Helena Brors om Anna Svenssons och Alexander Alvina Chamberlands debattbok Allt som är mitt.

”En genväg förbi läsekretsens intellekt”

2015-08-11 | Helena Brors padlock 3

OPINION

”En genväg förbi läsekretsens intellekt rakt ned till en nivå där argument får ge vika för irrationella emotioner.” I dag publicerar vi Helena Brors svar på Anna Svensson, Alexander Alvina Chamberland och Martin Halldins kritik i debatten om boken Allt som är mitt: Våldtäkt, stigmatisering och upprättelse.

RELATERADE TEXTER:

2015-07-28 ”Vi söker ett bredare och mer nyanserat samtal”

2015-06-26 ”Jag känner mig textuellt viktimiserad av Allt som är mitt”

Bokförlaget ETC har gett ut en debattbok, men tycks inte vilja ha någon debatt om dess innehåll. I stället avfärdar de konsekvent kritiska synpunkter med att beskylla kritikerna för ”sakfel”. De retoriska glidningarna och fastklamrandet vid just ordet ”sakfel” i Alexander Alvina Chamberlands, Anna Svenssons och Martin Halldins svar på min artikel känns igen från deras försök till replik på Mikaela Blomqvist recension av Allt som är mitt: Våldtäkt, stigmatisering och upprättelse i Göteborgs-Posten.

Svensson, Chamberland och deras förläggare tillvitar mig att ha utsatt dem för ”en allvarlig anklagelse”; nämligen att de verkar inom en prostitutionsglorifierande lobbykampanj. Det gör de inte, försäkrar de, för de har inte fått betalt av något multinationellt, monolitiskt lobbyorgan.

”Sexpositiv” är ett begrepp skapat i syfte att utmåla feminismen som ”sexnegativ”. Därför skriver jag alltid ”sexpositiv” inom citattecken. På sidan 242 i sagda bok skriver Svensson ”jag, Alexander Alvina och några andra sexpositiva”. Att de enligt egen utsago ”sexpositiva” Svensson och Chamberland riktar mild kritik mot andra ”sexpositiva” förtar inte implikationen att negativ till prostitution är liktydigt med negativ till sex.

Lobbyism är icke-institutionaliserat påtryckningsarbete utfört av företrädare för särintressen i syfte att utöva inflytande över den politiska dagordningen. Att företrädarna är avlönade eller tillsagda att lobba av någon annan ingår inte i definitionen. När jag skriver om fransk prostitutionslagstiftning lobbar jag för Mouvement du Nid och Osez le féminisme utan att ha haft kontakt med någondera intresseorganisation. När Människorätt för ofödda håller upp plakatbilder av aborterade foster utgör de en lobby helt ideellt.

Att, som Svensson och Chamberland, kalla prostitution för ”sexarbete” är att ingå i en internationell lobbykampanj för att glorifiera prostitution. Det är därför representanter för över 40 hjälporganisationer i ett öppet brev har uppmanat David Minthorn, nyhetsbyrån Associated Press språkvårdare, att undvika termerna ”sexarbete” och ”sexarbetare”.

Både Chamberland och Svensson har tidigare talat sig varma för prostitutionssystem, bland annat i den här tidningen. Däri består den ”sexpositiva” kontexten.

Att, som Svensson, skriva att ”sexarbete” kan vara ”verkligt givande för överlevarens process” är att agera språkrör för en prostitutionslobby. Att, som Chamberland, skriva ”Jag är trött på användandet av förenklande förklaringsmodeller, som till exempel påståendet att alla med erfarenheter av sexuella övergrepp som strippar eller säljer sex gör det för att skada sig själva” är att okritiskt falla in i prostitutionslobbyns retorik. Formuleringen är glidande och försåtlig; den som säljer sin kropp gör det knappast i det medvetna syftet att skada sig själv, men det finns gott om forskningsrapporter som visar att det blir resultatet. Läs till exempel Förbud mot köp av sexuell tjänst: En utvärdering 1999–2008 (SOU 2010:49).

Så tycks också Petra Östergren, som i Dagens ETC beskrivits som prostitutionslobbyist, vara författarinnornas inspiratris och gudmor att döma av hur hon tackas hon i Allt som är mitts slutord. Här var det tänkt att jag skulle stärka min tes genom att länka till hyllningar av Östergren i Chamberlands blogg, men densamma är plötsligt nedstängd.

”Allt som är mitt är och förblir en bok om våldtäkt” skriver Svensson, Chamberland och Halldin som om bok om våldtäkt och prostitutionspropaganda vore ömsesidigt uteslutande kategorier. Det finns inga prostitutionslobbyister som presenterar sig som prostitutionslobbyister. De flesta utger sig för att verka altruistiskt: ”Vi arbetar med hiv-prevention och inget annat.” ”Vi är och förblir en organisation för sexarbetares säkerhet.”

Chamberland, Svensson och Halldin rasar över hur jag citerar ur Allt som är mitt om ”gospeln” och ”soundbites”, men de har helt missat min poäng (som inte alls påverkas av antalet citattecken). Jag ville helt enkelt påtala bokens lika ymniga som påfrestande bruk av svengelska. För tydlighetens skull: ”Gospel” heter på svenska ”evangelium” och ”soundbites” heter ”ljudklipp”. Jag var frestad att lista bokens samtliga svengelska ordkonstruktioner, men det hade inte varit konstruktivt.

Detta klandrar jag inte Chamberland och Svensson för. Det är sådant man har förlagsredaktörer till. Sagda boks redaktör har inte ersatt manusets ”gospeln”, ”all-over-the-place”, ”connectade” och ”mindblowing” med adekvat svensk vokabulär eller ens tagit bort det överflödiga s-et i ”paparazzis”.

Halldin, Svensson och Chamberland anklagar mig för att diagnostisera och misskreditera Svensson samt för att frånta ”de mest utsatta” rätten att diskutera när jag påpekar likheten mellan "ett litet trick" som Svensson använder för att distansera och det psykiatriska tillståndet dissociation. Givetvis diagnostiserar jag inte Svensson. Dissociation är ett symptom, inte ett syndrom. För att vara säker på att det ”lilla tricket” Svensson beskriver stämmer överens med definitionen av dissociation konsulterade jag en psykolog samt läste psykoterapeuten Börje Svenssons bok Offer och förövare: Om sexuella övergrepp och behandling (som anges i källförteckningen).

Dissociation ingår i de internationella klassificeringssystemen DSM-5 och ICD-10. En majoritet av expertisen är övertygade om att tillståndet existerar. Argumentet ”Vissa menar till och med att dissociation inte finns” är i paritet med ”Vissa menar att mässlingsvaccin orsakar autism” och ”Vissa menar att homosexualitet kan botas”. Att ETC-ententen bytte ut ”inte finns” till ”är ett brett begrepp” talar för att de förstår detta själva.

Min konklusion att ett Sverige utan kvinnojourer nog vore i skriftställarinnornas smak avfärdas med att det på sidan 116 står att Roks kvinnojourer ”utför ett på många sätt viktigt arbete”. Den lilla positiva brasklappen hindrar mig inte från att dra min slutsats, eftersom bokens kritik av Roks helt klart överväger det pliktskyldiga ”på många sätt viktigt”. På samma sida framhåller författarinnorna ogillande att Roks lyfter fram ”att högre straff bör införas för brott som de inte tycker tas på tillräckligt stort allvar i dag”, har ”mycket hög tilltro till polisen, myndigheter och rättsväsendet” samt att de hemlighåller ”möjligheten att någon skulle kunna bli våldtagen utan att må väldigt dåligt”.

Avfärdandet illustrerar skälet till att jag beskrev bokens ståndpunkter som självmotsägande. Exempel: På sidan 131 står det att offentligt finansierad vård är av yttersta vikt för våldtäktsoffer. På sidan 204 står det att våldtäktsoffer ska ta hjälp från familj och vänner, inte ”utifrån, från staten”. Hade jag tagit upp det som står på sidan 131 hade ententen förmodligen invänt ”Det är inte sant. På sidan 204 står det…”. Hade jag tagit upp det som står på sidan 204 hade de förmodligen invänt ”Det är inte sant. På sidan 131 står det…”.

En påtaglig emfas läggs på kapitlet ”Fängelsestraff och alternativ” och dess ”kritik mot rättssystemets rasprofilering”. Som om det skulle nullifiera övriga kapitel. Chamberland kommer däri med en generell kritik av fängelsesystem, helt byggd på amerikanska förhållanden och Angela Davis kritik av rasismen i amerikanska fängelser. Davis skriver knappast böcker om rasism inom USA:s rättssystem för att vita ska använda dem som argument för att Sveriges rättssystem ska vara barmhärtigare mot vita våldtäktsmän.

Det blir egendomligt när Chamberland, i en bok som ska handla om våldtäkt, utopiskt efterlyser ett helt annat rättssystem, ett som är antirasistiskt, feministiskt, antiheterosexistiskt och antikapitalistiskt. Det är ett helt annat ämne för en helt annan bok. Jag vill uppmuntra Chamberland att författa den boken. Den bleve garanterat bättre än Allt som är mitt är och förblir.

Min bedömning att Svensson förordar att just våldtäkt ska bemötas med ”medling” i stället för med lagförande och straff är enligt ETC-trion så felaktig att mitt inlägg aldrig borde ha tillåtits att publiceras. Linnéa Wegerstad gjorde samma tolkning som jag i sin recension i Ottar; alltså att Svensson förespråkar andra metoder än polisanmälan just för våldtäkt, i dagsläget.

Lustigt nog har inte Svensson, Chamberland och deras förläggare underkänt Wegerstads recension. De har tvärtom hyllat den. Wegerstad beskylls inte för personangrepp.

Svensson, Halldin och Chamberland säger sig söka ett ”mer nyanserat samtal om våldtäkt”. Det är också sedvanlig ”sexpositiv” terminologi: ”Vi söker ett mer nyanserat samtal om sexarbete”, läs, ”Vi vill upphäva regeln med undantaget. Vi vill rentav göra undantaget till regel.”

Billigast i deras artikel är deras försök att behäfta sig själva med positivt värdeladdade ord – ”ideell”, ”nyanserat”, ”självkritiskt”, ”välkomnar” – och mig med motsatsen – ”överdrifter”, ”snedvridna”, ”absurd”, ”grundlösa”. En genväg förbi läsekretsens intellekt rakt ned till en nivå där argument får ge vika för irrationella emotioner.

”Sveriges rödaste förlag” har bekänt färg.

Källor

https://www.gp.se/kulturnoje/recensioner/bocker/1.2762948-alexander-alvina-chamberland-och-anna-svensson-allt-som-ar-mitt-valdtakt-stigmatisering-och-upprattelse

http://www.catwinternational.org/Content/Images/Article/587/attachment.pdf

http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:172805/FULLTEXT01

http://www.regeringen.se/contentassets/2ff955c847ed4278918f111ccca880dd/forbud-mot-kop-av-sexuell-tjanst-en-utvardering-1999-2008-sou-201049

http://www.bang.se/pretty-power/

https://feministisktperspektiv.se/2012/06/08/med-porr-som-feministisk-strategi/

https://feministisktperspektiv.se/2012/07/13/pratar-forbi-varandra/

https://feministisktperspektiv.se/2014/05/09/sexarbetare-maste-fa-rattigheter/

/2015/06/16/skev-prostitutionsdebatt-borjar-paverka-forskningen/

http://www.expressen.se/kultur/suggererad-surrogatkritik/

http://www.etc.se/ledare/eu-projekt-kuppat-av-prostitutionslobbyn

http://www.etc.se/debatt/ett-medvetet-val-att-involvera-petra-ostergren

http://www.diagnoskod.se/koder/index.php?first=F40&last=F48

http://www.ottar.se/artiklar/pratar-om-v-ldt-kt-bortom-stereotyper

http://bokforlaget.etc.se/blogg-asam.php

http://www.newstatesman.com/politics/2014/11/why-paying-sex-legal-so-many-countries-because-laws-are-made-men

http://lawc.on.ca/wp-content/uploads/2014/01/2013-The-Crusade-of-the-Pro-Prostitution-Lobby.pdf

http://feministcurrent.com/4024/who-gets-a-say-the-sex-work-lobby-the-silencing-of-feminist-voices/

http://www.mouvementdunid.org/Compte-rendu-de-l-Abolition

http://www.lemonde.fr/idees/article/2010/03/20/prostitution-hypocrisie-et-lobbying-par-patric-jean_1321802_3232.html

http://www.alternativelibertaire.org/?Prostitution-Le-Strass-syndicat-ou

Verktyg

Skriv ut

Kommentarer

20150828 - Goldina Smirthwaite: Tack för en bra artikel!
20150828 - Hanna Hård: På sidan 204 kritiserar Anna Svensson kampanjen "Våga anmäl!" från 2012 och skriver med hänvisning till en text av Stina Wollter: "En anmälan beskrivs som enda vägen till upprättelse. Våldtäktsoffret måste alltså ta hjälp utifrån, från staten, för att må bra igen. Hen anses inte kunna göra det själv eller med hjälp från familj och vänner." Jag läser det som att Svensson ifrågasätter detta "måste", föreställningen om den "enda vägen" – alltså att Svensson menar att det kan finnas flera alternativ för en person som varit med om en våldtäkt och som behöver hjälp och stöd.
20150828 - Helena Brors: Stina Wollter gör en helt annan tolkning av passagen i fråga än vad Hanna Hannes Hård gör.