Zahra Bayati

”Allt måste förändras”

2015-10-09 | Maria Ramnehill padlock

INRIKES

Efter över fyrtio år av aktivism tycker Zahra Bayati att aktivister ständigt upprepar samma förtryck de slåss emot. Det sade hon när hon föreläste på Feministiskt forum i Göteborg om sina erfarenheter av att vara ickevit feminist i aktivistsammanhang.
– Aktivistrummen är villkorade för oss som ickevita.

Föreläsningen startade i Zahra Bayatis barndom när hon ville kämpa för frihet i Iran. Sedan berättade hon om hur hennes politiska aktivism har handlat om klassojämlikhet, om feministisk aktivism, om miljöaktivism och antirasistisk aktivism. Vid olika tider har motståndet varierat och därmed hennes fokus.

– När man fötts som kvinna, där börjar feministisk aktivism. Jag kan inte sätta fingret på när det började för mig.

Som exempel tar hon upp diskussionerna hon hade med sin far om att bära slöja. Hon var inte troende och tyckte inte att den hade någon funktion för henne. Men hon minns alla kvinnor i barndomen som bar slöja, att de var mycket starka personligheter.

– Det är vita män som vill rädda bruna kvinnor, men de borde själva räddas från sina fördomar.


Exkluderande rum

Bayatis antirasistiska aktivism började när hon kom till Sverige.

– De rekommenderade mig att glömma den biologutbildning jag hade från Iran. Jag ville forska om genetik men arbetsförmedlingen menade att jag bara kan få jobb som förskollärare.

Istället fortsatte hon och skaffade en magister i pedagogik. Först efter 26 års kamp mot rasism blev avhandlingen klar, 40 år efter att hon börjat på universitetet i Teheran.

– Det var min barndomsdröm att studera biologi och rädda gorillorna och schimpanserna. Med avhandlingen jag till slut skrev försökte jag rädda mig själv.

Avhandlingen ”Den andre” i lärarutbildningen handlar om den rasism som möter många studenter i svensk utbildning. Ett exempel är lärare som frågar elever ”tror du att ditt språk är tillräckligt för att du ska kunna ta hand om eleverna?”.

– Det är många feminister i de här exkluderande rummen. Det är starkt fokus på genus i lärarutbildningen, säger Bayati men det antirasistiska engagemanget verkar sämre.


Nytt innehåll i gamla hierarkier

Med mer än fyrtio års erfarenhet av aktivism tycker Bayati att samma sak alltid händer i aktivistiska sammanhang. När man tar bort patriarkatet och bildar ett separatistiskt feministisk rum bevarar man ändå samma hierarkier. Man förtrycker varandra och upprepar hela tiden samma historia. Samma sak har hon upplevt i antirasistiska rum.

– Jag har inte hittat nånstans där jag känner mig hemma. Inte i ickevita separatistiska rum, inte i vita feministiska rum.

Hon menar att aktivistiska rum ofta fungerar som i Sovjet – när man störtade tsaren och försökte bygga ett kommunistiskt samhälle byggde man det enligt samma gamla hierarkier som bara fylldes med nytt innehåll.

– Men jag har stora drömmar och utopier. Jag vill inte vi ska känna att allt är hopplöst, men allt måste förändras.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: