När soffan blir ett knytnävsslag

2016-03-01 | Soraya Post padlock

UTRIKES/EUKRÖNIKAN

"Tillgänglighet är en fråga om mänskliga rättigheter. Och en fråga om frihet från våld. Såväl det utstuderade och privata våldet som det strukturella och samhälleliga". Det skriver Soraya Post, EU-parlamentariker för Feministiskt initiativ (Fi) i veckans EU-krönika.

Soraya Post är EU-parlamentariker för Feministiskt initiativ.

En soffa som plötsligt står i en annan vinkel. En pall som flyttats en meter.

Så kan våld i nära relationer också se ut. Ett alldeles särskilt utstuderat våld. Den insikten slog mig när jag jobbade på Västra Götalandsregionens rättighetskommitté och fick höra talas om en synskadad kvinna, vars man en gång i veckan möblerade om. För att jävlas. För att få henne att snubbla och slå sig.

Ute i samhället pågår också en annan form av våld mot personer med funktionsnedsättningar. Om än inte alls lika utstuderat.

Sedan 1979 har det funnits en lag i Sverige om att kollektivtrafiken ska vara tillgänglig. Men än i dag har inte alla bussar rullstolsramper.

Samhället diskriminerar när det begränsar människors rörelsefrihet i vardagen och utestänger många, inte bara från att ta sig till affären och handla mat utan också från att få ta del av sina medborgerliga rättigheter. En utflykt till socialtjänsten eller ett vårdbesök kan bli ett strapatsrikt äventyr när hissen inte fungerar eller när uteserveringarna öppnat och blockerar trottoarvägen. Att avlägga sin röst på valdagen kan ta en hel eftermiddag när man möts av trappor i stället för hiss eller ramp.

Och då räknas Sverige ändå som ett föregångsland. Ute i Europa omöjliggörs många aktiviteter helt för personer med funktionsnedsättningar.

Tillgänglighet handlar helt enkelt om mänskliga rättigheter. Därför är jag stolt över att nyligen ha stått som värd för den första hearingen om den nya europeiska tillgänglighetslagen i EU-parlamentet. Med på hearingen fanns ett tjugotal kvinnor från Synskadades riksförbund i Sverige.

I EU-kommissionens förslag till ny europeisk tillgänglighetslag lyfts inte bara traditionell tillgänglighet i den fysiska miljön. Utan också hur tillgängligheten ska öka i den digitala offentligheten. Allt från vilken standard tillverkare av läsplattor och smarta mobiler ska hålla, till hur biljettautomater ska se ut för att vara tillgängliga.

Förslaget till ny lag är en viktig milstolpe. Och det kom som något av en överraskning att kommissionen alls presenterade ett förslag på detaljerad lagstiftning när de EU-regleringsskeptiska britterna snart ska folkomrösta om fortsatt medlemskap. I likhet med de flesta civilsamhällesaktörer välkomnar jag förslaget. Men det har också brister.

Min främsta invändning är att direktivet i stället för att utgå från ett MR-perspektiv tar sin utgångspunkt i principen om en fungerande inre marknad. Det är tyvärr talande för EU-samarbetet att all lagstiftning som har med mänskliga rättigheter att göra måste fattas i enhällighet. Medan förslag som berör till exempel den inre marknaden bara behöver samla en enkel majoritet bland medlemsländerna.

För att överhuvud taget nå framgång i tillgänglighetsfrågorna får vi tyvärr finna oss i att ett inre marknads-direktiv är lättare att vinna stöd för. Men som bland andra DHR påpekat behöver direktivet vad gäller transporter omfatta hela resan: för att kunna checka in och åka därifrån måste man till att börja med komma in i stationsbyggnaden. Utbildningstjänster borde också vara en del av direktivet.

Resan mot mänskliga rättigheter fortsätter förstås för oss, med eller utan enhällighet bland regeringscheferna i Europeiska rådet.

Så låt mig återkomma till soffan som flyttas runt i den synskadade kvinnans hem. Jag vill fortsätta kampen för personer med funktionsnedsättningar. Vad gäller tillgänglighet, men också – och inte minst – våld i nära relationer.

De flesta kvinnojourer är inte tillgängliga för kvinnor med funktionshinder. Vi vet att dessa kvinnor i lika hög utsträckning som andra utsätts för våld – men att det är svårare för dem att bryta ett destruktivt förhållande. Dessa frågor måste vi rikta sökljuset mot. Och jag gör det mycket gärna i nära samarbete med civilsamhället och gräsrötterna. Bara tillsammans kan vi driva kampen i mål.