Outhärdlig situation för syriska flyktingar i Libanon

2015-08-28 | Christine Petré padlock

UTRIKES

Libanon har tagit emot minst 1.2 miljoner syrier på flykt från krig, extremism och diktatur. Landet har sedan länge haft stora ekonomiska och politiska kriser. Krigshotet både från grannar och inbördes maktkamp hotar Lebanon och bidrar till instabilisering. Christine Petré har besökt ett flyktingläger som är hem till 56 syriska familjer.

Läs mer om flyktingsituationen:

2015-08-25 FN varnar Europa

2015-08-18 Frivilliga Berlinbor ställer upp för flyktingar

2015-08-14 Grekland: Flyktingläger i parkens skuggor

2015-08-07 Det dödligaste året för flyktingar

2014-07-11 Syrien: Allt färre alternativ för framtiden

2015-06-18 I Bolzano tar det stopp

2015-06-16 Efter flykten till Europa

– Mina sex barn är döda, förklarar en 63-årig syrisk kvinna, från Aleppo, där hon står i entrén till skjulet som skulle vara provisoriskt men som nu varit hennes hem i över två år.

Hennes man mördades av den syriska regimens armé och i dag tar hon hand om fem barnbarn som lämnades kvar ensamma. För att få ut barnen ur Syrien fick hon betala ett högt pris. Hon kastades i fängelse av den syriska armen som förödmjukade henne genom att konfiskera hennes kläder och tvinga henne promenera runt naken. Efter 70 dagar släpptes hon. Nu lever hon och barnen i Ketermeya, där ett litet temporärt syrisk läger, omkring en dryg timme söder om huvudstaden Beirut, satts upp.

Lägret är i dag hem till 56 syriska familjer. Totalt bor 325 personer i det avsides och svåråtkomliga landytan mellan bergskullarna i Chouf bergskedjan omkring en timme söder om Beirut. Här, bland olivträden lever en majoritet av äldre män och kvinnor liksom barn. Varje morgon trängs lägrets barn, uppdelade i två åldersgrupper, i två små klassrum. Entusiastiska går de igenom det arabiska alfabetet och räknar till tio på engelska i korus.

En annan kvinna, Um Rana, har sin 12-åriga dotter i lägrets skola.

– Det är bra, säger hon. Ranas man blev mördad och hon lämnade Syriens huvudstad Damascus för barnens skull. Hon ser inget slut på eländet och vågar inte hoppas på att få återvända inom en snar framtid. Hon och hennes tre barn har levt två år i lägret. Hennes tre årige son lider av nervositet och astma.

– Vi behöver mjölk till barnen, påpekar Rana. Mjölk och så mycket annat är i nöd i lägret.

En annan kvinna berättar hur hennes två söner kidnappades från hennes hem för fyra år sedan. Det var den syriska regimen, förklarar hon. Kanske de lever. Kanske sitter de i fängelse. Kanske krigar de i den syriska armén idag. Ovissheten är svår.

– Det är vanligt, förklarar hon om fenomenet. Flera kvinnor jag pratar med talar om samma erfarenhet och många är ovetande om sina barns öden.

Läraren i den yngre gruppen av skolbarn.

Människor fortsätter fly

Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) befinner sig 1.2 miljoner syrier på flykt i Libanon, ett land som till ytan är 10 400 kvadratkilometer (Sverige är 43 gånger större) med 4 miljoner invånare, men fler flyr varje dag och vissa menar att ett mer korrekt antal är närmare 2 miljoner. Många flyktingar lever på gatorna i städerna och i informella läger i Beqaa-regionen, nära gränsen till Syrien.

Lägret i Ketermeya är upprättat av Ali Tatesh, en libanesisk man som arbetar för kommunen.

– Vår religion, islam, säger till oss att hjälpa andra människor. Tatesh hade pengar och kände att starkt behov av att hjälpa sina syriska grannar.

– Du ska veta att det är bättre här än i många andra läger, förklarar Fouad Idriss, en sjukvårdare som visar mig runt i lägret.

I andra läger i till exempel Beqaa-dalen är det sällan som det finns elektricitet. Men det är svårt att ta till sig. Fyra primitiva toaletter till 325 invånare, skjul på två gånger tre kvadratmeter med madrasser på marken utgör familjers hem.

Situationen för flyktingarna i Libanon har försämrats. Matbidraget från FN:s livsmedelsprogram har tvingats skäras ner, från förra årets 30 dollar per person och månad till 13 dollar. I vissa områden i Beqaa-regionen har lokalbefolkningen tröttnat på att de informella lägren växer, att de tar jobb från byborna och klagat över vattenkonsumtionen och högljuddheten. Men i ett litet land som Libanon är ytorna begränsade.

Kriget delade folk

– Vi arbetar med att försöka öka förståelsen från båda sidorna och bli av med förutfattade meningar, förklarar Heba Rachrach som arbetar på FN:s utvecklingsprogram. Hon har all förståelse för att situationen är svår.

– Situationen är redan skör och uppdelad, förklarar Rachrach. En del av hennes arbete går ut på att försöka öka medkänslan bland libaneserna – att syrierna inte är där frivilligt.

Samtidigt förklarar Rachrach att många i Libanon alltid haft en nära relation till sina grannar. Att resa mellan Libanons huvudstad Beirut och Syriens huvudstad Damascus med buss skulle ta omkring fyra timmar, innan kriget utbröt gick bussarna flera gånger per dag. Rachrachs mormor, liksom många andra, reste regelbundet till Syrien för att shoppa. Men i takt med att bördan på den libanesiska ekonomin ökar blir situationen svårare och svårare och irritationen ökar.

Samtidigt inflikar 48-årige Hamed Ahmed som bjuder oss på te i skuggan av ett träd att man inte kan beskylla Libanon.

– Libanon är i dag i dåligt skick på grund av flyktingsituationen, säger Ahmed med förståelse.