Gunhild Kyle på Historiska institutionen på Göteborgs Universitet i mitten av 80-talet.

Bild: Heléne Lööw

Gunhild Kyle – en betydelsefull kvinno- och genushistoriker

2016-02-23 | Ulla Manns padlock 4

FEMINISM

”Gunhild Kyle tog sig in i en akademisk miljö som var massivt mansdominerad, fick arbeta hårt för fältets etablering och legitimitet, och tog strid för ämnet när det riskerade att omdefinieras vid tillsättningen av sin efterträdare. För detta och för de många tankestimulerande och välunderbyggda texterna, liksom för hennes varma, uppmuntrande, nyfikna, underfundiga och vänliga attityd i denna hårda miljö är jag innerligt tacksam.” Det skriver professor Ulla Manns i en minnestext över Gunhild Kyle som gick bort på alla hjärtans dag.

Mer om Gunihild Kyle.

Ulla Manns är professor i genusvetenskap vid Södertörns högskola.

Gunhild Kyle finns inte längre, i alla fall inte i detta jordeliv. På Alla hjärtans dag, den 14 februari gick hon bort 94 år gammal och hon begravs på den Internationella kvinnodagen, den 8 mars. En betydelsefull kvinno- och genushistoriker, en varm och rolig person som länge funnits inom fältet och på flera vis banat väg för genusforskningen i stort, fattas oss. ”Jag är ju lika gammal som medeltiden”, förklarade hon i TV för några år sedan. Visst inte, en klar överdrift! För oss var hon Nordens första professor i kvinnohistoria som modigt och envist huserade i Göteborg. Där efterträdde hon 1980 sin partner Gunnar Qvist, som fram till sin död innehavt en personlig professur med kvinnohistorisk inriktning. I Göteborg fanns således både en professur i ämnet och ett särskilt kvinnohistoriskt seminarium, något oerhört viktigt för uppbyggandet av fältet.

När Gunhild Kyle gick i pension utbröt en av den svenska genusforskningens större strider, den om tillsättningen av hennes efterträdare. Vad var egentligen kvinnohistoria och enligt vilka måttstockar skulle sådana meriter bedömas? Utan att rekapitulera den historien (som för övrigt finns belyst av Gro Hagemann, Jakob Winther Forsbäck och Daniel Nyström) så tog Gunhild Kyle modigt och bestämt ställning i de besynnerliga diskussionerna under tillsättningen. Hon förklarade att kvinnohistoria absolut måste innebära en problematisering av kvinnors villkor. Hennes klargörande av vad ett kvinnohistoriskt perspektiv innebar och också måste bygga på gick segrande ur striden. En feministisk och välrenommerad kvinnohistoriker tilldelades slutligen tjänsten, Yvonne Hirdman, och demografihistorikern Christer Winberg som först föreslagits fick träda tillbaka.

När SKOGH: föreningen Sveriges kvinno- och genushistoriker bildades 1995 höll Gunhild Kyle ett bejublat föredrag. Vi var många där som ville se det publicerat. ”Det är viktigt för historien att sådana här hågkomster skrivs ned så att andra kan ta del av dem”, försökte vi förklara. Men icke. Det fanns väl föga värde i denna lilla historia, menade Gunhild Kyle. Även när boken Föregångare skulle publiceras avböjde hon att medverka. Varför? Till vilken nytta? Till vilket pris? Hon ville inte. Men 2010 lät hon Gunnel Karlsson och Renée Frangeur intervjua henne, en intervju som finns att läsa på tidskriften Scandias hemsida och som återberättar somligt ur föredraget 1995. Den är läsvärd ur flera aspekter! Den visar inte minst hur just kvinnor inte uppmuntrades att gå vidare med forskning även om deras ämnen uppfattades som intressanta, medan däremot männen hejades på. Intervjun visar också hur inte bara könsgränser överskreds genom inträdet i akademin, utan också klassgränser.

Gunhild Kyle disputerade 1972 på avhandlingen Svensk flickskola under 1800-talet. Hon var först intresserad av den kvinnliga rösträtten och hade skrivit en b-uppsats om den i Uppsala. Men examinatorn professor Curt Weibull uppmuntrade henne inte att forska vidare om det. Inte för att ämnet var ointressant eller för att uppsatsen var dåligt utförd, tvärtom. Men han vände sig snart till dåvarande studenten Gunnar Qvist och föreslog rösträtten som ett riktigt intressant avhandlingsämne.

Flickskolestudien visar på ett tydligt och välunderbyggt sätt hur fundamentalt olika synen på utbildning var sett utifrån ett kritiskt köns- eller genusperspektiv. Två rejält olika utbildningssystem med skilda undervisningsinnehåll ansågs korrespondera till uppfattningar om vad som vad flickor respektive pojkar behövde och klarade av såväl mentalt och fysiskt. Matematik åt pojkarna och språk åt flickorna. Andra viktiga publikationer av Gunhild Kyle är Gästarbeterska i manssamhället, som publicerades 1979, och ett antal artiklar som exempelvis den om Geijer, liberalismen och kvinnors medborgarskap från 1983, publicerad i Kvinnovetenskaplig tidskrift.

Epitetet pionjär är något som bör användas sparsamt i historieskrivningen, anser jag som kvinnorörelse- och genushistoriker, men Gunhild Kyle var verkligen en pionjär på flera sätt. Hon tog sig in i en akademisk miljö som var massivt mansdominerad och inte helt igenom vänlig. Hon fick arbeta hårt för fältets etablering och legitimitet, och hon tog strid för ämnet när det riskerade att omdefinieras vid tillsättningen av sin efterträdare. För detta och för de många tankestimulerande och välunderbyggda texterna, liksom för hennes varma, uppmuntrande, nyfikna, underfundiga och vänliga attityd i denna hårda miljö är jag innerligt tacksam.

Gunhild, om du sitter på ett moln och kikar ned på oss den 8 mars, vinka åt oss och håll tummarna! Vi kämpar på och vinkar tillbaka!