Dokumentärer och feminism höjdpunkter på Cinemafrica

2016-02-25 | Aida Paridad padlock

KULTUR

På torsdagskvällen, den 25 februari, invigdes Cinemafricas på Debaser medis i Stockholm. Filmfestivalen som lyfter den afrikanska filmen, såväl från Afrika som från diasporan runtom i världen, är inne på sitt artonde år och har i år valt temat Movements (Rörelser), ett aktuellt tema i såväl svensk som internationell kontext.

Samuel Girma är festivalkoordinator för Cinemafrica och stolt över programmet som väntar årets besökare. Han presenterar årets program och lyfter samtidigt upp några av sina personliga favoriter för Feministiskt perspektivs läsare:

– Med Movements tänker vi rörelser av olika slag, alltså en ganska bred definition. Sen har vi underteman, som till exempel Forced Movements. Det kan handla om att behöva flytta eller fly, vilket vi ser i filmen Red Leafes. Den utgår ifrån den etiopiska diasporan i Israel och handlar mycket om mellanförskap.

Inom det högaktuella undertemat erbjuder Cinemafrica också ett kortfilmspaket som bland annat visar Joy, it’s Nina, som just handlar om att lämna sin familj och sitt land för att fly över Medelhavet. Även den experimentella musikaliska kortfilmen Prince of Nowhere visas, en berättelse om att efter flera generationer fortfarande vara i exil.

Girmas personliga favorit-undertema på festivalen är African and Diaspora feminism, vilket inte bara kommer synas i flera av filmerna utan också i olika panelsamtal som följer efter filmvisningarna.

– En av de på förhand mest populära filmerna är Feminism insh’allah: en dokumentärfilm om den arabiska feminismens historia. Jag har sett den och tycker själv den är en klar favorit.

– Vi har också en queer-söndag, där vi bland annat visar Black is black ain’t. En viktig dokumentär om svart manlig feminism och identitet. Efter filmen kommer vi att ha ett panelsamtal om svarta män som för kampen i Sverige, om vår roll i den feministiska kampen kopplat till patriarkala strukturer och de stereotyper som omger oss i samma kontext, som svarta män.

Det tycks onekligen vara dokumentärer som hör till festivalens höjdpunkter. En annan favorit för Samuel Girma är A Place of Rage, i undertemat Black Lives Matter.

– Det är ett självklart undertema till Movements och namnet säger ju säger allt. Det är ju påtagligt för oss svarta i dag. Med det temat vill vi ha en historisk blick på rörelsen men också en samtida blick på rörelsens föregångare.

I A Place of Rage får vi se tre av de mest framstående aktörerna inom Black Lives Matter-rörelsen, June Jordan, Angela Davis och Alice Walker, som berättar om kampen för svarta kvinnors upprättelse. Även A Place of rage följs av ett panelsamtal, där de tre afrosvenska kvinnorna, bland dem Alle Eriksson, diskuterar vidare om kamp och svarta kvinnors ledande men försummade roll i kampen.

Det medvetna avsändarperspektivet och fokus på representation är återkommande för Samuel Girma och hela Cinemafrica. Det märks genom hela filmprogrammet, som i år dessutom är mer fullspäckat än någonsin, och det ges utrymme i varje undertema för både inspiration och fördjupning. Det algeriska filmmaratonet är ett exempel på det och kommer enligt Girma att låta oss djupdyka i en dissekering av både historien och samtiden, med en inomalgerisk blick på kolonialism.

– Årets tema är högaktuellt inom allt från det internationella politiska läget till den svenska feminismens inomkritiska utveckling. Det verkar trenda inom filmfestivaler men också hos filmskapare, och förhoppningen är att det ska kunna påverka även utåt och ge ringar på vattnet. Det är viktigt att se rörelser ur ett historiskt perspektiv men också relevant att diskutera vilka rörelser som får uppmärksamhet och inte. Den afrikanska emigrationen är till exempel inte alls så synlig i media, trots att det dagligen sker flera turer över Medelhavet med afrikanska flyktingar.