”Oförlåtlig brist på politiska visioner och konkreta förslag”

2016-01-12 | Malin Björk padlock

UTRIKES/EUKRÖNIKAN

2016 blir ett tufft år för feminister i europeisk politik, för de som för en samlad kamp för ett öppet och solidariskt Europa – mot nationalisterna, sexisterna och mot högerns misslyckade ekonomiska politik, befarar Malin Björk (V). Men växande vänsterkrafter i Europa gör att hon hoppas att året slutar i något långt bättre än den grymhet som detta år börjat med.

Malin Björk är EU-parlamentariker för Vänsterpartiet.

Jag är inte den som lägger överdriven vikt på att vi går från ett år till ett annat. Trots det har helguppehållet på något sett gjort att den oerhört allvarliga politiska utvecklingen i Europa och EU sjunker in på ett annat sätt.

Helt överskuggande är EU:s oförmåga att solidariskt ta emot och välkomna en handfull av de miljoner människor som befinner sig på flykt i världen. Inte minst hur Sverige också blev en del av murarnas Europa och satsar på att lägga sig på EU:s miniminivå. Fast det är svårt att vara sämst i klassen när en tävlar om platsen med Polen och Slovakien. Var går gränsen för den politiskt sanktionerade omedmänskligheten i EU?

När 2015 började trodde jag att det skulle vara den ohållbara åtstramningspolitiken, denna misslyckade högerekonomiska centralstyrning skulle fragmentera och hota EU. Men Greklands vänsterregering tvingades på knä och EU-eliten pustade ut. Istället är det människor på flykt som i dag i grunden skakar EU-bygget.

Det är djupt oroande att det inte är de tusentals döda i Medelhavet, utan de levande människornas närvaro, deras ankomst som uppenbarligen satt EU i gungning. Är det så att EU:s ”gemenskap” bygger på att vi lyckas stänga de skyddssökande utanför? Det verkar så då EU samarbetar med diktaturer, betalar Turkiet och blundar när Erdogan åsidosätter mänskliga rättigheter och attackerar kurderna, och nu vill inrätta en supergränspolis med överstatliga befogenheter.

Stänga flyktingar ute är det nya holländska ordförandeskapets absoluta prioritet. Det är inget annat än en oförlåtlig brist på politiska visioner och konkreta förslag. Det spelar rakt i händerna på Europas nationalistiska och fascistiska krafter, och den patriarkala högernationalismen (med en stark militaristisk ådra) växer sig allt kaxigare och starkare i flera länder. Jag bekämpar dem varje dag i mitt arbete. Sverigedemokraterna, brittiska UKIP, ungerska Fidesz, och franska Front National tillhör olika politiska grupper i EU-parlamentet men förenas av sina nationalistiska, anti-feministiska, rasistiska, och högerkonservativa värderingar.

Det kommer alltså vara ett tufft år för oss feminister i europeisk politik. Åtminstone för dom av oss som för en samlad kamp för ett öppet och solidariskt Europa, mot nationalisterna, sexisterna och mot högerns misslyckade ekonomiska politik. Själv är jag inte mycket för nyårslöften, men jag vet att mitt arbete i EU-parlamentet kommer fokusera på att trycka tillbaks de krafter som ropar på allt högre murar och brutalare åtgärder, och till att aldrig låta de som vill inskränka kvinnors livsutrymmen stå oemotsagda.

Det finns växande vänsterkrafter i Europa att bygga något nytt av. Somliga parlamentariska och andra utomparlamentariska. Våra kollegor i spanska Podemos och grekiska Syriza utmanar EU-eliten. Vänsterpartier i flera andra länder växer. Starka rörelser som för en solidarisk flyktingpolitik, en folklig och facklig mobilisering mot EU:s handelspolitik som hotar att undergräva demokratin, en feministisk rörelse som står upp för kvinnors rättigheter i alla livets delar.

Jag ser verkligen fram emot att vara en del av alla de krafter som gör att 2016 slutar i något långt mycket bättre än den grymhet som detta år börjat med.