Maria Jacobson är återkommande kulturkrönikör i Feministiskt perspektiv.

Dags att syna all kultur som ger tillåtelse att kränka

2016-01-29 | Maria Jacobson padlock

KRÖNIKA/KULTUR

”Självklart finns det värderings- och normkrockar mellan människor med olika bakgrunder”, skriver Maria Jacobson, som förbluffas över att män för vilka jämställdhetsnormer förväntas vara självklara inte diskuteras i kultur- och etnicitetstermer när de utsätter kvinnor för ofredanden. Hon menar att Sverige aldrig på allvar och med politisk kraft gjort upp med den sortens maskulinitetskultur med inbyggt kvinnohat som ger tillåtelse att kränka.

Äntligen ska det amerikanska astronomforskarförbundet göra något åt den kultur som sanktionerar sexuella trakasserier bland astronomforskare, skrev The Atlantic 6 januari 2016.
Från universitet i Oxford rapporterades i Independent i maj 2015 en alarmerande frekvens, med närmast epidemisk karaktär, av sexuella trakasserier och ofredanden.
Det brittiska studentförbundet NUS har bestämt sig för att en gång för alla göra upp med den ”Lad Culture” som dominerar på universiteten och som resulterar i sexuella trakasserier, ofredanden och näthat mot kvinnliga studenter. ”Lad Culture” definieras som en form av maskulinitet där misogyni och homofobi är starka inslag. En rapport från 2014 visade att närmare 50 procent av kvinnor på högre utbildningar på något sätt utsatts för ”Lad Culture”.
Vid ett tal inför världskonferensen för journalister sa nobelpristagaren Tim Hint om kvinnliga forskarkollegor: Låt mig berätta om mina problem med flickor. Tre saker händer när de är i laboratoriet: du blir kär i dem, de blir kär i dig och när du kritiserar dem börjar de gråta, skrev Forbes i juni 2015.
I Australien uppmärksammades ABC News i september 2015 att det bland kirurger finns en utbredd kultur av sexuella ofredanden riktad mot kvinnliga blivande kirurger.

Vad vill jag ha sagt med den här listan?

Jo, på många håll i världen diskuteras sexuella trakasserier och ofredanden, precis som i Sverige på senare tid. En hel del forskning har gjorts och mönstret ter sig likartat över världen. Offer och förövare finns inom alla etniska grupper.

I exemplen ovan har jag valt ut miljöer där vita västerländska personer är i majoritet och är välutbildade. Män i dessa kategorier får anses vara väl bekanta med normer och värderingar i demokratiska samhällen där jämställdhet finns på den politiska dagordningen. Trots detta utsätts kvinnor på ett systematiskt sätt för sexuella trakasserier och ofredanden.

Flera debattörer har på senare tid lyft fram att denna typ av brott inte kan knytas till några etniska eller kulturella särdrag mer än andra. Misogyni – kvinnohat – förekommer överallt i en patriarkal världsordning.

Andra skribenter tenderar att knyta de brott som skett i Köln, Stockholm, Kalmar med flera orter till nyanlända och asylsökande unga män från kulturer och länder i Mellanöstern. De vill varna för att blunda för den unkna kvinnosyn som kommer med invandring och flyktingar. Indirekt blir budskapet att Sverige inte ska ta emot människor på flykt från dessa länder. För att skydda kvinnor. Så legitimerade USA sitt krig mot talibanerna i Afghanistan också.

Självklart finns det värderings- och normkrockar mellan människor med olika bakgrunder. Vad jag mer förbluffas över är underlåtelsen att diskutera i kultur- och etnicitetstermer när sexistiska och sexuella brott sker inom vita västerländska kulturer och grupper, exempelvis bland kirurger och forskare.

I stort sett varje kvinna har någon gång utsatts för någon form av ovälkomna sexuellt färgade närmanden, alltifrån könsord, till tafsanden, ofredanden och våldtäkt. En syn på kvinnokroppen som en arena för mäns sexualitet är en komponent i patriarkala samhällen, liksom en idé om att det är ett maskulint privilegium att ha en åsikt om kvinnors kroppar. Ett annat exempel på det är de ständiga trakasserier och ofredanden till exempel muslimska kvinnor utsätts för från vita svenska män. En vän skriver just nu en rapport om saken. Det är samma unkna kvinnosyn som gärna tillskrivs asylsökande män. Och det näthat som riktas mot varje kvinna som har en åsikt – återigen samma sak.

Det blir alltså fånigt att framställa Sverige som en under av modernitet och svenskfödda män som fullt ut sköna lirare. I själva verket har det aldrig på allvar och med politisk kraft gjorts upp med den sortens maskulinitetskultur med inbyggt kvinnohat som ger tillåtelse att kränka. Det verkar inte som sofistikerad jämställdhetspolitik och ”svenska” värderingar hjälper ens svenska män.