Canan Bayram är oppositionspolitiker i Berlins senat för Bündnis 90/Die Grünen och yrkesaktiv jurist.

Bild: Pressbild

Nya lagar i Tyskland blir migrationspolitisk backlash

2015-09-30 | Unn Gustafsson padlock

UTRIKES

Regeringen i Tyskland planerar att försämra villkoren för asylsökande och särskilt de som ska avvisas. Dessutom omdefinieras Kosovo, Albanien och Montenegro nu som ”säkra” länder. I dag, onsdag, lämnas lagförslagen över till parlamentet. Förhoppningen är att de ska kunna verkställas redan i november. Unn Gustafsson har talat med juristen och oppositionspolitikern Canan Bayram i Berlin. Trots det växande stödet för flyktingar är det som planeras en migrationspolitisk backlash.

FAKTA:

De viktigaste punkterna i de lagförslag som nu förhandlas:

Albanien, Montenegro och Kosovo klassas som ”säkra”. Regeringen framhåller att nästan 100 procent av sökande från dessa länder redan i dag får avslag på sin asylansökan.

Snabbare avvisningar för alla som definieras som ”ekonomiska flyktingar”. Människor som inte självmant lämnar landet ska inte längre delges avvisningsbesked, för att hindra att de går under jorden.

Under de första sex månaderna i Tyskland ska asylsökande inte längre ha rätt till kontant ersättning för sina personliga behov. I stället ska det delas ut tillgodohavanden. Människor som fått avslag på sin ansökan, men inte självmant lämnar landet, ska inte få någon sådan ersättning alls. Inte heller personer som är ålagda att resa tillbaka till ett annat EU-land ska ha rätt till ersättning. Den tyska staten behåller dock ett grundläggande försörjningsansvar (sovplats, mat, hygien).

Den federala nivån avlastar delstaterna finansiellt. Innevarande år fördubblas stödet för flyktingmottagandet till sammanlagt 2 miljarder euro. Från och med nästa år betalar staten 670 euro (cirka 6 300 SEK) per flykting.

2016-2019 lovar staten att bidra med en halv miljard euro mer om året till bostäderna delstaterna erbjuder, samt avsätta mer pengar för ensamkommande flyktingbarn.

Asylsökande med goda utsikter att få stanna i Tyskland ska ges snabbare tillgång till så kallade integrationskurser. Regeringen lättar något på de arbetsrättsliga reglerna, så att arbetsgivare kan anställa asylsökande med högre utbildning på tidsbegränsade kontrakt.

Källa: Der Spiegel, AFP med flera

RELATERAD ARTIKEL:

2015-08-18 Frivilliga Berlinbor ställer upp för flyktingar

Knappt en månad har gått sedan Angela Merkel vinkade igenom de flyktingar som satt fast i Ungern och Österrike. Inuti de fullsatta tågen höll människor upp skyltar med kärleksförklaringar till förbundskanslern och på centralstationen i München stod lokalbefolkningen och applåderade. De historiskt mättade bilderna gjorde något inte bara med bilden av Tyskland i omvärlden, utan också med den tyska självuppfattningen. Men efter bara ett par veckor återinfördes gränskontroller mot Österrike. Och nu väntar de hårdaste åtstramningarna av asylrätten på tjugo år.

Redan denna vecka presenterar den federala regeringen de officiella ändringsförslagen i parlamentet – där regeringspartierna sitter på en överväldigande majoritet. Kristdemokraterna i CDU och CSU innehar tillsammans med Socialdemokraterna i SPD nästan 80 procent av platserna. I teorin skulle oppositionen kunna utnyttja sitt inflytande i den andra kammaren, Bundesrat. För att få lagändringarna igenom rådet behöver regeringen nämligen stöd från åtminstone två delstater där Bündnis 90/Die Grünen (den tyska motsvarigheten till Miljöpartiet) är med och styr. De skulle kunna sätta sig på tvären, men gör det troligen inte. Dels har de den politiska majoriteten emot sig. Dels är alla delstater i akut behov av pengar från den federala nivån för att kunna hantera flyktingmottagandet – pengar som ingår de aktuella förslagen. Som lokal- och oppositionspolitiker uppfattar Canan Bayram situationen nästan som utpressning från regeringen Merkel.

– Det var bara ett kort tag sedan Tyskland definierade fler så kallade säkra länder, vilket inte hade avsedd effekt, och nu ska ännu fler länder omfattas. Det här leder i praktiken till att standarden i delstaternas hantering av asylärenden sjunker, och innebär en ful kategorisering av människor som befinner sig i nödläge.

Det sade Bayram för en vecka sedan, när vi träffades i Berlins senat, där hon sitter som ledamot för Bündnis 90/Die Grünen. Som politiker och jurist har hon mycket kontakt med asylsökande, men även med föreningar och aktivister som stödjer flyktingar.

”Säkra länder”

Försvarare av konstruktionen ”säkra länder” argumenterar ibland för att staten behöver skilja på krigsflyktingar och så kallade ”ekonomiska flyktingar” för att upprätthålla acceptans för asylrätten som sådan. Men det köper inte Bayram.

– Man avsäger sig solidariteten med migranter och med människor som lever i Tyskland. I mina ögon är det ett misslyckande för staten, som inte klarar av att organisera flyktingmottagandet. Dessutom visar det på en rädsla hos politiker för att säga till väljarna som det är: att Tyskland kommer att förändras. Vårt samhälle är på väg att bli mer internationellt. Men i stället för att säga till ”vanligt folk” att den här förändringen behövs om vi vill ha ett fungerande pensionssystem även i morgon, försöker man lugna ned de missnöjda genom att låtsas som att vi ”bara tar emot de goda flyktingarna” och inte ”de dåliga”. Därmed bekräftar man föreställningen att det finns ”dåliga” flyktingar som egentligen inte behöver vår hjälp. Det är konstruktionsfelet med de säkra länderna, att man faktiskt styrker nynazister och ”oroliga medborgare” i tron att det är bra att de håller emot invandringen.

Om, eller snarare när, lagändringen verkställs innebär det att hela Balkan (undantaget Bulgarien) definieras som ”säkert”. Det drabbar inte minst de romska minoriteterna. Förutom att avskräcka människor från att bege sig till Tyskland, är förhoppningen att snabbt kunna avvisa de som redan befinner sig i landet. Men juristen Bayram är tveksam till om det verkligen går. Hon varnar för att fler säkra länder – och därmed sammanhängande asylärenden som tjänstemännen förväntas prioritera – i praktiken kommer att skapa en flaskhals i en redan förstoppad förvaltning. Bundesamt für Migration und Flücht, motsvarigheten till Migrationsverket, sitter redan i dag på en kvarts miljon öppna asylärenden. En del ansökningar är över ett år gamla, berättar Bayram. Nyanlända som har goda utsikter att beviljas asyl fastnar i en oviss väntan. Under tiden sitter de fast på förläggningarna, eller i tälten och gymnastiksalarna som tjänar som nödlösningar.

Täckmantel

I regeringens ändringsförslag ingår att de som väntar inte längre ska få kontanter för personliga behov utbetalade, utan enbart tillgodohavanden. Det här är en eftergift till det konservativa CSU. Människor som fått avslag på sin asylansökan, men inte frivilligt reser ut ur Tyskland, ska inte ha rätt till någon som helst ersättning. Detta gäller även för så kallade Dublin–fall, alltså personer som är ålagda att återvända till andra EU-länder. Därmed sänker staten en redan låg standard inom flyktingmottagandet. Särskilt inom vänstern finns det många som menar den smått euforiska diskursen om en ny, tysk ”välkommenkultur” tjänat som täckmantel för en migrationspolitisk backlash. Den åsikten vädrades till exempel av de demonstranter som samlades framför Bundeskanzleramt i Berlin för en vecka sedan, när regeringen Merkel sonderade terrängen hos delstaternas representanter. Men Canan Bayram känner trots allt tillförsikt.

– Som jurist som jobbat i åratal för att människor ska få stanna är jag helt fascinerad över hur hela Tyskland agerar för att hjälpa flyktingar. Hur många människor som investerar tid och energi för att vårt land ska ta hand om den här frågan på ett bättre sätt! De lutar sig inte längre tillbaka och rycker på axlarna i föreställningen att staten tar hand om dem som kommer, att det som sker inte har med dem att göra. Entusiastiskt berättar hon om Berlinbor som tagit semester för att kunna hjälpa till, och som fått sig sitt livs ögonöppnare när de sett hur människorna tvingas leva på gatan.

– Därför tror jag verkligen att vi har ett annat samhälle i dag än exempelvis 1992. Och jag vill gärna ta upp en aspekt till när det gäller ”oroliga medborgare” och nazister som protesterar mot asylsökande. De mår ju riktigt dåligt nu. Strategin, att de utger sig för att vara vanligt folk med befogade rädslor, fungerade inte. Istället har det blivit uppenbart att de har något emot människor, att de inte är främlingsfientliga utan människofientliga. Desto värre uppfattar jag de inskränkningar av asylrätten som nu är på väg. Eftersom befolkningen, enligt min mening, inte alls efterfrågar dem.