”Det är de många kamperna tillsammans som kan förändra”

2015-09-11 | Samira Ariadad padlock

FEMINISM

Angela Davis talade under sitt besök i Sverige i veckan bland annat om behovet att kontrollera tekniken istället för att vara föremål för den och om nödvändigheten att binda ihop olika kamper mot kapitalismen och för social välfärd. Samira Ariadad lyssnade noga.

Mångfald är verkningslöst, förändrar ingenting, utan krav på social rättvisa och jämlikhet! Angela Davis understryker hur viktigt det är att angripa flera saker samtidigt, att kräva mycket, eller kanske snarare, att kräva rätt. Att behålla fokus och angripa strukturen. Det är här hon använder intersektionalitet som ett verktyg för att se vilka förändringar som behövs, och att ingen grupp lämnas efter när vi flyttar fram våra positioner.

Davis menar också att den antirasistiska analysen har förändrats sedan 1960 och -70-talen. 11 september blev början på en rasistisk utövning under namnet av antiterror. Samtidigt har hon sagt att Black Panther Partys tio punkter är ännu mer relevanta i dag än när de formulerades vid partiets grundande 1966. En mening som hon yttrat i en intervju med LA Times är: ”Den tionde punkten handlar om befolkningens kontroll över teknologi. Det handlar om att använda teknologi istället för att låta den använda oss”. Det är ett citat som tilltalade mitt intresse för social kontroll, bruk och utveckling av samt experiment med radioteknologier.

I sin bok Women, Race and Class från 1983 diskuterar Davis oavlönat (och avlönat) hushållsarbete. Hon menar att det är främst medelklassen som har hemmafruar och att belöna hushållsarbetet – vilket 70-talsfeministerna Selma James och Maria Dalla Costa kampanjade för i syfte att synliggöra hushållsarbetet som just arbete – inte skulle frigöra kvinnor från detta monotona arbete. I synnerhet inte rasifierade. Inte heller skulle en lön automatiskt höja värdet, statusen och därmed villkoren för arbetet. ”Lön-för-hemarbete-rörelsen förutsätter att om kvinnor blir avlönade för att vara hemmafruar så skulle de därmed få en högre status. En ganska annorlunda historia berättas av de urgamla kamperna som avlönade hushållsarbetare har fört, vars villkor är långt eländigare än någon annan grupp av arbetare under kapitalism.”

Tillgång till teknologi

Att slippa är det som måste vara målet. Detta genom att kräva kollektiva lösningar i form av dagis och subventionerad gratis sjukvård. Men teknologins roll slutar inte här. Det finns möjligheter att industrialisera hushållsarbetet, men det finns ett ointresse för detta hos kapitalismen. Detta då en socialisering av hushållsarbetet skulle behöva stora subventioner från staten så att alla arbetarklasshem kan få tillgång till detta. Något som inte genererar så mycket profit.

Idén om social välfärd som lösning för vem som ska utföra hushållsarbetet är intressant då det agerar alternativ till den börda som migrantkvinnor tar i andras hem i dag – i Sverige med hjälp av Rut-avdraget. Det utmanar den ordning som tilldelar kvinnor hushållsarbetet, både de som, avlönat eller oavlönat, arbetar heltid eller främst med hushållsarbete och de som dubbelarbetar. Industrialiseringen och socialiseringen av hemarbete håller på att bli ett objektivt socialt behov skrev Davis 1983. Hemarbete som individuella kvinnors privata ansvar och som ”kvinnligt” arbete utfört under primitiva tekniska förhållanden kan äntligen börja bli historiskt föråldrat.

När jag frågar hur hon tror förutsättningarna ser ut för att fler kvinnor ska få tillgång till teknisk utbildning – och att vi därmed får en teknologisk utveckling med större socialt ansvar, pekar Davis på den organisering vi sett, och hur viss teknologi än i dag används mot kvinnor.

”Reproduktivt arbete och teknologi i den snäva meningen är intressant. Detta syns i både surrogratmördraskap, hushållsarbete och annat reproduktivt arbete: kvinnor som nekas tillgång till teknologi/utbildning blir föremål för teknologi”.

På frågan vad vi kan göra för att skapa fack eller fackliknande föreningar, som självklart också arbetar med frågor om teknologi och utbildning svarade hon att organiseringen av hushållsarbete (till exempel Domestic Workers Alliance) kan återuppliva arbetarrörelsen internationellt.

Profit på fängslandet

Ja, fler människor är föremål för teknologi än i kontroll av den, globalt sett, vilket sannerligen gör Svarta pantrarnas tionde punkt relevant än i dag. Vid sidan av sociala och industriella krav på utveckling av fler maskiner som ska underlätta visst arbete utan att profit är huvudmålet – ett arbete som kanske äntligen till viss del kan släppas från kvinnors axlar genom förflyttning till den offentliga sfären – finns kopplingen mellan militär avancerad teknologi och fängelser.

Människor i den globala södern möter avancerad teknologi i fängelserna bland annat i form av militärt utvecklade övervaknings- och tortyrmetoder. Även stora privata företag är involverade i det säkerhetsteknologiska komplexet. G4S är ett återkommande exempel, inte minst på grund av dess roll i Israel, och det faktum att det är världens tredje största företag. Militariseringen och fängelsesystemet, vare sig det handlar om privata företag som gör profit på fängslandet, eller offentligt ägda som i Sverige, handlar det om att osynliggöra, skicka bort och spärra in sociala problem istället för att lösa dem.

Davis briljerar genom att skickligt koppla ihop olika frågor, system och strukturer. Hon nöjer sig aldrig med förenklingar annat än skarpa sammanfattande analyser som är lätta att ta till sig. Hon dömer inte ut någon kamp som oviktig utan menar att det är just de många kamperna som tillsammans kan förändra.

Fortsatt kamp

Tydligt i samtalet är att utmaningarna i dag handlar om en fortsatt kamp för drägliga liv för arbetarklassen: boende, sjukvård, utbildning. Förändringar som ska göra fängelserna onödiga snarare än reformera dem. Det är så hon som del av abolitioniströrelsen ser den dagen då fängelserna är nedlagda. Reformer av fängelset är för henne ett högerprojekt. Vi ska bli av med fängelserna, inte bara göra dem lite mer humana! Vår uppgift är att påpeka, analysera och sprida vår post-koloniala historia och slaveriets konsekvenser även i dag (sydstaternas fängelser menar hon har tydliga präglingar av detta), något som hon under den öppna föreläsningen visar har gjorts med konst, och hur viktigt det är med konstens förmåga att utvidga vår föreställningsvärld, något som annars tagits över av kapitalet till stor del. Hon påpekar även hur viktigt det är med nutida uppdateringar och utvecklingar av antirasistiskt arbete, alltifrån att bekämpa muslimhatet och att bygga ut solidaritetsband mellan rörelser. Hon tar som exempel besöken av Black Lives Matter i Palestina eller svarta studenter som ockuperar en motorväg och rullar ut en stor palestinsk flagga.

Att väcka antalet transkvinnor som sitter i fängelse i staterna – eller för den delen i Nordeuropa, eller att fortsatt verka för kvinnors friheter och rätt till goda liv: allt detta binds ihop och olika kamper förbinds av behovet att kämpa mot kapitalism, för välfärd och socialt skydd. Hon binder ihop även flyktingrörelsen med de andra kamperna och menar att denna rörelse kan vara 2000-talets viktigaste. Detta behöver vi förmodligen ingen vidare förklaring på. Det är bara att fortsätta den organiserade, kollektiva kampen.