EU-kommissionen stoppar jämställdheten i byrålådan

2015-12-15 | Jenny Rönngren padlock

UTRIKES

Efter alla sammankomster och vackra ord, trots förväntan från EU-parlament, ministrar, civilsamhälle och fackliga organisationer om en strategi att enas kring, har EU-kommissionen under ledning av Jean-Claude Juncker valt att inte ta med jämställdhetspolitiken på agendan för 2016. En nedgradering som får konsekvenser, enligt EU-parlamentariker Malin Björk (V).

De gångna två mandatperioderna har EU-kommissionen arbetat fram strategier för att genomföra jämställdhetspolitiken. 2006-2010 fanns en så kallad roadmap, men när strategin för 2010-2015 nu löper ut finns inget motsvarande som tar vid. Montserrat Mir, förbundssekreterare i den europeiska fackliga federationen ETUC, skriver om frånvaron av plan för jämställdhetsarbetet i en debattartikel på nätpublikationen Euractiv.

Hon konstaterar att EU enligt artikel 2 i Lissabonfördraget är skyldig att främja jämställdhet, och att kommissionen borde ta fram en plan som presenteras för och diskuteras av alla EU:s institutioner så att samförstånd om åtgärder kan nås på högsta EU-nivå. Men enligt jämställdhetskommissionär Věra Jourová kommer strategin att ersättas av ett arbetsdokument, ett ”staff working document”, och därmed inte bli föremål för någon diskussion i övriga EU-institutioner. Montserrat Mir menar att detta agerande väcker en rad besvärande frågor, bland annat om transparens och ambitionsnivå, som bör besvaras genom att EU-kommissionen uppgraderar jämställdhetsarbetet och lägger fram den efterfrågade strategin för demokratisk prövning.

Malin Björk, EU-parlamentariker för Vänsterpartiet, uppmärksammade igår på Twitter att ”det bidde en tumme” av Junckers jämställdhetsutfästelser.

Vilka möjligheter har parlamentet eller medlemsstaterna att göra något åt denna nedgradering?

– Det är uppenbart att kommissionen med Juncker och Timmernans vid rodret motsätter sig en stärkning av det jämställdhetspolitiska arbetet. För att ändra på det måste ministerrådet och parlamentet gå ihop och kräva omtag av kommissionen. Det är det enda som skulle kunna hjälpa just nu.

Hur tolkar du det som pågår och vilka konsekvenser det kan få för arbetet med jämställdhetsfrågorna inom EU?

– Det är uppenbart detta är en nedgradering av det jämställdhetspolitiska arbetet på EU nivå. Det är stor skillnad på ett ’staff working dokument’ och den politiska styrning som en strategi anger. Feministiska framgångar är ingen teknokratisk lösning som vi kan mäta och väga fram, det är politik där vi måste sätta upp mål och inte ge oss förrän vi uppnått dem. Nu finns inga politiska beslut och därmed ingen politiker som kan ställas till svars för det som händer eller inte händer för att förbättra kvinnors rättigheter i EU. Det är ju inte acceptabelt att jämställdhetspolitiken ska hamna i en byrålåda hos funktionärer på kommissionen.

Men det finns en viss typ av jämställdhetsfrågor som tycks ha vunnit gehör hos kommissionen trots allt, enligt Björk:

– De som fått gehör hos ansvarig kommissionär Jourova är uppenbarligen de damer på högerkanten vars agenda begränsar sig till att prata om kvinnligt entreprenörskap och kvinnor i bolagsstyrelser. Vilken feministisk kamp knyter de an till? Vilken verklighet? För mig är det är ett slag i ansiktet på alla de feminister runtom i Europa som för en kamp i för de allra flesta mer 'verkliga världen'. Den värld där det handlar om att försvara aborträtten, bekämpa våld mot kvinnor, förbättra arbetsförhållanden, och se till att ensamstående föräldrar inte dras ner i fattigdom.