Nordiska feminister samarbetar över nationsgränser

2015-09-29 | Wendy Francis padlock

UTRIKES

Förra veckan samlades nordiska feminister, bland dem representanter från den svenska tankesmedjan Interfem, under ett två dagar långt feministiskt nätverksmöte för att prata strategier, problemlösningar och nya prioriteringar för ett nordiskt jämställdhetspolitiskt arbete. De belyste bland annat behovet av ett paradigmskifte i den nordiska feminismen.

Nordiskt feministiskt nätverksmöte finansieras av Nordiska ministerrådet och är ett av fem sammanträdande som ska hjälpa till att stärka det feministiska och antirasistiska arbetet i Norden.

Den nordiska feminismen stiger in i en ny era, den har rättare sagt fått en nytändning i en renoverad möteslokal för kulturverksamhet i Finlands huvudstad Helsingfors. Här har tolv representanter från olika feministiska, antirasistiska organisationer och aktivistiska röster samlats för att tillsammans ta ett nytt grepp om verklighetsbilden för dagens nordiska feminister. Den svenska tankesmedjan Interfem är en av organisationerna som driver det internationella samarbetet mellan länderna, samt finska organisationerna Unioni och Antirasismi X som arrangerar det första nätverksamhetsmötet i Finland.  

Representanter från Stockholm, Umeå, Helsingfors, Iinari (Sámpi), Mariehamn och Oslo fyller platserna runt det avlånga bordet och trots den explicit ömsesidiga agendan, vittnar de rasifierade deltagarna om svårigheter att vitalisera det feministiska arbetet i respektive städer och länder.

”Vi och dem”-retorik i Norge

De norska deltagarna beskriver Norges offentliga debatt om rasism som oerhört präglad av en stark ”vi och dem”-retorik. Polariseringen koncentrerar sig inte enbart till frågan om ”invandrare” och ”majoritetsbefolkning” utan målas också upp som ett återkommande problem mellan den norska feministiska rörelsen och landets få antirasistiska organisationer.

Deltagarna menar att antirasistiska feminister inte anses vara tillräckligt kompetenta feministiska tänkare i Norge utan anses snarare bärare av ”personliga erfarenheter” som andra experter kan använda som exempel i paneldiskussioner. Den norska feminismen beskrivs som eurocentrerad och vit, och oförmögen att ge liv åt det intersektionella perspektivet. I själva verket menar en deltagare att det är livsnödvändigt för den norska feminismens överlevnad, att börja inkludera bland annat icke-vita feministers frågeställningar i hopp om att undvika ett feministiskt magplask.  

Finland fastnat i ”integrationsprojekt”

I Finland finns svårigheter i att mobilisera antirasistiska feminister. Skarp kritik riktas mot att landets antirasistiska organisationer kontinuerligt fastnar i olika ”integrationsprojekt” istället för att aktivt jobba för att bygga kunskap kring antirasistisk feminism. Det tycks även vara en utmaning att få rasifierade personer att komma till insikt om att det finns en politisk dimension i deras erfarenheter som kan vara en tillgång i arbetet för att skapa mer inkluderande beslutsprocesser i samhället.  

– Jag hör allt fler rasifierade feminister säga att de behöver någon som pushar dem och jag håller med. Jag behöver ett sammanhang där jag känner att vi gör det här tillsammans. I Finland är vi extremt beroende av organisering just nu eftersom den inte ens existerar, samtidigt finns ett stort motstånd från majoritetssamhället och medierna, säger Warda Ahmed, serietecknare och aktivist från Finland.  

Samiska verklighetsbilden

Den åländska och samiska verklighetsbilden skiljer sig något från de andra städerna. På Åland existerar en mycket liten rasifierad population och bristen på ett bredare samhälleligt antirasistiskt stöd är enormt. De senaste årens ökade ekonomiska instabilitet har bidragit till att nyanlända på ön misstänkliggörs och betraktas som konkurrenter om jobben. I Iinari tampas feminismen med geografiska och organisatoriska svårigheter. Avstånden mellan orterna är mycket långa samtidigt som samiska feminister upplever att de språkliga skillnaderna mellan de olika samiska samhällena i Norden försvårar arbetet.  

Deltagarna slår fast vid att det behövs långsiktiga internationella strategier för att skapa ett paradigmskifte i den nordiska feminismen. Men det internationella samarbetet är liksom många andra samhällsförändrande projekt, minst sagt beroende av finansiering. Nordiska ministerrådet har beviljat nätverksprojektet 250 000 danska kronor (hälften av det som ansöktes) för att etablera en nordisk nätverksgrupp med representanter från åtminstone fyra nordiska länder. Syftet är att gemensamt skapa en nordisk plattform för långsiktigt feministiskt, antirasistiskt påverkningsarbete på jämställdhetsområdet och öka människors möjlighet till inflytande i det offentliga rummet. En viktig del i samarbetet är att nätverksgruppen ska upprätta ett nordiskt feministiskt och antirasistiskt manifest som konkretiserar nätverkets krav, mål och kritiska perspektiv som ska påverka politiska beslutsfattare att fatta klokare feministiska beslut.  

– Av egna erfarenheter vet jag hur svårt det kan vara att mobilisera den feministiska rörelsen brett, men jag tror att organisering av antirasistiska feminister kan inspirera andra europeiska länder att samarbeta över landsgränserna. Det här kan vara kärnan till något större, det kan vara en viktig början, säger Kristin Tran från Interfem, Sverige.  

Människor på flykt

Det nordiska nätverksmötets andra dag är ett öppet seminarium och samlar kring 25 deltagare, mestadels från Helsingfors men även några få från mindre småorter i Finland. Människor på flykt blir spontant det centrala samtalsämnet under eftermiddagen och hela rummet fylls till bredden av konstruktiva idéer för organisering och aktivism. Relevansen av samarbete blir allt tydligare när de finska deltagarna beskriver den nationella delningen som just nu sker mellan glesbygd och storstad i frågan om immigration. Några pekar på att Finlands immigrationsmotstånd i första hand handlar om rädsla. En rädsla som grundar sig i oron över att förlora den ”nationella identiteten” snarare än att förlora pengar.  

Nätverksmöten är planerade att hållas i Mariehamn, Iinari, Umeå och i Oslo. Nästa möte kommer fokusera på visioner och ideologiska perspektiv för ett hållbart antirasistiskt, feministiskt arbete – i praktiken.