När kungen är hotad, offra drottningen!

2015-09-04 | Christin Sandberg padlock

KRÖNIKA/FEMINISM

Presidenten i Guatemala har avgått efter en tid av politisk kris. Vår Guatemalabaserade korrespondent Christin Sandberg gör en feministisk analys av händelseutvecklingen. Hon observerar att likt vid andra politiska kriser gjordes ett försök att behålla status quo genom att offra en högt uppsatt kvinna, vicepresidenten Roxana Baldetti.

Det har varit en politisk omvälvande vår i Centralamerika och Guatemala befinner sig i sin djupaste politiska kris på årtionden. Hundratusentals människor har sedan april demonstrerat mot korruption och straffrihet och fått presidenten på fall.

Men den första som offrades var en kvinna. Vice presidenten, Roxana Baldetti, tvingades efter hård press lämna sin post i maj. Detta efter att en stor korruptionsskandal rullats upp på Skatteverket och blottlagt kopplingar till bland annat Baldettis privatsekreterare Juan Monzón. Hon sitter i dag i fängelse, visserligen ett bekvämt sådant.

President Otto Pérez Molina, som bland annat hade stöd av militären, klarade sig lite längre trots att han i egenskap av exgeneral tidigare har anklagats för att ha varit medansvarig för massakrer på mayafolket under det 36-åriga inbördeskriget.

De massprotester av historiska mått som har fått Plaza de la Constitución, torget i hjärtat av den historiska stadsdelen i huvudstaden Guatemala City, att gunga under månader har dominerats av en parfymerad vit medelklass. Många har varit kvinnor och en del har varit urfolk.

Kvinnorna brukar lyftas fram som huvudaktörer i de sociala och urfolkrörelser som finns i Guatemala liksom i många andra länder världen över. Mycket av förklaringen till det är att just kvinnorna är huvudansvariga för att dra runt familjerna och få ändarna att mötas och därför drabbas först och hårdast av fattigdom, mat- och pengabrist och klimatförändringar.

Kikar vi däremot mot maktens centrum, där det politiska spelet nu spelas, är det i princip uteslutande vithudade män. Dessutom kan vårens händelseutveckling liknas vid en tv-serie där medierna bjuder på nya avsnitt med några dagars eller veckors mellanrum. Det är så många turer och ett sådant vältrande i detaljer att vem som helst tappar tråden, och inte minst fokus från vad det är som verkligen händer och vem det egentligen berör. För frågan är ju vem tjänar på detta?

De frågor som skulle kunna förbättra urfolkens och kvinnornas verklighet, där extrem fattigdom, svält och undernäring bland barn råder, finns inte på agendan.

Vissa skulle argumentera för att korruptionen, som nu står i fokus för protesterna, är roten till allt ont. Får vi bara bukt med den så kommer pengarna rulla ut i systemet. Men nej, jag tror inte det. Så länge urfolk och kvinnor inte finns representerade på alla nivåer i samhället, inte är delaktiga när avgörande beslut fattas och fortfarande endast tycks ses som dekorationer vid makten, som kan offras så fort det svajar, kan vi inte uppnå hållbar förändring ur alla aspekter.

Rådet för mayafolket (CPO) artikulerar lokala ledares kamp för urfolkens rättigheter i de västra högländerna, där urfolken uppgår till över 70 och i vissa fall 90 procent.

Lolita Chávez från CPO anser att ursprungsbefolkningen återigen förpassats till periferin i den nu rådande protestvågen i landet.

– Protesterna är inriktade på korruptionen, men folk på landsbygden svälter och konflikterna där vi bor rör storskaliga gruv- och elprojekt. Detta som en del av en påtvingad kapitalistisk utvecklingsmodell som bara leder till miljöförstöring, vattenbrist och förödelse, säger hon.

Enligt rapporter från det Nationella systemet för permanent dialog är det just dessa teman som ligger till grund för de flesta konflikter i landet. De i sin tur är ett resultat av den historiska ojämlikheten i landet som karaktäriseras av koncentration av både ägandeskap och rikedomar.

I den guatemalanska dagstidningen Prensa Libre publicerades foton på checkar, utställda i Roxana Baldettis namn, på sammanlagt 3.7 miljoner dollar. Inte några jättesummor och toppen av ett isberg. Men i samband med detta visades checkarnas datum och att de sammanföll med en tidpunkt då vaccinet tog slut på landets vårdcentraler och flera barn led av svält. Att utmåla henne som om hon saknade moderskänslor är ett effektivt sätt att späda på hatet mot kvinnan.

För fyra år sedan under den förra presidentvalskampanjen genomfördes en välregisserad smutskastningskampanj mot presidentkandidaten Sandra Torres från det socialdemokratiska partiet (UNE). Om detta har de svenska filmarna Ulf Hultberg och Åsa Faringer gjort en film: The Art of Killing a Politician.

När jag vid något tillfälle googlade på hennes namn 2011 var den första träffen ett porrfilmsklipp på Youtube. Nationell media fokuserade nästan uteslutande på det faktum att hon skiljde sig från den då sittande presidenten Álvaro Colom för att kunna ställa upp i valet. Något annat tillät inte konstitutionen och hennes kandidatur undanröjdes.

De sociala program med stöd till barnfamiljer – kanske de mest hoppingivande på decennier – som Sandra Torres hade ansvarat för under fyra år och ämnade fördjupa sågs uppenbarligen som ett hot. Hon skulle bort till varje pris.

Nu ser vi något liknande upprepas. Folket har varit ute på gatorna i massor och kräver offer. Den svagaste länken: en kvinna.

Geidy de Mata statsvetare på det enda offentliga universitetet i Guatemala City (USAC) säger apropå Baldetti-affären att den är beklaglig eftersom hon var den första kvinnan på vice president-posten, vilket gav henne en unik möjlighet att driva förändringsprocesser och positionera kvinnor i politiken.

– Korruption manifesteras inte i man eller kvinna, tillägger hon.

Nej, ingen är immun mot att begå brott och alla har ett val att göra. Men vem som avslöjas, misslyckas eller ”åker dit” har ofta att göra med hur stödet runt omkring ser ut.

S-kvinnan Monica Green skrev följande i en debattartikel om Mona Sahlin för några år sedan: ”Många tror inte att Monas avgång har med manligt och kvinnligt att göra. Jag beklagar att de inte kan se det som hänt, nämligen att våra manliga partiledare har haft stöd från sina partisekreterare, från partiorganisationen och framförallt har de givits tid… I schackspel finns uttrycket drottningoffer. Drottningen offras för att vinna. Mona Sahlin offrades men till vilken nytta?”

Och såhär sade S-politikern Maj-Britt Theorin till DN 2009 i samband med en toppstrid inom LO och till stöd för Wanja Lundby-Wedin: ”Jag tycker mig se ett mönster: när manssamhället är hotat är det alltid lättast att hugga kniven i en kvinna.”