Bild: Elina Pahnke

Shadi Abu Shomar: ”Vi har lovat varandra att inte ge upp”

2016-01-22 | Elina Pahnke padlock

INRIKES

I fyra månader har asylsökande palestinier från Gaza protesterat utanför Migrationsverket i Malmö. I åtta år har de väntat på besked från Migrationsverket. De flesta av palestinierna har redan fått avslag på sin asylansökan. De skulle utvisas – men hade ingenstans att ta vägen. Elina Pahnke har träffat dem utanför Migrationsverket i Malmö.

Varje dag samlas palestinierna utanför Migrationsverket för att protestera.

De har ingen plats på jorden som de kan kalla sin egen.

Vissa har väntat fem år på besked. Andra har väntat åtta.

De vet inte om de får stanna. Men en utvisning är omöjlig.

Mittemot Migrationsverket i Malmö står en liten julgran. Från grenarna hänger fyra kulor kvar. Shadi Abu Shomar var här på julafton. Han var här på nyår också, och alla andra dagar. Tältet som täcker hans huvud är uppbyggt av presenningar och bredvid hänger en sliten banderoll med texten ”Hellre dö med värdighet, än att leva förödmjukad i Gaza”. Han är en av 20 palestinier som protesterar utanför Migrationsverket, varje dag.

– Vi har lovat varandra att inte ge upp, säger Shadi Abu Shomar.

Fram tills nyligen sov palestinierna i tält utanför Migrationsverket, men när polisen körde bort dem fick de flytta in tillfälligt på kulturhuset kontrapunkt. På dagarna åker de hit. Under presenningen värmer några sina händer över en eld. Askan blandas med snön som blåser upp i vinden. Idag är en av de kallaste dagarna hittills och palestinierna har skrivit ihop ett brev som de ska försöka ge till en representant från Migrationsverket.

Situationen är speciell. De flesta av palestinierna har redan fått avslag på sin asylansökan en eller två gånger. De skulle utvisas – men hade ingenstans att ta vägen. Gränsen mellan Egypten och Gaza är stängd och Egypten vill inte ta emot dem. Förutom hot i form av IS i Egypten så väntar fängelse om de återvänder till Gaza efter att ha flytt därifrån. De är statslösa i ordets alla meningar.

Shadi Abu Shomar och Mohammed al Sabir.

”Ingen vill ha oss”

– Som palestinier vill ingen ha oss, säger Shadi Abu Shomar.

Nu har de sökt asyl på nytt. Köerna som ringlade utanför Migrationsverkets lokaler i höstas, när fler flyktingar kom in i Sverige, har avtagit. Men palestinierna har inte fått några svar.

– Vi förstår alla från Syrien som behöver hjälp. Men de har haft krig i fyra år - vi har haft krig i 60 år! Och ändå är det mycket svårare för oss att få uppehållstillstånd, säger Shadi Abu Shomar.

Det har gått 18 månader sedan han senast intervjuades.

– Vi är inte tillåtna att jobba…inte tillåtna att drömma.

Bredvid honom står en av de få palestinierna i gruppen som inte är från Gaza. Han heter Mohammed al Sabir och kom till Sverige från Saudiarabien för fyra år sedan med sina fem barn, sin fru och sin mamma.

De flydde från Saudiarabien när hans son blev hotad till livet. Familjen tältade här med de andra palestinierna fram tills polisen körde bort tälten. De sparkade hans 70-åriga mamma på benet så att hon blev skadad. Nu spenderar de dagarna i en lägenhet, väntandes.

– Vi kan inte återvända. När jag hade varit borta från Saudiarabien i sex månader så hade jag inte längre kvar mitt medborgarskap. Jag har inte något palestinskt pass heller, så vi har ingen plats att återvända till, säger Mohammed al Sabir.

Gruppen skickar runt brevet som de skrivit till Migrationsverket. Många har väntat så länge att de har lärt sig svenska, men vet fortfarande inte om de kommer få användning för det i ett framtida arbete.

De reser sig upp. Några skjuter två rullstolsbundna män framför sig. Flera håller plakat i händerna. We suffered in Gaza, still suffering in Sweden. Barnen i Palestina dödas och bränns bara för att de är palestinier. Migrationsverket, vi har en fråga: har ni glömt oss?