Lawen Redar är riksdagsledamot (S) och ledamot av S-kvinnors nyligen utsedda programkommission.

S-kvinnor satsar för att öka trycket på regeringen

2015-09-29 | Jenny Rönngren padlock

INRIKES

S-kvinnor har tillsatt en programkommission som under två år ska utveckla förbundets politik. Feministiskt perspektiv ställde några frågor till Lawen Redar, en av ledamöterna, om vad som händer med S-kvinnors roll, nu när regeringen kallar sig feministisk.

FAKTA/S-KVINNORS PROGRAMKOMISSION

Politiska förslag ska tas fram till september nästa år, gå ut på remiss mellan september 2016 inför behandling på nästa kongress 2017.

Arbetet inom ramen för S-kvinnors programkommission kommer att utgå från förbundets tidigare politiska plattform ”En jämställd värld är möjligt”. Enligt S-kvinnors ordförande Carina Ohlsson är uppdraget att ta fram en mer genomarbetad politik för hopp och framtidstro, något modernt och lite utmanande. Carina Ohlsson kommer själv att leda kommissionen och vill bjuda in forskare och andra fria tänkare för att utmanas i arbetet.

– Jag tror vi kan gå väldigt långt, så det kan bli spännande, säger hon till förbundstidningen Morgonbris.

Ledamöter: Karin Engdahl, 42, Uddevalla, Sofie Eriksson, 23 Falun, Sara Karlsson, 30, Eskilstuna, Kaisa Karro, 27, Norrköping, Emilia Töyrä, 30, Kiruna, Anita Ullman, 48, Hörby, Lawen Redar, 25, Stockholm

Vad innebär uppdraget som programkommissionen har?

– Uppdraget som vi har nu är dels att granska politiken som S-kvinnor har lyckats driva igenom, mycket av det vi har kämpat för kommer ju att realiseras med den här budgeten och är en del av regeringsförklaringen. Då menar vi att har vi en feministisk regering så måste vi trycka på ännu mer, uppdatera vår politik, vi måste också förstärka vårt arbete och analysera vad mer som är möjligt att genomföra.

– Vi har inte bara regeringsmakten. Vi har ju också makten i väldigt många kommuner och i SKL (Sveriges kommuner och landsting, red anm) så det går att trycka på än mer för feministisk politik. Vi gör naturligtvis det som hinns, men vi måste hinna ännu mer.


Finns det något du kan säga redan nu om frågor ni vill driva hårdare?

– Nej det är alldeles för tidigt att säga, vi har inte ens haft vår första träff än. Vi har tillsatt en grupp som ska jobba med partiprogrammet, och sedan är tanken att vi analyserar och tar fram vad vi tycker är viktigt, men det är självklart så att det ska omfatta alla politikområden, välfärden, utrotandet av mäns våld mot kvinnor. Vi ska också ta in ett tydligt intersektionellt perspektiv, med hur feminism, rasism och klass synkroniserar och leder till särskild utsatthet. Det finns en hel del att titta på. Jag kan inte nu säga var vi kommer att landa, men det är en process som det är väldigt kul att få vara med i.


I ett uttalande från förbundsmötet lyfts antirasism som en lika viktig grundpelare för S-kvinnor som klass- och kvinnokamp. Vad ligger bakom detta och hur kommer det att yttra sig?

– Rasism är en maktordning. Rasismforskningen och vetenskapen tittar ju på rasism som en makthierarki. Precis så har genusforskningen och genusdebatten utvecklats. Det är samhället som tillbakahåller människor på grund av könsmaktsordningen och vi menar att man måste analysera rasism på samma sätt. Det finns en maktstruktur som tillbakahåller människor och utifrån den analysen måste vi börja sätta en dagordning för vår politik.

– Vi menar att det inte räcker att ha en stark diskrimineringslag, det har vi haft under lång tid men ser ändå att kvinnor hålls tillbaka på arbetsmarknaden. Vi ser också att arbetslösheten bland kvinnor med utomnordisk bakgrund behöver en förtydligad politik. Vi ser det också utifrån hälsa, livslängd, flera olika dimensioner. Nu behövs politik och tydlighet på området för att förstärka hela vår syn på hur makten ser ut i samhället och hur vi behöver bryta ner den.


Vilka är de stora utmaningarna för S-kvinnor nu när regeringen är feministisk. Blir det konsensus, konkurrens eller vad händer?

– Det blir absolut inte konkurrens. Vi är en sidoorganisation som med nödvändighet behövs. Vi har ju drivit på att vi ska ha en feministisk regering, vi har drivit på hur vi internt och externt ska jobba med att skapa en jämställd organisation, men också en jämställd värld. Vad utmaningarna blir nu är att stötta regeringen i dess feministiska arbete, men självklart också att driva på för en ännu mer feministisk politik. Jag tycker att vi har en nyckelroll att granska, att stötta, att vidareutveckla politiken när det kommer till vår relation till regeringen via partiet.

– Och vilka utmaningar är det vi ser, jo det är globalisering – var är jämställdheten och kvinnans roll i den. Hur kommer vi att möta den digitala utvecklingen. Tillväxten, kommer den kvinnor till del. Vi har fortfarande enorma löneskillnader som vi inte fått bukt med. Vi behöver enormt mycket politik på det området. Och när vi ser en utbredd fascism i vårt land, men också i Europa och vi ser det i Mellanöstern, där de som attackeras först är kvinnor så vi behöver en förstärkt politik, utrikespolitik, men också solidaritet med de jämställdhetsrörelser och demokratirörelser som finns. Med andra ord – vi har mycket kvar att göra.


En effekt av att regeringen kallar sig feministisk är att det byggs upp förväntningar och ställs frågor direkt till makten. Hur ställer du dig till debatterna som förts om feministers röster när det gäller till exempel IS och vad som kallats förortsfeminismen?

– Analysen är glasklar. När fascism breder ut sig form och organisering så attackerar den kvinnor, och det som just nu brett ut sig i Syrien och Irak med Daesh eller IS, det är fruktansvärt. På en resa till sydvästra Turkiet nyligen var jag på ett flyktingläger där vi har en minoritetet som heter yezidier. När kvinnorna berättar vad de utsatts för saknar man ord. Det är bland det värsta jag har hört i mitt liv och jag är jätteglad att Margot Wallström nu ska titta på uppdraget från FN-nivån, hur vi ska stötta kvinnor i krigssituationer och kvinnor som utsatts för terrorism och fascism. Det finns ingen annan hållning från S-kvinnor än att vi måste ha en stark politik som bekämpar alla dessa krafter, som attackerar kvinnor först.

– Frågan som ställs om var feminister befinner sig när vi ser IS slakt – jag upplever ingen frånvaro från feministiska rörelser i Sverige, vare sig de är liberala eller har socialistisk grund. Tvärtom, alla fördömer, alla driver på, alla göra så gott de bara kan. Vi har en strategi på UD som antogs i slutet på våren. Vi jobbar jättehårt med humanitära insatser, vi tar emot många människor som flyr hit, vi gör så gott vi kan. Jag hoppas verkligen att debatten landar i konkreta åtgärder och vad vi kan förstärka istället för att rikta pilbågar mot varandra. Det tror jag inte tjänar något till. Vi alla känner avsky och då är det bättre att samla den kraften och se vad som saknas vad som behöver göras mer. Det finns gott om saker att göra. Jag tror att feministiska förbund och organisationer, oavsett om de är socialistiska, liberala eller konservativa, ändå kan samlas på den här punkten. Det vore mycket bra.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: