En volontär visar respekt för de döda vid Zuwara-stranden.

På flykt från Nigeria till Europa

2015-11-06 | Christine Petré padlock

UTRIKES

I lördags hittades 29 kroppar på Libyens stränder. Troligen handlar det om människor som flyr i hopp om att korsa Medelhavet för att nå Europa. Omkring 3 000 tros ha omkommit i år eller har rapporterats saknade enligt UNHCR. För många vars släktingar försvunnit till havs förblir ödet för deras kära okänt, andra får en ny chans. Det fick Annie Nigeria som är en av de tusentals ensamkommande kvinnor på flykt, utsatta för våld och trakasserier. Christine Petré träffade henne i södra Tunisien.

Tillsammans med 150 personer klev Annie Nigeria i en gummibåt i den Libyska kuststaden Zuwara som utvecklats till landets smugglarcentrum, i augusti, i hopp om att nå Europa. Golvet var av plywood trä och skruvarna skar in i huden, förklarar hon och visar spåren på hennes kropp. Men kort efter avfärd bryter motorn ihop. De två båtförarna försöker förgäves få liv i den medan båten sakta börjar driva. En av passagerarna ombord ringer till smugglaren och förklarar vad som hänt. Ingen fara, vi kommer, säger han. Efter omkring två timmar anländer han och hans kompanjoner i en motorbåt. En glimt av hopp for genom Annie Nigeria. Men det var inte räddningen, istället beslagtar smugglaren kompassen och mobiltelefonerna ombord, sedan lämnar han båten. “Vi kommer tillbaka”, lovade han men fri från spår av sina smugglare, lämnas båten till sitt öde.

När jag möter Annie Nigeria, som inte är hennes riktiga namn då hon av rädsla för sin smugglare vill förbli anonym, befinner hon sig i södra Tunisien. Efter fyra dagar till havs räddades hon av den tunisiska kustbevakningen. Nu sitter hon i ett hus i närheten av staden Medenine där hon tas hand om av humanitära organisationer tills hennes resedokument och flygresa tillbaka till Nigeria är uppordnat.

Annie Nigeria, från Nigeria, trodde hon skulle tilldelas ett pass i grannlandet Niger och sedan flyga därifrån till Italien, där hon skulle arbeta av sin skuld. Men så var inte fallet. Under hennes resa från Nigeria har hon transporterats mellan olika män. Hennes blick fylls av hat och rädsla när hon talar om sina smugglare. Det är Chas, Frank, Moday, Evas, Friday och Ake. Det här smugglarnätverket består av män på olika platser längst transportvägen, de är i 30-50 årsåldern och av olika nationaliteter, bland annat från Ghana. Två av dem är bröder.

Kontakt med smugglare

Det började i Annie Nigerias hemby i Nigeria, där kom hon i kontakt med en man som för 20 000 nigeriska naira (dryga 800 svenska kronor) förklarar att han kan hjälpa henne att komma till Europa. Väl där kommer hon sättas i arbete för att betala de resterande 380 000 (drygt 16 000 svenska kronor) hon kommer ha i skuld efter transporten. Med lite att förlora beslutade hon att tro på mannen. Hennes föräldrar dog när hon var liten, hon har aldrig gått i skolan och är analfabet och har svårt att peka ut sin by på en karta av Nigeria men bedömer att den ligger i dess nordvästra region. Annie Nigeria sätter sig i en bil för att resa mot gränsen till Niger, där hon tror att hon ska tillhandahållas ett pass och därefter flygas till Europa.

Att korsa gränserna mellan Nigeria och Niger eller Niger och Libyen utan pass är inga problem. En muta och gränskontrollanterna tittar åt andra hållet, förklarar hon. Mestadels av vägen fraktas Annie och hennes medpassagerare i pickups. Några av de som Annie Nigeria transporterats med befinner sig också i huset i Medenine. De visar hur de, omkring 25 stycken, satt packade som sillar på flaket genom Niger som täckts med presenning. Utan mat och vatten. Om de pratade blev de slagna med en träpinne av föraren.

– En vit man, beskriver Annie Nigeria honom som, mer kunde hon inte säga, förutom att han slog dem.

Kedjades fast

Annie Nigeria drar av sig kläderna och visar ärrvävnad på benen och ryggen. Det var nu, i grannlandet Niger som hon insåg att det inte fanns något flygplan som väntade, hon var utlämnad, i smugglarnas våld. När de når den libyska staden Sabha blir de inlåsta i en skåpbil, tills näste man plockar upp dem. Nu är de i smugglaren Evas våld. En smal, lång man från Ghana, förklarar Annie Nigeria.

Men tiden i Sabha med smugglaren Evas var svår. Här bodde de med 300 andra människor i en barack, utan sängar eller ljus. Annie Nigeria förklarar hur smugglaren Evas tog kokain och slog sina fångar. Om de pratade kastades de i en bur och fängslas med kedjor runt ankeln, förklarar hon medan en av de andra migranterna visar hur de kedjades fast. Efter Sabha flyttades Annie Nigeria och de andra till Tripoli. Under två veckor bodde de i en av smugglarnas hus. Om hon pratade hotade de att döda henne. Därefter fraktades de via bil, och iklädda den heltäckande slöjan niqab, västerut längs Libyens 1 770 kilometer långa kust, för att till slut anlända till slutdestinationen Zuwara. Den libyska kuststaden 60 kilometer från Tunisiens gräns har på grund av landets brist på säkerhet utvecklats till ett smugglarparadis. Här sattes Annie Nigeria och de andra i ett läger. Människohandel har vuxit till att bli en lukrativ verksamhet i Libyen, fyra år efter att den före detta diktatorn Muammar Gaddafi störtades befinner sig landet fortfarande i kaos där olika grupper slåss om makten.

Betala tillbaka skuld

När Annie Nigeria, tillsammans med omkring 150 andra, klev ombord på plastbåten blev hon tillsagd att båtresan till Europa skulle ta nio timmar. I Italien skulle de arbeta för smugglaren Franks syster och betala tillbaka sina skulder. Men så bryter motorn ned.

Motorn var svag och gammal, förklarar hon.

Ombord finns människor från Nigeria, Cameron och Chad. En nigeriansk man mister sitt liv längst vägen. Annie Nigeria tror att han blev galen. Han började hallucinera och hota andra passagerare innan han dog, kanske av uttorkning, hon är inte säker.

Många av båtarna som hittas utanför Tunisiens kust är i dåligt skick, passagerarna lider ofta av trauma efter dagar utan vatten och mat. Enligt FN:s Flyktingorgan har sju båtar med 900 passagerare räddats utanför Tunisiens kust under första halvåret av 2015. Av dem har 147 sökt asyl i landet. Många av de som antingen söker bättre ekonomiska möjligheter i Europa eller flyr krig kommer från Nigeria, Somalia och Eritrea men även syrier tar sig till Libyen för att korsa havet i hopp om en bättre framtid. 15 av de unga kvinnor som Annie Nigeria spenderade fyra dagar till sjöss med beslutade att kontakta smugglaren Frank från södra Tunisien. Han övertalade dem att återvända till Zuwara.

– De såg det som en andra chans, förklarar Annie Nigeria.

Men inte Annie Nigeria, hon är en av de ekonomiska migranter som bestämt sig för att återvända hem.

– Jag ringde min bror, säger hon. Han grät och bad mig att komma hem.

Trots fattigdomen vill hon nu tillbaka hem. Där kommer hon återgå till sitt jobb, att fläta andra kvinnors hår. Även om hon inte kan se någon framtid hemma i Nigeria är det i hennes ögon bättre än vad hon erfarit.