Alva Nilsson, sportjournalist och damfotbollsexpert.

En gala sedd ur de största genusglasögon fotbollen skådat

2015-11-10 | Alva Nilsson padlock

KRÖNIKA/SPORT

”Vi förändrar inte världen genom att vara snälla. Vi krossar inte fotbollspatriarkatet genom att räcka upp handen och snällt vänta på ordet. Det om något visar historien. Det om något är en sanning vi kan hugga i sten.” Fotbollsexperten Alva Nilsson kan inte luta sig tillbaka och njuta av en fotbollsgala trots återkommande kritik ”ligger som en störig och knögglig filt över uppladdningen” till damernas Champions League.

Tack för kaffet och skål hörrni. Ytterligare en fotbollsgala har kommit och gått, och det är väl inte så mycket att hetsa upp sig över – eller?

Det första vi måste vara medvetna om gällande fotbollsgalan är att den är ett jippo. En plojgrej som syftar mer till stjärnglans och glamour än att tugga fotboll.

Det här är inte en tillställning där man poppar popcorn och dricker te i tv-soffan. Man bakar inte scones och bjuder över sina vänner. Inte jag i alla fall. Jag tittar på fotbollsgalan med de största genusglasögonen fotbollsvärlden skådat.

För att det är roligt? Nej, det är inte roligt.

Men när ingen lyssnar när jag räcker upp handen och väntar på ordet måste jag skrika. När galans producenter och anställda på Svenska fotbollförbundet enkelt skakar av sig kritiken som kommer av lugna, sansade och trevliga samtal kan jag välja att backa eller skrika högre.

Jag sitter inte med tidtagaruret i hand för att det är rolig, mysigt eller tillfredsställande. Jag sitter och klockar och granskar för att det inte finns någon annan lösning på problemet.

Vi förändrar inte världen genom att vara snälla. Vi krossar inte fotbollspatriarkatet genom att räcka upp handen och snällt vänta på ordet. Det om något visar historien. Det om något är en sanning vi kan hugga i sten.

I den där stenen kan vi också hugga in Hedvig Lindahls namn, för första gången. Och Zlatan Ibrahimovics namn för tionde. Tio är ogreppbart stort, oändligt mäktigt.

Häftigt är det också att Lindahl äntligen fått revansch på tvivlarna, näthatarna, journalisterna och i viss mån även lagkamraterna. Nu är hon den fotbollsmålvakt som spelat flest damlandskamper för Sverige – och landets bästa fotbollsspelare på damsidan 2015.

Ska vi skala av kritiken, lägga bort tidtagaruret och peka ut det mest konkreta som Svenska fotbollförbundet och TV4 måste styra upp genast är det att Hedvig Lindahl och flera av hennes lagkamrater inte närvarade vid galan.

De kunde inte. För att Lotta Schelin, Caroline Seger, Kosovare Asllani, Nilla Fischer och Hedvig Lindahl är professionella fotbollsspelare som får betalt för att kicka boll. Och just precis nu är deras klubblag mitt uppe i damernas finaste turnering – Champions League. Fotbollsgalan ligger som en störig och knögglig filt över uppladdningen.

Och; jag inbillar mig faktiskt att den stör även herrlandslaget. Hur tolkar vi annars att spelare smugglas in eller ut bakvägen, att herrlandslaget inte är samlat i Globen?

Lägg gärna galan under en herrsamling. För galan är ett jippo. Den är glitter, glamour och stjärnglans. Den glansen lyser störst kring Zlatan, John Guidetti och Erik Hamrén, lite mindre runt Lotta Schelin och Nilla Fischer. Men lägg det inte i mitten av november. Det är ett hånskratt mot professionella fotbollsspelare som bara vill kicka boll och få lite uppskattning.