EU:s utrikespolitiska mål och interna politik glappar

2015-12-15 | Soraya Post padlock

UTRIKES/EUKRÖNIKAN

”För att EU ska kunna bedriva en effektiv utrikespolitik för mänskliga rättigheter krävs att EU gör ett trovärdigt arbete på hemmaplan. Utvecklingen under hösten har gått i motsatt riktning och glappet mellan EU:s utrikespolitiska mål och den interna politiken för mänskliga rättigheter tycks öka.” Det skriver Soraya Post (Fi) i årets sista EU-krönika.

Soraya Post är EU-parlamentariker för Feministiskt initiativ.

Den här veckan har parlamentet årets sista plenumvecka i Strasbourg och det är många frågor på agendan. Bland annat ska parlamentet dela ut Sacharovpriset för tankefrihet som det här året går till bloggaren och aktivisten Raif Badawi. Vi ska också diskutera resultatet av FN:s klimatmöte i Paris som var en bra början även om mycket arbete återstår för att uppnå en värld som är hållbar och rättvis. Och så ska vi rösta om en resolution om situationen i Ungern som gång på gång bryter mot EU:s grundläggande värden om rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna. Jag hoppas att vi kan anta en tydlig resolution med en uppmaning till kommissionen och rådet att agera i den här frågan. Det är särskilt viktigt nu när även Polen är på väg i samma riktning.

För övrigt har hösten gått väldigt fort och jag är på det hela taget bedrövad över den utveckling jag har sett, både på EU-nivå och i medlemsländerna. Jag är såklart särskilt oroad över det som pågår inom migrationspolitiken och vad vi har att vänta inom säkerhetspolitiken efter de fruktansvärda händelserna i Paris. Vi ser redan hur våra fri- och rättigheter prioriteras ned och hur rädslan och egenintresset får bestämma politiken.

När kommissionen i förra veckan offentliggjorde sina avsikter om jämställdhet och hbtq-personers rättigheter var det i linje med den utvecklingen. EU har en jämställdhetsstrategi som löper till årets slut och både parlamentet och de flesta medlemsländerna har tydligt uttryckt att strategin behöver förlängas. Parlamentet har också begärt en EU-strategi för hbtq-personers rättigheter. Inget av detta har kommissionen lyssnat på. Det blir inga strategier eller politiskt förankrade dokument.

Kommissionen har inte lagt ner sitt arbete för jämställdhet och hbtq-personers rättigheter, men att de nöjer sig med att lägga fram arbetsdokument med listor över vad de redan bestämt att de ska göra på området är en tydlig signal om att det inte är prioriterade frågor. Nu är det sista ordet självfallet inte sagt eftersom det finns ett stort missnöje både i parlamentet och i rådet som faktiskt är de institutioner som beslutar om EU:s politik.

Och i EU-parlamentet kan vi se en del positiva framsteg för mänskliga rättigheter i utrikespolitiken. I utrikesutskottet har jag under hösten arbetat med en rapport om EU:s roll i FN och hur EU på bättre sätt kan uppnå sina utrikespolitiska mål, där mänskliga rättigheter ingår. Utgångpunkten var ett utkast från den liberala gruppen som inte berörde mänskliga rättigheter över huvud taget. Det var en nedslående start, men i förhandlingarna om förslaget lade jag fram 30 förslag med ändringar och tillägg som antogs av parlamentet och förde in tydliga krav om mänskliga rättigheter och jämställdhet i texten. Ett av de viktigaste förslagen var att EU ska verka för global nedrustning och en FN-definition av mänsklig säkerhet där jämställdhet ingår. Våldet mot kvinnor är ett av de största säkerhetspolitiska problemen i EU och i världen.

Jag ville också säkra tillräckligt med resurser för jämställdhetsintegrering inom FN, att könsidentitet och könsuttryck skulle lyftas fram i FN:s jämställdhetsarbete och att åtgärder skulle vidtas mot kränkningar av hbtq-personers rättigheter. Dessutom lade jag till en skrivning om att EU-parlamentet skulle skapa förutsättningar för att en kvinna skulle kunna bli vald till posten som ny generalsekreterare för FN. Sedan FN bildades 1945 har organisationen inte haft en enda kvinna som generalsekreterare och det är dags att säkerställa att alla kandidater har lika möjligheter oavsett kön.

Resolutionen är ett viktigt steg mot en feministisk utrikespolitik i EU och den innehåller viktiga signaler till omvärlden om hur EU ställer sig i frågan om mänskliga rättigheter och jämställdhet. Men för att vara trovärdig måste man också leva som man lär.

För att EU ska kunna bedriva en effektiv utrikespolitik för mänskliga rättigheter krävs att EU gör ett trovärdigt arbete på hemmaplan. Utvecklingen under hösten har gått i motsatt riktning och glappet mellan EU:s utrikespolitiska mål och den interna politiken för mänskliga rättigheter tycks öka. Under nästa år kommer jag göra allt jag kan för att använda den här höstens framgångar för en feministisk utrikespolitik till att påverka synen på de mänskliga rättigheterna inom EU.