Bild: Amnesty International
Amnesty Internationals beslut möts av både kritik och hyllning
2015-08-14 | Sholeh Irani
2
UTRIKES
Amnesty Internationals ställningstagande att kräva avkriminalisering av prostitution, sexköp och hela dess kedja inom sexindustrin har lett till stormiga reaktioner, som massuppsägning av medlemskap och andra protester. Beslutet har mött massiv kritik i så gott som hela Sverige – men ur ett globalt perspektiv ser det annorlunda ut. Sholeh Irani går igenom reaktionerna på beslutet i internationell press.
Begreppet ”sexarbetare” används i artikeln när de citerade specifikt vill benämnas som sexarbetare och inte prostituerade.
Läs också:
Uttalande med anledning av beslutet på Amnestys internationella rådsmöte
Den den antagna resolutionen här (på engelska)
Fördömanden av Amnesty Internationals beslut från Sverige:
Feministiskt initiativ beklagar Amnesty Internationals beslut
S-studenter: Amnestys besked är ett svek mot världens kvinnor
Vad Amnesty International säger är att organisationen genom det nya kontroversiella beslutet, som togs tidigare i veckan i Dublin efter två års interna diskussioner, står för ”sexarbetarnas rättigheter” genom att lyssna på deras röster. Kortfattat att prostituerade har mänskliga rättigheter som inte kan försvaras när deras arbete är kriminaliserat. Med detta menar Amnesty International att organisationen är emot exploatering av kvinnor i sexindustrin men att de anser att kriminalisering inte är någon lösning.
Som försvar mot kritikstormen förklarar Amnesty Internationals vice ordförande i Europa, Gauri van Gulick, i en Youtube-inspelning att ”ojämställdhet och andra former av ojämlikhet och diskriminering tvingar människor att delta i sexindustrin. Men vi tror inte att man ska straffa dem som är där, som är tvingade till sexarbete, genom kriminalisering och ta ifrån dem valmöjligheterna. Vi tror på ett bredare arbete mot ojämlikhet mellan könen och det är vad vi står för”. Vidare menar Gulick att det inte finns uppgifter som bevisar att människohandel för sexuella ändamål minskar när sexförsäljning kriminaliseras. Trafficking, exploatering och tvångsarbete ska bekämpas av polisen och stater men inte genom att straffa ”sexarbetare” som behöver skydd, understryker Gulick i sitt uttalande.
Vad grundas beslutet på?
Amnesty International och de som stödjer Dublinbeslutet menar att ”de har lyssnat på sexarbetarna” och deras fackliga- och intresseorganisationer samt att de grundar sitt beslut på utredningar inom fältet. En utredning som nämns är en kanadensisk undersökning som drar slutsatsen att kriminaliseringen av sexköp enligt den svenska modellen, i praktiken ökar sexsäljarnas utsatthet och ökar risken för våld, samt spridning av hiv och aids.
Undersökningen baseras på djupintervjuer med 26 cis-kvinnor och 5 transpersoner, samtliga gatusexsäljare i Vancouver där sexköp är kriminaliserat. Undersökningen har genomförts i samarbete med AESHA-projektet som utgör en longitudinell studie av 800 sexsäljare.
Rapportens slutsats är att avkriminaliseringen av sexköp kan ge bättre arbetsvillkor som prioriterar sexarbetarnas hälsa och säkerhet.
Sexköpsförbud leder, enligt denna utredning, till att prostituerade på grund av rädsla för polisen vars uppgift är att jaga bort klienterna, missar eller struntar i att sortera bort de klienter som är våldsamma och sjuka av olika slag. Sexsäljarna tvingas ofta ta sina verksamheter till otrygga isolerade områden med hög risk för våld, bland annat ökad risk att tvingas till oskyddat sex.
I Sverige har bland andra RFSU och RFSL begärt en utredning kring sexköpslagen. Amnesty Sverige har röstat nej till det nya beslutet att avkriminalisera prostitution och sexindustrin men enligt generalsekreterare Anna Lindenfors är ”det viktigt att sexköpslagen i Sverige utreds”.
Amnesty Sverige menar att Dublinbeslutet, förutom avkriminalisering av sexköp och sexsäljverksamhet, har andra aspekter av sexsäljarnas rättigheter som svenska Amnesty stödjer. Amnesty ska bland annat verka för staters skyldighet att se till att ingen tvingas sälja sex som enda sätt att försörja sig och att de som vill lämna prostitutionen får det stöd de behöver, liksom rätt till utbildning, hälsa och bostad. ”Majoriteten av sexarbetarna i världen är flickor och kvinnor och stater måste bekämpa könsdiskriminering, diskriminering av hbtq-personer och andra marginaliserade grupper", säger Lindenfors.
Amnesty Sverige säger att man, trots sitt missnöje med Dublin-beslutet, respekterar den demokratiska processen och att den inte innebär att man behöver förespråka avkriminalisering av sexindustrin i Sverige.
– Amnesty International är en global människorättsorganisation och under diskussionerna har det tydligt framkommit hur komplex den här frågan är och vilka oerhörda kränkningar många personer i prostitution utsätts för runt om i världen. För svenska Amnesty innebär beslutet dock inte att vi kommer att arbeta för en total avkriminalisering, varje land bestämmer själv om de kommer att driva frågan vidare.
Globala kritiker
Bland de viktigaste kritikerna mot Amnestys beslut hörs organisationen Space International som kallar sig för överlevare av prostitution. I ett uttalande menar Space att den forskning som Amnesty hävdar att man baserar sitt beslut på är ensidig och utesluter åsikter och krav från de som överlevt sexindustrin samt de aktivister som jobbar vid fronten mot sexindustrin och anser att prostitution bryter mot mänskliga rättigheter och kräver att prostitutionen ska avskaffas. Space skriver att dessa röster är helt frånvarande i Amnestys ”så kallade utredning”.
Den omdiskuterade journalisten och kolumnisten Julie Bindel, grundaren av Justice for Women är den som avslöjade Amnesty Internationals plan att ändra sin policy angående prostitution.
Bindel – som av många anklagats för att vara transfob – skriver i sin artikel i The Guardian att när visselblåsaren kom med dokumentet till henne berättade hon och andra kvinnor inom organisationen att de inte kunde övertyga många av männen bland medlemmarna att avkriminaliseringen av prostitution skadar mer än hjälper kvinnor. Vidare poängterar journalisten att i samband med avslöjandet och protesterna från feminister och överlevande från sexindustrin, lovade Amnesty att undersöka frågan ordentligt och konsultera olika intressegrupper innan beslutet fattades. ”Denna konsultation ägde rum bara med en akademiker vilken är en känd försvarare av avkriminalisering. Under konsultationen närvarade inga representanter från de överlevande grupperna eller de som förespråkar total kriminalisering”.
Esohe Aghatise är aktiv inom Equality Now och anser i likhet med Space att Amnestys beslut helt går emot de internationella lagarna som menar att kommersiell sexindustri bryter mot kvinnors rättigheter.
Meghan Murphy är grundare och redaktör av Femininst Current, den mest lästa feministiska publikationen i Kanada. Hon är främst kritisk mot Amnesty Internationals användning av begreppet ”sexarbetare”. Hon menar att terminologin kan låta neutral men den tar bort prostitutionen ur sitt sammanhang. Begreppet döljer det faktum att sexindustrin bygger på patriarkat och kapitalism för att överleva. Det döljer maktrelationen, som om prostituerade kvinnor bara är arbetare, det döljer männens roll i industrin och det är bara män som styr sexindustrin, understryker hon. Vidare menar Murphy att Amnesty International helt accepterar prostitution och i dess uttalande förnekar att ”sexarbetare” är marginaliserade eftersom de är just ”kvinnor” och prostituerade. Murphy anser att Amnesty International undviker på att svara på den väsentliga frågan hur kvinnor hamnar i prostitution och varför. Varför är det godtaget att sexindustrin överhuvudtaget ska existera när den förutsätter exploatering och våld, frågar Murphy.
De som hyllar
Å andra sidan hyllas Amnesty Internationals beslut av en rad organisationer och debattörer runt om i världen.
Morgan M. Page, en kanadensisk trans-sexarbetare och aktivist menar att Amnesty Internationals stöd för avkriminaliseringen av sexindustrin är en enorm seger för transpersoner som är sexarbetare runt om i hela världen, ”de som bär den tunga bördan av kriminaliseringen”.
Molly Smith är en pseudonym för en sexarbetaraktivist inom Sex Worker Open University och ScotPep. I en artikel i The Guardian försvarar Smith Amnesty Internationals beslut och nämner andra aspekter av kriminaliseringen av sexköp. Smith menar att genom att prioritera ”utrotningen” av sexindustrin, ger sexköpsförbud poliser makten att trakassera, avlägsna och deportera migrerande prostituerade. Detta är precis vad Amnesty International fann när de tittade på den svenska modellen. I Norge visade det sig att polisen har en hätsk inställning till kvinnor som säljer sex och därför vågar sexarbetare inte anmäla våld. Som en berättade för Amnesty International: ”Om du ringer polisen, förlorar du allt.”
Amnestyrapporten visar, enligt Smith, att när några prostituerade migranter anmälde misshandel och våldtäkt till polisen, beslagtog polisen deras pengar och ägodelar i lägenheten och några dagar senare vräktes de från sin bostad.
The African Sex Workers Alliance (ASWA) gratulerar Amnesty International till beslutet som de anser kommer att ”bekämpa diskrimineringen av sexarbetarna”.
Meena Seshu, som arbetar med Sex workers' organizations SANGRAM and VAMP in Sangli i Indien, säger att beslutet slår fast att sexarbetarnas rättighetsrörelse handlar om ett legitimt arbete för sexarbetarnas mänskliga rättigheter och menar att denna kamp nu förenas med kvinnorörelsens kamp mot våld.
Kommentarer
Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.
annons:
Följ oss
Gå till sidtoppen
Hur många skulle Vilja se Sina barn som sexarbetare Av de som tycker att det är ett ok jobb
Vad krävs för att bli kallad transfob? Om och om igen ser jag denna anklagelse lite vagt kastas mot just de starka feministiska röster som kämpar mot porr och prostitution. Är det transfobt att vara emot prostitution? Hur då? Eller kan nån klart och tydligt beskriva för mig på vilket sätt Julia Bindel och Gail Dines är transfober. Har de på något sätt yttrat sig mot transsexuellas rättigheter? Eller räcker det med att prata om män och kvinnor för att bli stämplad som transfob?