor med funktionshinder. Vi vet att dessa kvinnor i lika hög utsträckning som andra utsätts för våld – men att det är svårare för dem att bryta ett destruktivt förhållande. Dessa frågor måste vi rikta sökljuset mot. Och jag gör det mycket gärna i nära samarbete med civilsamhället och gräsrötterna.
Bara tillsammans kan vi driva kampen i mål.
MEST KOMMENTERAT
Ibland funderar jag på om inte Sverige har för många rum där vilka åsikter som helst basuneras ut is ...
Den högtid då mäns våld mot kvinnor eskalerar närmar sig och inför internationella dagen för att sto ...
Långvariga applåder, och ibland även tårar, kantade inläggen när FN:s 100-årsjubilerande arbetsorgan ...
SENASTE KOMMENTARERNA
Om Vi har för många åsiktsmaskiner med tunnelseende
Om Historiskt när ILO antog #metoo-konvention
Om Midnatt råder, tyst det är i husen – eller?
Om Något håller på att hända på Stockholms konstscen
Om Demokrati borde vara ett verb
Om In i väggar – inte i dörrar
Om Om tilliten trasas sönder
Om #bbkrisen: Brandfackla med oskyldiga syndabockar
Om Den scharlakansröda sången
Om Nu sätter vi press på kommissionärerna
MEST LÄST
Under måndagen avslutades förtalsrättegången mot Cissi Wallin. Åklagaren yrkade på villkorlig dom me ...
En digital utställning om kvinnor ur Stockholms historia nekades annonsering på Facebook med hänvisn ...
Endast 8 procent av sexualbrottsutredningarna i Chile leder till fällande dom. Det är en av referens ...
Endast fem procent av männen säger att #metoo fått dem att rannsaka sitt eget beteende. Journalisten ...
Ibland funderar jag på om inte Sverige har för många rum där vilka åsikter som helst basuneras ut is ...
Ett inlägg i sociala medier av inrikesminister Mikael Damberg har väckt starka reaktioner. Inlägget, ...
Vården behöver mer resurser, konstaterar Nooshi Dadgostar (V) som menar att den avreglerade välfärde ...
”Läget i Iran har sällan varit så allvarligt som dessa novemberdagar och landets framtid står på spe ...
På eftermiddagen den 28 november greps en fotograf på flygplatsen i Teheran och fördes till Evin-fän ...
”Oförmögen att göra annat än att skita och tjuta, gapar och grinar både bebisar och män som Virtanen ...