Att arbeta med journalistik inom det feministiska fältet innebär ständigt nya skeenden att belysa och rapportera om. Men om man ser till stämningen inom rörelserna så är humöret för tillfället allt annat än på topp.
– Jag skulle säga att vi befinner oss i ett ”post-valår”. Det finns en utmattning och lite av en uppgivenhet, delvis över att Feministiskt initiativ (Fi) inte kom in i riksdagen, säger Anna-Klara Bratt med en lätt suck.
Tystnaden kring jämställdhetsfrågorna i årets Almedalen är ett bevis på att utvecklingen går bakåt enligt Bratt. Det gäller även sådant som att den feministiska regeringen hellre pratar om ”hotet från Ryssland” än om jämställdhetsreformer och att Sverigedemokraterna fortsätter växa i opinionen.
– Det gäller nu att vi inte vänder oss emot varandra, det finns inte ork till det. Hundratals ideella krafter kämpar år ut och år in, då är det lätt att snedtända till slut. Men solidariteten är motkraften, den är vårt motstånd till hatet.
En het potatis som poppat upp under senaste tiden, vilken undertecknad spår blir en av höstens snackisar, är Amnesty Internationals beslut att verka för en avkriminalisering när det gäller sexköp, koppleri och prostitution. Flertalet feminister, bland andra Fi:s partiledare Gudrun Schyman, menar att Amnesty med fördel kan verka för att introducera ”den svenska modellen” internationellt, alltså lagstiftningen som kriminaliserar sexköparen men inte den prostituerade. Men när organisationen förespråkar avkriminalisering av sexköp och koppleri innebär detta att de ”köpt den patriarkala bilden av manlig sexualitet som ostoppbar”.
”Amnesty har härmed förlorat sin trovärdighet som global organisation för mänskliga rättigheter… I en tid då maktfrågorna kring kön, sexuell identitet, könsidentitet och könsuttryck är som tydligast landar organisationen i samhällssyn som helt saknar maktanalys. Det är tragiskt”, skrev Schyman i Feministiskt Perspektiv tidigare i veckan.
Talespersoner för sexarbetares mänskliga rättigheter menar att en avkriminalisering skulle innebära att sexarbetare inte tvingas ta emot kunder i det dolda, vilket öppnar upp för tryggare omständigheter, ökat självbestämmande och möjlighet att engagera sig fackligt.
– Det finns ingen forskning på området som gör att du kan vara tvärsäker vad som är rätt eller fel i sammanhanget. Jag ställer mig bakom den svenska lagstiftningen, men det betyder inte att jag är okritisk till bristen på resurser att få hjälp att kliva ur prostitution, till exempel. Märkligt nog tycks polisens omorganisering ha lett till att prostitutionsgruppen läggs ned. Alltså försvinner viktig kompetens på området inom kåren, menar Anna-Klara Bratt.
Lundberg och Bratt spanar även efter feministiska snackisar i ämnen som krocken mellan transaktivism och feministiska rörelser, den upptrissade krigshetsen, den feministiska regeringen och normaliseringen av rasism.
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Whoa, vilket högintressant samtal! Tack! Bra start inför hösten.