Green wash – hot mot en feministisk grön ekonomi

2015-08-11 | Linnéa Engström padlock

UTRIKES/EUKRÖNIKAN

”Det som många politiker från höger till vänster missar att nämna är att utan en feministisk politik som kan påvisa maktstrukturers inverkan och ställa krav på allt ifrån representation och resurser i klimatregimen till barnomsorg, lika lön för lika arbete, satsningar på sexuell och reproduktiv hälsa och satsningar mot våld, betyder den gröna ekonomin bara mer av samma.” Det skriver Linnéa Engström, europaparlamentariker för Miljöpartiet, i veckans EU-krönika.

Linnéa Engström är europaparlamentariker för Miljöpartiet och en av Feministiskt perspektivs fyra EU-krönikörer.

Semester är livsviktigt. Att få en sammanhängande ledighet med tid för eftertanke och vila får vi tacka all dom som kämpat fackligt för vår skull. Efter ett år av hård omställning för egen del så sjunger jag långsamhetens lov under min semester från parlamentet. Långa lyxiga frukostar, skrota runt på stan och inte göra något nyttigt och känna hur tankarna färdas långt iväg och vecklar ut sig som blommor. Nya blommor med nya färger som inte hade uppkommit utan den långa ledighetens långsamma tempo. Det är verkligen nyttigt.

Jag färdas till en stekhet medelhavs-strand och får chansen att läsa alla de där artiklarna jag inte haft tid att läsa innan. Det handlar om grön ekonomi, mitt nuvarande favoritämne. Hur vi får övergången till en grön ekonomi att bli reell: något för både människor och miljö och inte bara mer ”business as usual” med en grön förpackning?

Jacklyn Cock, professor på University of Witwatersrand, South Africa, skriver intressant om potentialen för en grön ekonomi i Sydafrika. Om nödvändiga sociala investeringar som kommer att behövas i form av satsningar på ren energi för de fattigaste, vatten och matsäkerhet. Ett klassiskt exempel, som även är aktuellt i Europa, är de färskvatten-tillgångar som slösas på att hålla de rikastes golfbanor fräscht gröna i torra ökenklimat, när samtidigt de fattiga får ransonera sitt dricksvatten.

Energifattigdom är ett reellt problem för många i Europa och i Sydafrika. Med kraven på förnybar energi så höjs röster för att den energin blir för dyr för de med lägst löner, samtidigt fortsätter EU:s system med utsläppsrättigheter att vara havererat. Det skulle få de största nedsmutsarna, industrierna, att betala det verkliga priset för sina utsläpp. Detta har i mångt och mycket misslyckats.

Grön ekonomi skulle kunna betyda förändring på riktigt, för många miljoner människor men kan lika gärna handla om ”greenwash”: en möjlighet för företagen att fortsätta tjäna pengar på en ”hållbar utveckling”, som egentligen bara betyder mer av samma soppa. Skillnaden kommer att avgöras genom vem som fyller den gröna ekonomin med innehåll. Ska till exempel feministisk politik vara en grundbult i den gröna ekonomin, där rikedomar omfördelas, de allra största nedsmutsarna betalar det verkliga priset för utsläppen, och energi, mat och vatten ses som rättigheter? Då är det dags att feminister börja organisera sina krav på företag och politiker så att det blir verklighet.

EU-kommissionen har lovat att presentera sitt förslag till en cirkulär ekonomi i slutet av året, och vi är många som väntar otåligt på det lagförslaget. Rätt utfört kommer den cirkulära ekonomin innebära ett helt nytt sätt att tänka kring produktframställning och hur vi använder ändliga råvaror samt hur vi minskar svinn och avfall. Vi slänger otroliga mängder mat inom EU, i vissa fall nästan hälften av det som produceras, samtidigt som vi importerar det mesta av vår energi. Det här resursslöseriet har till och med de mest konservativa politikerna förstått inte är hållbart.Den gröna rörelsen pratade i starten om en ”kretslopps-ekonomi”, att mer skulle återvinnas, mindre råvaror användas och mer lagas och repareras för att förlänga livstiden på produkter. Tiden har sannerligen sprungit ifatt de gröna idéerna. Det här hoppas nu de gröna i Europaparlamentet ska bli ”mainstream economics” för hela EU.

Det som många politiker från höger till vänster missar att nämna är att utan en feministisk politik som kan påvisa maktstrukturers inverkan och ställa krav på allt ifrån representation och resurser i klimatregimen till barnomsorg, lika lön för lika arbete, satsningar på sexuell och reproduktiv hälsa samt satsningar mot våld, betyder den gröna ekonomin bara mer av samma. Utifrån ett globalt perspektiv handlar det om liv och död. En grön omställning kommer att bli avgörande för att klara vår enda jord och vår demografiska utveckling men den måste innehålla sociala investeringar. Där har politiken en viktigt ansvar att ta, som inte kommer att fyllas av företagen.