Nino Ramsby – en transitionsberättelse – i bild

2015-09-08 | Nino Ramsby padlock 1

KULTUR

Fotografen och musikern Nino Ramsby delar här berättelsen om sin transition med våra läsare genom en bildsvit från sin utställning på Sven Harrys Konstmuseum under Eurogames i sommar. ”Vi behöver varandras berättelser och här är några av mina. I bild”, skriver Nino Ramsby om sina bilder.

RELATERADE ARTIKLAR:

2015-03-08 | Nino Ramsby fingrar på nyckeln till fred och frihet

Mer om Nino Ramsbys produktion här.

Hej. Jag heter Nino nu. Förut hette jag Nina. Jag har bytt namn eftersom det stämmer med hur jag känner mig. Hur jag behöver bli sedd rent könsidentitetsmässigt. Jag är född som biologisk kvinna men upplever mig själv som kille. Alltså är jag det. Det är inget val, men det är något jag ändå tycker om att vara – det vill säga transexuell trans*person, trans*kille, man, kille.

Hmm, ibland inte eftersom det innebär att jag ofta stöter på missförstånd och blir felkönad. Det gör förbaskat ont. Men sedan jag blivit tydligare med att jag är kille och att mitt pronomen är han så har det blivit bättre.

Det har tagit lite tid att förstå mina känslor och mina behov, en av anledningarna är att jag inte ens trott att kön existerar – eller att det är en konstruktion – och så tänker jag fortfarande. I alla fall när det gäller så kallade könsroller och könsuttryck. Men en sak vet jag: könsidentitet är något som existerar. Det är jag och många andra människor ett bevis på. Könsidentiteten kan vara flytande, definitiv, tvåkönsnormsmässig/binär eller bortom kön-könsidentitet, eller nånstans mittemellan eller inget-dera (av de två kön som vi ständigt pratar om och som är norm)

Jag är kille, som jag tidigare skrev, inte för att jag nödvändigtvis vill, utan för att jag är det. Inte nödvändigtvis i mitt könsuttryck, men i min identitet och i min upplevelse av min kropp.

Människor som känner mig eller känner till mig vill säga det som känns rätt för mig, det är min upplevelse i alla fall. Och det gör att det är betydligt lättare för mig att fungera, att må bra. Nej, det är inget val att vara transexuell. Det är däremot ett val att försöka leva så bra man kan och söka och få den hjälp man behöver.

Jag har precis påbörjat en del av de korrigeringar jag behöver göra rent medicinskt – det vill säga hormonet testosteron självmedicinerar jag – eftersom det tagit för lång tid att få det lagligt – och kirurgiska korrigeringar kommer jag snart påbörja eftersom jag just fått diagnosen transexuell. Då kan jag få hjälp av vården med de korrigeringar jag behöver för att känna mig mer tillfreds med min kropp och mig själv. Allt påverkar varandra, kroppen, den mentala hälsan, själens mående. Den här resan är lång, har varit lång och kommer att bli lång och jag behöver hantera den och titta på den via musiken och bildkonsten. För det är så jag pausar från smärta och obehag. Jag blir lugnare då. Jag får plats, i mig själv. Jag tröstar mig själv och ibland andra som behöver min berättelse. Vi behöver varandras berättelser och här är några av mina. I bild.