Kraven som ställs i 7N-marschens manifest är ett minimum av vad alla kvinnor som engagerat sig i kampen mot våldet ansett måste ingå. Det handlar i första hand om att avskaffandet av genusrelaterat våld ska prioriteras och att vad som definieras feminicidios, det vill säga kvinnomord, görs till en statlig angelägenhet. Den katalanska feministiska nyhetsbyrån La Independent konstaterade inför marschen att män har mördat över 1 800 kvinnor under det gångna årtiondet. Och att konsekvenserna av nedskärningar i stödet till våldsutsatta kvinnor är att våldet ökar. Bara hittills i år har 37 kvinnor och 8 flickor mördats.
Svart och lila dominerade i tåget, symboliska färger som demonstranterna uppmanats bära ”utöver indignationen, som inte fått någon färg”. ”De är mördare, inte galningar”, ”nog med patriarkal terrorism” och ”jag vill inte ha din komplimang, jag vill ha din respekt” var några av de mest upprepade slagorden enligt nättidningen El Diario. Marschen startade vid hälsodepartementet och avslutades vid Plaza de España. Medan demonstrationståget fyllde torget skanderades bland annat ”Ursäkta besväret, men vi blir mördade”. I samband med att manifestet lästes upp på Spaniens fyra officiella språk – galiciska, katalanska, kastilianska och baskiska – satte sig alla ner för att lyssna. Då räckte torget inte till, utan manifestanterna sträckte sig långt utanför, ett par kilometer upp längs huvudgatan, Gran Vía.
”Stoppa kvinnomorden”
Bakgrunden till denna första rikstäckande manifestation mot våldet mot kvinnor är oförmågan att få stopp på kvinnomorden, och den bristande hantering av våldet som denna oförmåga är ett symptom på. I flera städer hölls presskonferenser inför marschen där kvinnorättsaktivister lyfte fram hur lite resurser som avsätts för att stödja våldsutsatta kvinnor. De katalanska samordnarna pekade på det oproportionerliga i att våldet mot kvinnor, till skillnad från det separatistiska våld som utövats av terrorgruppen ETA, inte betraktas som en statsangelägenhet.
Konsekvensen av att våldet mot kvinnor inte tas på större allvar är att alla de politiska och ekonomiska åtgärder som samhället skulle kunna vidta för att eliminera våldet inte sätts in, och att den patriarkala terrorn därför skördat fler på färre år än vad den separatistiska terrorn gjorde.
Den spanska staten är, precis som de flesta andra länder i världen, skyldig att skydda våldsutsatta kvinnor och garantera deras säkerhet genom undertecknandet av FN:s kvinnokonvention. Och det är bara några månader sedan Spanien sanktionerades för att inte ha följt de åtaganden som följer av konventionen.
Sammanlagt har omkring 380 feministiska organisationer och representanter för samtliga stora partier deltagit i marschen, som också fått institutionellt stöd, över 100 stadsfullmäktigeförsamlingar har antagit stödmotioner som samtliga politiska krafter backat upp, förutom borgerliga Ciudadanos i Valencia och Partido Popular i Madrid, som inte står bakom innehållet i manifestets utgångspunkt, att manschauvinism och det patriarkala systemet upprätthåller våldet och diskriminering av kvinnor.
Internationellt stöd
11 organisationer och feministiska grupperingar från övriga Europa – Österrike, Irland, Rumänien, Grekland, Macedonien, Italien och Tyskland – samt 28 feministiska organisationer från 11 länder i Latinamerika – Argentina, Bolivia, Chile, Ecuador, Guatemala, Dominikanska republiken, Colombia, Nicaragua, Puerto Rico, Mexiko och Paraguay – har också uttryckt sitt stöd för manifestationen.
Den öppna inbjudan där alla samhällsaktörer, sektorer, organisationer, personer oavsett kön bjudits in att delta, har också fungerat som ett budskap om medansvar till hela samhället. Vid presskonferensen i Madrid varnade arrangörerna för normaliseringen av det patriarkala våldet, och pekade på bristen på reaktioner inför kvinnomorden, även vid tillfällen då fyra mord ägt rum inom loppet av 72 timmar: ”Vad hade hänt om det istället för kvinnor handlat om politiker, eller fotbollsspelare?”
Men kampen gäller mer än det fysiska våldet och morden. ”Våld är också de nedsättande kommentarerna, ojämställdheten, de vardagssexistiska uttrycken”, konstaterade arrangörerna och uppmanade politiska partier och massmedier som upprätthåller stereotypa budskap och roller som implicit leder till ojämlikhet att inte vara våldets medhjälpare.
Flera partier tog under marschen tillfället i akt för att både visa sitt stöd och kritisera politiska motståndare.
– Vi befinner oss i upptakten till valrörelsen, och partierna behöver många bilder, men vi arbetar för att intentionerna översätts i budgetar och reella åtaganden, sade Noelia Landete talesperson för Marcha7N i Madrid.
MEST KOMMENTERAT
SENASTE KOMMENTARERNA
Eva Schmitz - Jag vill bara hänvisa till min avhandling från 2007: Systers
Om Var Grupp 8 en feministisk organisation?
Abraham Adolfsson - Och härtill bör kanske sägas att jag är Finne och uppvuxen i
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Abraham Adolfsson - Ja, det är väl jättebra att ha ett intresse att ta till sig
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Per A.J. Andersson - Betalda övergrepp? Hmm… Brott ska lagföras, inte klumpas iho
Om Porr handlar om betalda övergrepp
Eva Annonssida - Finns ingen kärnvapen på marknadstorg.se
Om Nobels fredspris till kampanj för att avskaffa kärnvapen
gudrun tiberg - Hello nya Fempers nyheter! Underbart att allt blir tillgän
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Eva NIkell - Jag är definitivt med dig, även om jag tyvärr inte sitter i
Om Rödgrönt ointresse för fred och nedrustning borde oroa många
Barbro Frost - Radikala och bra synpunkter.
Om Var inte målet att vi skulle jobba mindre?
Arina Stoenescu - Heja och tack för att ni finns! Glad första maj!
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Frederick Lidman - Lite osäker på vad det här betyder i praktiken. Sidan femini
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
MEST LÄST