Shadé Jalali är gästutredare på Arena idé.

C och L beredda att lagstifta om löner som inte går att leva på

2016-02-23 | Ina Blomster padlock

EKONOMI

Att sänka de lägsta lönerna med 25 procent innebär att ett jobb inte räcker för att betala räkningar och mat. Underskottet för en ensamstående förälder med två små barn kan bli nära 7 000 kronor i månaden.
– Trångboddheten, segregeringen fattigdomen och bidragen kommer att öka och frågan är hur många jobb ska en behöva ha för att leva ett anständigt liv? säger Shadé Jalali, gästutredare på Arena idé.

Tillsammans med Per Lindberg har Shadé Jalali reviderat rapporten ”Ett anständigt liv” från 2013. Då var det arbetslösheten bland unga som skulle sänkas med hjälp av lägre löner. Motståndet var kompakt, förslaget självdog och ungdomsarbetslösheten sjönk. Tre år senare är det flyktingarnas kommande jobbchanser som är i fokus.

– Anledningen att mörkhyade inte får jobb är knappast att det är för kostsamt för arbetsgivaren. Och att anställda har olika lön trots samma jobb – det är etnisk diskriminering, säger Shadé Jalali.

Syftet med rapporten var att se om det går att bo och försörja sig i Stockholm med en 25 procent lägre lön än den avtalsenliga ingångslönen för en vuxen inom hotell, restaurang och handeln. Slutsatsen är nej. Beroende på hushållstyp varierar det månatliga underskottet mellan 600 och 2 400 kronor.

Signalpolitik

Bostadsbrist och höga hyror är knäckfrågan. Inget hushåll skulle ha råd att bo i, för familjen anpassad, nyproduktion eller att hyra i andra hand. Rapporten visar att fler hushåll skulle bli beroende av olika typer av bidrag. Många skulle dessutom tvingas att jobba extra.

– Redan nu tvingas många jaga kvälls- och helgjobb för att få ekonomin att gå ihop, säger Shadé Jalali. Det i sin tur omöjliggör ett vettigt socialt liv.

Båda branscherna är kvinnodominerade och består till stor del av ofrivilliga deltidstjänster och osäkra visstidsanställningar. Det i kombination med hög personalomsättning ökar risken för att de sänkta ingångslönerna biter sig fast och ytterligare försämrar villkoren för de anställda.

Inte heller är det helt tydligt vilka jobb det handlar om. Ska mataffärerna plötsligt börja anställa personer som packar kundernas kassar eller ska de som står jämte varandra i charken ha en löneskillnad på ett par tusen i månaden?

– Borgerlig signalpolitik, säger Shardé Jalali. Ingen vet om sänkta löner verkligen skapar flera jobb, och om, hur många? Och vilka löner är det som är för höga, var går gränsen?

Ingrepp i avtalsfriheten

Att de borgerliga förslagsgivarna och Svenskt näringslivs vd, Carola Lemne, inte har tänkt sig att sänka sina inkomster är tydligt. Hur motiverar de det för sig själva, undrar Shardé Jalali.

Liberalerna, Centerpartiet och Svenskt Näringsliv går längst och hotar med lagstiftning om arbetsmarknadens parterna inte kan enas om lägre lägstalöner. Något som är mycket komplicerat. Dessutom är det dyrare för arbetsgivaren jämfört med existerande stöd för att anställa de grupper som nu stått i fokus för debatten, och troligen olagligt, enligt TCO:s samhällspolitiska chef Samuel Engblom. Såhär skriver han på utredarbloggen:

”Det som skulle krävas för att lagstiftningsvägen genomdriva sänkta ingångslöner för unga och nyanlända är en lagstiftning som skapar en anställningsform med en viss angiven lön, samtidigt som arbetsgivare och fackliga organisationer förbjuds att avtala om bättre löner för den aktuella målgruppen. Lagstiftningen skulle behöva säga att kollektivavtal som innehåller bestämmelser om minimivillkor som berör nyanlända eller personer under 23 år och som är mer förmånliga än Startjobben, Ingångsjobben ellerIntroduktionsanställningarna är ogiltiga i de delarna. Det skulle påverka alla kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden och vore ett ingrepp i avtalsfriheten på arbetsmarknaden av aldrig tidigare skådat slag.”