”Unga kvinnor har tagit notan för ojämställdheten länge nog”

2015-10-07 | Lisa Palm padlock

OPINION

”Maskulinitetsnormer präglar vårt samhälle från grunden och ger sig uttryck i våld och makt. Det är nu eller aldrig som vi behöver intensifiera jämställdhetsarbetet genom att lägga prioritet och ökade resurser. Jag har inte råd att bo i ett ojämställt samhälle.” Det skriver Lisa Palm, Unga feminister, med anledning av Jämställdhetsutredningens betänkande.

Lisa Palm är sammankallande i Unga feminister, Feministiskt initiativs ungdomsförbund

I dag överlämnade Jämställdhetsutredningen sitt betänkande till jämställdhetsminister Åsa Regnér. Bland annat uppmärksammas att det behövs ”ett starkare intersektionellt perspektiv i genomförande av jämställdhetspolitiken” och ifrågasättande av maskulinitetsnormer som centralt i arbetet mot mäns våld, eftersom att mäns våld inte har minskat, endast ytterst lite. Det lyfts fram att ”maskulinitetsnormer i hög grad är ett hinder i arbetet med att åstadkomma en jämnare fördelning av makt och inflytande, ekonomisk självständighet och jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet och för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.”

Konstaterandet blir alltså att rådande normer kring föreställningar om maskulinitet kostar samhället. Vi som faller utanför denna norm får betala med otrygghet, ekonomiska skillnader och liv. Det är samhällskostnader som slår i taket. Framför allt är det unga kvinnor i gruppen 20-24 år som får betala för mäns våld.

Trots en så stor kunskap kring jämställdhet och trots ett så stort engagemang från civilsamhället så har vi inte kommit har det inte skett några stora förändringar, trots att frihet från våld är en grundläggande mänsklig rättighet.

Unga kvinnor(cis/trans) är samhällets främsta riskanalytiker. Men ingen vill ge oss betalt för arbetet i form av att våldet minskar. Vi behöver planera och lägga upp strategier för att minimera riskerna att bli våldtagen och utsatt för sexuella övergrepp. Inte för snygg, inte för ful, inte för full. Packa ner ett par extra skor i väskan. Inga hörlurar i öronen. Checklistan kan göras lång innan vi ger oss utanför dörrarna, men vi har hört allt detta förut. Redan innan brottet har skett har vi fått ansvaret för att det inte ska ske.

Men det finns goda exempel på hur vi kan arbeta och det genom våldsutövarna själva. Ett sådant exempel är FATTA MAN, en del av FATTA, som ”möjliggör för pojkar och män att ta ansvar och vara del av den positiva förändringen för samtycke i praktik och lagstiftning och en manlighet utan sexualiserat våld.” Det är dags för politiken att rikta fokus rätt, eftersom att det är bland annat så vi förändrar normer. Strukturella problem kräver strukturella lösningar. Skolans roll i sammanhanget är prioriterat genom förbättrad sexualundervisning och genom allmänt normbildande arbete. Men jag saknar också mäns frustration och ilska över att dra fördelar av dessa maskulinitetsnormer på bekostnad av andra människor.

Maskulinitetsnormer präglar vårt samhälle från grunden och ger sig uttryck i våld och makt. Det är nu eller aldrig som vi behöver intensifiera jämställdhetsarbetet genom att lägga prioritet och ökade resurser. Jag har inte råd att bo i ett ojämställt samhälle. Det är dags för regeringen att betala tillbaka till oss unga kvinnor, vi har fått ta notan länge nog. När ska vi få betalt för vårt arbete?