Bild: Ur Pojkarna

Pojkarna – en film med både djup och tillkortakommanden

2016-02-19 | Aleksa Lundberg padlock

KULTUR/FILM

”Vi lever i en tid då Pojkarna, tillkortakommanden till trots, ändå måste ses som ett synliggörande av transungdomars och unga tjejers verklighet, och därför har den potential att göra skillnad. Bristerna behöver dock pekas ut och problematiseras för att vi ska komma vidare.” Aleksa Lundberg recenserar Pojkarna, som har biopremiär i dag.

I Alexandra-Therese Keinings nya film Pojkarna, baserad på Jessica Schiefauers Augustprisbelönade bok, utsätts bästisarna Kim, Momo och Bella dagligen för mobbning och sexuella trakasserier i skolan. De längtar bort och skapar som en egen värld i växthuset där de håller till på fritiden. ”Vad mycket lättare livet skulle bli om vi bara vore killar”, surrar deras tankar. Då skulle pikar och nedvärderande kommentarer som ”patt-lisa” inte existera. Men för Kim verkar smärtan gå djupare än för kamraterna. Vid ett tillfälle förklarar hen det som en konflikt mellan kroppen och det inre livet. Som om det fanns ett blixtlås över kroppen vilket behöver öppnas.

Efter att ha planterat något som visar sig vara en magisk blomma dricker de tre bästisarna saften ifrån den och förvandlas till pojkar. Äntligen kan de göra allt det de bara kunnat drömma om som tjejer. Dricka öl, röka på, spela fotboll med andra killar -men främst; bemötas som jämlikar. Förtrollningen håller dock inte i sig mer än några timmar åt gången.

Sällsynt djup

Ju mer handlingen utvecklas desto tydligare blir det att de nattliga förvandlingarna är på liv och död för Kim. Som snubbe blir hen bästa kompis med Tony, en machokille som gör inbrott för att tjäna pengar åt sin pappa. Glädjen att äntligen få vara en av grabbarna är uppenbar, men det är inte bara vänskapliga känslor som växer fram.

Trots att det är lätt att blanda ihop begreppen ”könsidentitet” och ”sexualitet”, särskilt i en film om ungdomars sökande efter sig själva, uppstår aldrig någon förvirring kring när Kim våndas över könstillhörigheten eller söker svar om vem det är ok att bli kåt på. Keining lyckas här att ge handlingen ett djup som är sällsynt att se.

Filmen belyser även Kims upplevelse, av att förvandlas till kille, som annorlunda från kompisarnas. ”Det är inte för oss som det är för dig. Du vill det här på riktigt”, säger Momo till Kim, och förklarar att hon ser smärtan som uppstår av att bli sedd som någon en inte är. Då är det svårt att hålla tårarna borta.

Den utsatta situationen för flickor i skolan uppmärksammas också på ett sätt som känns helt rätt. Filmen tar tydlig ställning; ”Såhär ser det ut och det är inte ok.” Ett välbehövligt statement.

Men någon riktig fullträff är Pojkarna inte. Stundtals upplevs dialogen som stel, lite som om manusförfattarna kopierat bokens beskrivningar av handlingen och gjort dem till repliker. När bästisarna vaknar upp i skogen efter första natten som killar, till exempel, följer en förklarande sekvens; ”Det måste ha varit blomman som gjorde oss till killar. Varje gång vi dricker saften förvandlas vi…” Funkar säkert i boken men blir amatörmässigt i filmen. Ibland är det själva skådespeleriet, från ungdomarnas sida, som inte känns trovärdigt. Kanske har Keining överinstruerat ibland?

Klart sevärd

Det är också vansinnigt frustrerande att se en film, om kampen att själv få definiera sin könsidentitet, utan att en enda öppen transperson inkluderats i casten. Varför inte låta Saga Becker spela gympaläraren eller Lina Axelsson Kihlblom gestalta Kims mamma? Lite som vittnen vilka skulle påminna publiken om att de här kamperna är på riktigt. Något att ta med sig till nästa gång.

Vi lever i en tid då Pojkarna, tillkortakommanden till trots, ändå måste ses som ett synliggörande av transungdomars och unga tjejers verklighet, och därför har den potential att göra skillnad. Bristerna behöver dock pekas ut och problematiseras för att vi ska komma vidare.

Sammanfattningsvis blir det tre F (som i FemPers) av fem möjliga. Detta är en klart sevärd film, men med alltför många brister för att benämnas som riktigt bra.