Demonisering eldar under våldsupptrappning

2015-10-20 | Ylva Bergman padlock

UTRIKES

Ett förlorat hopp om fred. Det är orsaken till den senaste tidens turbulens i Jerusalem. Ylva Bergman talade med Jessica Montell, tidigare chef för människorättsorganisationen B’tselem och aktuell med en studie om effekten av arbetet med mänskliga rättigheter i konflikten.

– Tyvärr får aggressiva budskap större genomslag än de om fred.

FAKTA:

Detta har hänt: Sedan början av oktober har 43 palestinier dödats i sammandrabbningar med polis på de ockuperade områdena, och åtta israeler har dödats i knivattacker, enligt Al Jazeera (19 oktober). Premiärminister Benjamin Netanyahu har uppmanat israeler att beväpna sig. Det israeliska vänsterpartiet Mertez vill att premiärministern acceptera ett franskt förslaget med internationella observatörsstyrkor på Tempelberget, vid al-Aqsa moskén. Benjamin Netanyahu har avfärdat det en absurd idé.

Varför bråkar man om Tempelberget: Det andra judiska templet anses ha legat här, som förstördes av romarna år 70 före Kristus. På Tempelberget ligger numera islams tredje heligaste plats, Al Aqusa moskén som uppfördes runt 700-talet.

Jerusalem är inte en internationellt erkänd huvudstad för Israel utan betraktas som Corpus Separatum av det internationella samfundet, ambasserna ligger därför i Tel Aviv. Före 1948 var staden inte en del av det som skulle bli Israel, Jerusalem skulle lösas senare i internationell överenskomelse. De två parterna kom ej överens och efter 48 tog Israel kontroll över halva västra Jerusalem, och resterande östra del 67. UD utreder folkrättsliga begrepp kring bla Jerusalem.

Den senaste vågen av knivattacker utförda av palestinier i Jerusalem har försatt den av Israel ockuperade östra delen av staden Jerusalem i ännu ett laddat läge. På lördagskvällen den 17 oktober demonstrerade cirka 1 500 israeler och palestinier i Jerusalem för fred. De krävde att våldet upphör och att fredsförhandlingar återupptas.

Det är striderna kring Tempelberget, eller Haram al Sharif som palestinierna kallar det, avsaknaden av en fredsprocess, ockupationen och ständigt begränsade rättigheter för palestinier, som triggat den senaste tidens våld.

Sedan en tid tillbaka har en rörelse av religiösa, nationalistiska ortodoxa judar, genomfört ”böneaktioner”, och krävt att få be på Tempelberget.

– Det är en minoritetsgrupp som vill be på Tempelberget, men de har förankringar högt upp i regeringen, såsom jordbruksminister Uri Ariel, från bosättarpartiet Det judiska hemmet, säger Jessica Montell, människorättsaktivist från Jerusalem. Utbildningsminister Naftali Bennet från samma parti har också sagt att Israel bör annektera 60 procent av Västbanken.

Borde judar få tillgång till att be på Tempelberget?

– Konflikten mellan Israel och Palestina har pågått i hundra år. Det är farligt att göra den till en religiös konflikt, ett heligt krig. Den nationella konflikten kan lösas, men ju mer av ett heligt krig det blir desto svårare att lösa. Regeringen måste inse varför ockupationen fortsätter att skapa denna ilska och frustration, säger Jessica Montell.

Är knivattackerna en ny våg av organiserade självmordsattacker?

– De flesta attackerna har utförts av unga män, tonåringar, från östra Jerusalem. Våldet förefaller inte vara organiserat, men är påeldat av desperat förtvivlan över att saker inte går framåt. Om det är en tredje intifada är svårt att säga, men sociala medier spelar en eldar på roll.

Hur påverkar de sociala medierna konflikten?

– Bilder av de attackerade judarna, och skjutna palestinierna är överallt. De är filmade av förbipasserande i flera olika vinklar, och läggs upp i trådar på sociala medier. Alla kan se allt, men alla är inne i sin egen bubbla och ser bara sig själva som det största offret. Palestinierna beskrivs som blodtörstiga, och på den palestinska sidan frodas konspirationsteorier om att Israel vill ta över Tempelberget.

Jerusalem är omringat av vägkontroller, vad borde den israeliska regeringen göra?

– Vi kan inte fortsätta att bara hantera konflikten. Det finns en chans att bygga en bättre framtid, och det sker en massa aktiviteter för fredliga lösningar, manifestationer och så, men återigen, de når bara de redan övertygande. Tyvärr får aggressiva budskap störst genomslag. De mest högljudda protesterna kommer från extremhögern som säger att den israeliska regeringen inte gör tillräckligt, att man måste bruka mer våld.

Vilken påverkan har fredsrörelsen?

– Den har varit mycket svag under en längre tid.

Vilken roll spelar kvinnorna i Israel?

– Om vi hade en majoritet av kvinnliga politiker så skulle det kanske bli skillnad, men då krävs en kritisk massa. I nuläget är cirka 25 procent kvinnor i Knesset. Starka kvinnor finns både inom vänstern och högern, där finns exempelvis en justitieminister som kräver hårdare tag.

Är Israel ett machosamhälle?

– På många sätt är Israel liberalt, kvinnor har möjligheter att välja liv, att utvecklas. Det är kanske inte lika utvecklat som Sverige, men som USA, ungefär. Samtidigt är militären ett sätt för män att göra karriär, man blir general och senare premiärminister, hjälten är manlig. Kvinnors roll, om man ser det stereotypt, ur ett ethos-perspektiv, är att vara en moder, en som föder soldater.

Tror du det skulle bli fred om fler kvinnor var med i fredsprocessen?

– Det är argumentet som förs fram i resolution 1325, som firar 15 år i år. Så kanske om 50 procent av förhandlarna var kvinnor att det blev förändring, om det blev en kritisk massa.

Hur tufft är det för fredsaktivisterna?

– Det är inte lika svårt som under kriget mot Gaza sommaren 2014. I nuläget är det allra svårast att vara palestinier. De vågar inte tala på gatan för risken att utsättas för rasistiska mobbar. Men det är klart att vi som bor i Jerusalem, som har tonåringar som rör sig över staden, är oroliga och låter inte barnen åka buss till exempel.

Vad krävs för att det ska bli fred?

– En stark ledare på varje sida som delar en vision och insikt om att den pågående situationen inte kan fortsätta. För detta krävs antingen en palestinsk stat, där bosättningar tas bort, eller en enda stat där allas mänskliga rättigheter garanteras. Det sistnämnda är inte ett så populärt alternativ i Israel, säger Jessica Montell, som förra året tillsammans med Hagai-El- Ad, fick Stockholm Human Rights Award för sitt arbete med B’tselem.