Katalin Bársony berättar om världen ur romskt perspektiv

2015-10-02 | Alex Rodallec padlock

FEMINISM/INTERVJU

Årets Roma-festival är den fjärde i sitt slag, och pågår fram till den 13 oktober. På festivalschemat hittar vi en blandning av film, musik och intressanta paneldiskussioner. Som speciellt fokus för i år, har festivalen valt Katarina Taikon, den berömda svensk-romska aktivisten vars historia filmatiserats av Gellert Tamas och Lawen Mohtadi med premiär i dag 2 oktober. En av festivalens intressanta gäster är Katalin Bársony filmare och romsk aktivist som arbetar för att förändra mediebilden av romer i Ungern. Alex Rodallec samtalade med henne.

Bland de många saker Katarina Taikon gjorde som en del av sin aktivism, var tv-intervjuer med romer. En av gästerna på festivalen i år är Katalin Bársony, som är aktivist och filmskapare, och vars verk på många, för vår tid dessutom högaktuella sätt, återger romers levnadsöden och berättelser. Hon är filmare, andra generationens aktivist, en begåvad talare, och i största allmänhet extremt produktiv. Katalin Bársony leder Romedia Foundation, som grundades 1992, och är en organisation som arbetar med mediala bilder av romer. Hon skapade Mundi Romani, en tv-serie i fyrtiotvå avsnitt filmad i tjugoåtta länder, vilken porträtterar världen genom romers ögon. Hon kurerar ett romsk filmarkiv, och mycket mer. Jag träffade henne på Roma-festivalens öppningsdag, på Södra teatern i Stockholm.

Vi får se två kortare filmer av Bársony, samt trailers för kommande filmer, samtliga väldigt relevanta för debatten i Sverige, liksom i hela Europa. Historien om tre bröder åtskilda av tvingad repatriering till ett land de faktiskt inte föddes i. Där födelselandet Tyskland förvisar bröderna till Kosovo. Porträtt av positiva romska kvinnoförebilder från olika länder. Och i samarbete med HBO, Jayy Waz Out, historien om en grupp romska musiker som får chansen att samarbeta med Tim Ries, den berömde jazz saxofonisten.

Alex Rodallec: Först och främst vill jag tacka dig för att du ställer upp på den här intervjun. Vad är dina intryck från festivalen hittills?

Katalin Barsony: Jag tycker det är en mycket kunnig, och vacker publik. De är väldigt energiska och även väldigt lyhörda inför filmerna och de projekt jag presenterat. Jag tycker överlag att det är en bra festival.

AR: Du arbetar som ett slags konstnärs-aktivist, vad tycker du är din största framgång i egenskap av det?

KB: Ja, svår fråga. Jag tror att de fyrtiotvå filmerna i Mundi Romani-serien verkligen har bidragit till en mer positiv och mer saklig analys av romers situation. Plus att jag är väldigt stolt över att ha gjort klart en serie i fyrtiotvå avsnitt om min egen community. Men jag är också stolt över samarbetet med HBO som vi har just nu, det är en stor sak för oss. Requiem for Auschwitz som hedrar det gemensamma lidandet av de som mördades i utrotningslägren under andra världskriget, med en konsert och filmfestival, är också något jag är oerhört stolt över.

AR: Katarina Taikon, den berömda svensk-romska aktivisten, som också är i speciellt fokus under denna Roma-festival tog vid en viss tidpunkt beslutet att vända sig till barn för att skapa förändring. Jag vet att du också nämnde barn under samtalet tidigare. Vad har du för tankar kring det?

KB: Ja, Katarina Taikons arv är något som har funnits i min familj i många år. Min mor hade hennes foto på sin bokhylla från dess att hon var arton. Och det är verkligen från samma ålder som min grupp lett förändringen. Min mamma var den första kvinnan att gå på gymnasiet i trakten, och sedan på universitet. Så hon var en förebild för oss unga att följa. Hur hon såg på livet, och hur hon kämpade för oss varje dag.

AR: Katarina Taikon har också filmat och intervjuat romer i Sverige, bland annat för att bekämpa idén att romer inte vill bo i hus. Vilka paralleller ser du mellan hennes arbete och ditt eget?

KB: Du vet, situationen för romer i olika europeiska länder varierar väldigt mycket. Romer i den del av världen där jag kommer ifrån, i Ungern, Slovakien, Tjeckien, har levt i bofasta samhällen i mer än tre-fyrahundra år. Delvis på grund av historisk absolutism, lagar, Isabella i Spanien, du vet, monarker som inte tillät romer att resa. Det hade en enorm inverkan på mitt samhälle. Vi reser inte längre, men jag kan verkligen förstå grupper såsom gens de voyage, manouche, eller andra grupper i norr, här, som fortfarande bär på den långa traditionen att resa. Jag tycker inte vi borde vara dömande om hur människor vill leva sina liv. Vi bör respektera det.

AR: I en intervju med Open Society Foundation nämner du ditt arbete med Romedia Foundation, och säger hur viktigt det är att inte ta en ”reaktiv hållning”. Kan du utveckla det?

KB: Ja, det finns enorma mängder hat som drivs på av media och online-media, vilka trycker på de negativa saker som är kopplade till våra samhällen. Min ståndpunkt är att vi måste bygga på positiva värden och positiv kommunikation när vi talar om oss själva, och det är vad vi gör. Vi utvecklar berättelser som har en väldigt mänsklig, informativ vinkel, så att du inte bara får ytan och får röra vid ytan, men att du istället verkligen tvingas att utveckla vilka du tror att dessa människor är. När du verkligen betonar den mänskliga sidan, dessa verkliga berättelser, livet för de människor som kämpar för att förändras, livet för de människor som lider på grund av fattigdom, livet för människor som förändrar sin egen framtid, och du kan känna deras faktiska lidande medan de försöker göra det, då kan du känna det som ditt eget. Då måste även du förändras på någon nivå.

AR: Ditt arbete har väckt kritikerros och du har också vunnit utmärkelser, och jag vet att du redan har talat om detta före den här intervjun, men kan du berätta lite om de projekt du har på gång? Jag vet att det finns ett väldigt stort.

KB: Ja, alltså vi har en film om migration som främst fokuserar på de tidigare jugoslaviska flyktingarna som bosatte sig i västeuropeiska länder för sisådär tjugo år sedan, som nu när vissa av de länder de flydde från förklaras vara säkra ursprungsländer ska skickas tillbaka. Vi lyfter fram det faktum att en del av deras barn föddes i väst, exempelvis Tyskland, och i själva verket endast talar tyska. Deras liv avbryts helt och läggs på is av att de tvångsdeporteras till länder som Kosovo.

Vi skulle vilja lägga fokus på de möjligheter dessa ungdomar bär med sig. Ta Vedad Hasani, den äldre killen som är med i filmen som exempel. Han är 24 år gammal, talar fem språk och planerar att bygga det första tvättsystemet för flygplan. Han är son till före detta jugoslaviska flyktingar, och jag tror att han kommer att bidra ekonomiskt i Tyskland. Vi bör tänka på möjligheterna vi erbjuder dessa ungdomar och vad vi faktiskt kan få tillbaka för detta erbjudande när vi alla är gamla européer, och villiga att få våra skor putsade och våra lägenheter städade, och villiga att få nya flygplan, rena flygplan. Dessa unga människor måste få en möjlighet att göra sitt jobb, och vi bör inte döma i deras fall just eftersom de är romer, men vi bör se vad som är den etniska och religiösa bakgrund de kommer från och vad för eventuella problem detta skulle leda till om de återvände hem till Kosovo. Speciellt i den nuvarande migrationskrisen, så är det viktigt att fokusera på romers umbäranden inom EU, och inse vilken lång väg vi har framför oss vad gäller lika tillgång till utbildning, hälsa, och jag skulle kunna lista i stort sett allt i samhället här.

AR: Du talade tidigare i dag om att utveckla en romsk estetik?

KB: Det romska filmspråket menar du? För några år sedan startade vi International Romani Film Commission, med andra romska filmskapare från hela Europa, och nu kurerar jag Roma Digital Film Archive, där vi genom filmer vill visa hur vårt filmspråk har utvecklats, och att vi faktiskt har ett speciellt estetisk sätt i hur vi ser på och presenterar våra egna samhällen. Så när jag talar om mina filmer objektivt som en del av denna estetik, så är det detta jag menar. Jag har förhoppningen att våra framtida fullängdsfilmer producerade av BAXT Films kommer att inspirera europeisk publik med sina berättelser och att vi därigenom får möjligheten att göra fler.

AR: Ungern stod i fokus på årets bokmässa i Göteborg. Vad tycker du är viktigt för människor i Sverige att veta om livet, och då särskilt kulturlivet i Ungern, i dag?

KB: Ja, Ungern har, trots det förtryckande politiska klimatet och budgetnedskärningarna, ett vackert och levande kulturliv. Titta på alla de olika filmfestivalerna eller teaterscenerna, eller alla de unga romska författarna. Jag anser att Romedia är en del av det livet, och oavsett om det finns väldigt lite stöd just nu så kommer vi fortsätta kämpa för att behålla våra olika vackra verksamheter och aktiviteter. Vi kommer inte att ge upp.