Amanda Apetrea och Mica Sigourney lyckas skapa ett fantastiskt skådespel, menar Julia Eriksson.

Bild: Pressbild

Humor i fokus för queer-feministisk föreställning

2015-11-27 | Julia Eriksson padlock

KULTUR

”I’m a very understanding woman” blandar dansuttryck, komik, satir samt queer- trans-utopiska-feministiska glasögon. En av dansarna reflekterar över vad det innebär att vara kvinna: ”You could be a woman called Stacey or Nicky, you could be a woman with penis, you could be a woman with vagina. You could be a woman with cancer, you could be a woman who likes electricity or not.”, berättar Julia Eriksson som var där.

FAKTA/”I’m a very understanding woman”

Av och med: Amanda Apetrea och Mica Sigourney

Scenografi och kostym: Daniel Åkerström-Steen

Producent: Siri Hjorton Wagner

Inbokade speldatum:

4 december Turteatern i Kärrtorp

9 december Reginateatern i Uppsala

13 mars 2016 Inkonst i Malmö

15 + 16 mars 2016 Atalante i Göteborg

Dansföreställningen ”I’m a very understanding woman” hade förra veckan premiär på Moderna dansteatern (MDT) på Skeppsholmen i Stockholm. Showen inleds med att de två dansarna Amanda Apetrea och Mica Sigourney står blodiga på scenen. Det börjar stilla. Länge står de orörliga iklädda könsneutral utstyrsel: jeansshorts, T-shirts och guldmantlar. Den ena är utifrån det biologiska könet man, den andra kvinna, men snart ska vi få reda på att de båda är kvinnor, liksom de försäkrar oss i publiken om att vi alla, just här och just nu, är kvinnor.

Frigörelse och obehag

Kraftfulla elektriska impulser stöter igenom deras kroppar i takt till psykedelisk musik. De spastiska rörelserna och musiken stegras till en ofattbart vild stämning där de båda rör sig oberoende av varandra och scenrummet utnyttjas maximalt. I högtalarna dånar nu Heavy metall, i näsorna rinner blod. Stora kroppsrörelser kombineras med små, ryckande aggressiva rörelser mot det egna könet vilket framkallar en nyfikenhet och fascination i dansarnas ögon. En dubbel känsla växer fram: frigörelse och obehag. Plötsligt faller de båda till marken och ruset är över.

En av dansarna börjar rabbla upp vad det kan tänkas innebära att vara kvinna, vilket självklart blir en oändlig lista: ”You could be a woman called Stacey or Nicky, you could be a woman with penis, you could be a woman with vagina. You could be a woman with cancer, you could be a woman who likes electricity or not.” Och så fortsätter det. Den andra dansaren sätter sig på en stol med ansiktet riktat mot publiken. Hon kladdar på sig mer blodröd målarfärg om anklar och handleder och börjar sakta gråta. Gråtet bryter ut i en riktig skrik-gråt-kavalkad som pågår i flera minuter vilket blir komiskt och publiken blir småfnissig. Hon hulkar och vrider sig i ordlös ångest på sin stol, men krälar till slut iväg. Hon tar sig samman och börjar med precision visa med kroppen hur hon utför sina vardagssysslor. Med komisk mimik och rörelse visar hon upp och sätter fingret på vilka föreställningar vi har om att vara kvinna.

Bubbelgumsbehag

Med förlöjligande gester och träffsäker humor skapas det en satirartad känsla på scenen: ”This is how I walk my dog, this is how I walk my dog with high heels, this is how I sit on a chair, this is what I look like when I get picked up by a real man”. Så lägger hon huvudet fånigt på sned och faller salig till marken. Publikens blick får här representera den manliga blicken och dansarens kropp representerar kvinnans kropp.

De klär av sig nakna och smörjer in varandra i heltäckande rosa färg. Mjuk popmusik fyller rummet medan de två dansar runt i harmoni på scenen hand i hand. Kombinationen av flörtighet och den mjuka popmusiken skapar en känsla av bubbelgumsbehag. Dansarna anammar ett kvinnligt kodat rörelsemönster med mjuka runda kroppsrörelser, och den rosa kroppsfärgen förstärker känslan av oskuldsfull ”kvinnlighet”. Än en gång singlar båda till marken. ”I´m a very understanding woman” är ett performance som utmanar och tänjer på gränserna för människans föreställningar om vad det innebär att vara kvinna. Tillsammans lyckas Amanda Apetrea och Mica Sigourney skapa ett fantastiskt skådespel som flyter fram i ett ideligen fängslande, humoristiskt och befriande tempo.