Debatten om samvetsfrihet inom abortvården är inte ny. Den har pågått sedan den nuvarande abortlagstiftningen infördes och kvinnors (och andra personer som kan bli gravida) rätt till självbestämmande över sina kroppar och sina liv formulerades i vår abortlag. Nytt i debatten är de juridiska aspekter som lyfts i frågan. Just nu pågår två rättsprocesser i Sverige där två nyutexaminerade barnmorskor sökt arbete som barnmorska och nekats när de uppgett att de inte vill delta i abortvård eftersom det strider mot deras samvete och religiösa övertygelse. Barnmorskorna har nu stämt arbetsgivaren – landstingen – för kränkning av deras samvetsfrihet som de anser skyddas av Europakonventionen.
Två jurister har uttalat sig i medierna, den ena är ombud för barnmorskorna, den andra professor emeritus. Det är lätt att hamna i villfarelsen att juridiken skulle stå för objektiva svar, frikopplade från ideologisk övertygelse. I den här frågan är dock ideologin tydlig. Ombudet för barnmorskorna är också vd för ProVita, en organisation som vill inskränka aborträtten i Sverige. Båda juristerna sitter i organisationen Scandinavian Human Rights Committees styrelse tillsammans med en tidigare styrelsemedlem från Ja till livet, en organisation som är mot den svenska aborträtten. Länder med samvetsfrihet för personal i abortvården visar minskad tillgänglighet till laglig abortvård, och därmed en inskränkning av aborträtten i praktiken, något som såväl Europadomstolen som den europeiska sociala kommittéen har kritiserat.
Oavsett utgångspunkt och ideologisk övertygelse kan konstaterats att rättsläget inte är så enkelt som de jurister som hörts i debatten vill få det att framstå, låt mig därför gå igenom två av de vanligaste myterna som sprids flitigt:
”Samvetsfrihet finns redan i abortlagen.”
I debatten har det påståtts att samvetsfrihet redan finns i abortlagen, med hänvisning till förarbetsuttalandet att arbetsgivare bör ”undvika att till abortverksamheten binda sådan personal som av exempelvis moraliska eller religiösa skäl har svårt att acceptera sådant arbete.” Uttalandet är ryckt ur sitt sammanhang. I samma stycke nämns att detta i första hand är för den abortsökandes skull samt att det åligger arbetsgivaren att fördela och leda arbetet. Vidare uttalas att några särskilda regler för samvetsklausul inte behöver införas (prop. 1974:70 s. 76-77). Uttalandet är helt enkelt en hänvisning till gällande arbetsrätt.
I svensk arbetsrätt har arbetsgivaren en rätt att organisera sin verksamhet som den tycker är lämpligt och rätt leda och fördela arbetet. En anställd arbetstagare har arbetsskyldighet inom arbetsgivarens ”naturliga verksamhetsområde”. Om en arbetstagare motsätter sig vissa arbetsuppgifter kan det bli aktuellt med en omplaceringsutredning. Det innebär inte en rättighet att få vissa arbetsuppgifter bortplockade, utan arbetsgivaren avgör hur verksamheten organiseras på bästa sätt. Om det inte finns någon lösning på situationen är arbetsvägran skäl för uppsägning. Vid en nyanställningssituation finns ännu färre rättigheter och skyldigheter mellan den arbetssökande och arbetsgivaren. Det finns alltså ingen rättighet att få fortsätta arbeta som barnmorska och samtidigt vägra att utföra vissa specifika uppgifter. Tvärtom har lagstiftaren aktivt valt bort att införa några sådana rättigheter.
”Samvetsfrihet skyddas av Europakonventionen.”
Det stämmer att samvetsfrihet skyddas av Europakonventionens artikel 9, som fastslår rätten till tanke-, samvets- och religionsfrihet. Europakonventionen är svensk lag, den och Europadomstolens domar ska följas i Sverige. Vad innebär då den samvetsfrihet som skyddas i Europakonventionen? Målet Bayatyan v. Armenia åberopas ofta som argument för samvetsfrihet inom abortvården, där Armenien ställde krav på alla manliga medborgare att genomgå väpnad militärtjänstgöring. Europadomstolen menade att det var en kränkning av samvetsfriheten att inte erbjuda alternativ, till exempel vapenfri tjänstgöring, för de medborgare som av religiösa skäl inte ville delta i väpnad tjänst.
Att dra paralleller mellan det målet och samvetsfrihet vid abortvård blir förstås mycket märkligt. Målet handlade om ett obligatoriskt krav på alla manliga medborgare som riskerade fängelse om de nekade. Den svenska staten ställer inga krav på svenska medborgare att utföra abortvård och yrken som barnmorska och gynekolog är ett frivilligt val.
Ett mer jämförbart fall från Europadomstolen är målet Eweida and Others v. The United Kingdom som tydliggjort under vilka omständigheter en persons samvetsfrihet inskränks i ett anställningsförhållande. Målet handlar om två arbetstagare inom kommunal verksamhet som inte ville registrera partnerskap samt ge familjerådgivning åt samkönade par med hänvisning till samvetsfriheten samt att det stred mot deras tro och religion. Eftersom det ingick i arbetsuppgifterna blev arbetstagarna avskedade. Europadomstolen menade att det inte skett en kränkning av samvets- och religionsfriheten eftersom medlemsländerna generellt sett har en stor handlingsfrihet i gränsdragningsfrågor när två rättigheter krockar. Domstolen tog också hänsyn till arbetsgivarens intresse att upprätthålla de regler, policys och rättigheter för andra personer arbetsgivaren åtagit sig att följa. I intresseavvägningen lyftes också in att arbetstagarna känt till förutsättningarna för arbetet samt att det är möjligt för individer genom att frivilligt ingå i vissa sammanhang eller anställningsavtal att begränsa sin religions- och samvetsfrihet.
Det finns alltså inget i Europadomstolens praxis som säger att Europakonventionen skyddar rätten till samvetsfrihet på så vis att människor har rätt att arbeta inom specifika yrken och få vissa arbetsuppgifter undantagna. Inom kort kommer den specifika frågan om rätten till samvetsfrihet – eller vårdvägran – inom abortvården att prövas i Sverige. I den processen kommer frågan bli belyst på fler sätt än den förenkling som skett av jurister i media. Att aktivister börjat använda juridiken som verktyg för att nå sina mål är en trend som de senaste åren spritt sig inom många rörelser inom civilsamhället, och nu alltså även till det svenska abortmotståndet.
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Det kan kanske vara av intresse att veta att barnmorskans advokat var aktiv i fallet Eweida and Others v. The United Kingdom, och lämnade in en tredjepartsinlaga till Europadomstolen.
Vidare så har Ja till Livet sökt aktivt sedan 2010 för att hitta mål som dessa att driva: http://skepchick.se/2015/09/14/barnmorskemalen-en-del-av-anti-abortrorelsens-strategi/