Exkluderingen av romer kan inte lösas genom att flytta bort dem!

2015-08-07 | Maj Wechselmann , Britt-Inger Hedström Lundquist padlock

FEMINISM/DEBATT

Fattiga rumänska romers intåg i vår vardag för ett par år sedan har lett till en hittills osedd polarisering. Tills dags dato har det skett 76 fysiska angrepp på tiggare, man har bränt deras läger, vilket lett till döden för vissa, man har sparkat och slagit dem, i ett fall vanställt en tiggande man genom att kasta syre i hans ansikte. En mängd hatnätverk har uppstått på nätet, alla underblåsta av SD: s påkostade reklamkampanj mot romerna i bussar och tunnelbanor. Det skriver Britt-Inger Hedström Lundquist och Maj Wechselmann.

Maj Wechselmann regissör, dokumentärfilmare och debattör

Britt-Inger Hedström Lundquist, resande, etnolog, chefredaktör på tidningen Dik Manusch

Maj Wechselmann och Glenn Möllergren har gjort en reportage om romernas situation i Rumänien.

En rad rapporter från olika människorättighetsorganisationer visar att romerna utsatts för rena pogromer i Rumänien och Bulgarien de senaste 25 åren. Den oseriösa behandling som frågan om de romska tiggarna har fått av politikerna under senaste månaderna måste bemötas. Ni vet för lite om de omständigheter som drev romerna hit!

För en tid sedan kunde man se vikarierande miljöborgarråd Ewa Larsson med en flätad korg i DN, romerna i Rumänien kommer att få pengar från Sverige för att starta korgförsäljning i Rumänien. Rumänska entreprenörer är just på väg hit för att värva tiggande romer till arbete i Rumänien. Frågan om de tiggande romerna i Sverige är på god väg att lösa sig! Om man ska tro vissa dagstidningar kommer de med svensk hjälp att få jobb i Rumänien. Alltså kan vi bli av med dem: många har redan avhysts från sina boplatser efter regeringens förslag om att just avhysa romer från olagliga boplatser.

Alla som sysslat med frågan och varit i Rumänien tillsammans med romer vet att läget är mer än komplicerat. Förmodligen kommer den rasism som ökat under de senaste 25 åren få den ytliga svenska optimismen att komma på skam. Så här ser realiteterna ut: I Cluj Napoca, landets tredje största stad, har borgmästaren och före detta premiärministern liberalen Emil Boc låtit avhysa romer som bodde mitt i staden och flyttat dem till en soptipp utan för stan. Tydligen trodde han att han vann väljare på att låta dem deporteras till soptippen på sopbilar.

I staden Tárgu Mures har kommunen satt upp ett jätteskynke som döljer det omänskliga romska lägret innanför. Skynket som visar barn som borstar tänder och skriver och ritar i skrivhäften: Så inkluderar kommunen i Tárga Mures sina romer, lyder slagordet på skynket. När Maj Wechselmann och hennes kamerateam kom dit delades mat ut i det omänskligt förslummade lägret. 150 utav 2000 hungriga romer fick mat den dagen från organisationen Människa till Människa i Jönköping och Bistånd Östeuropa i Västervik.

Britt-Inger Hedström Lundqvists barnbarn fick ett astmaanfall vid en vistelse i Rumänien 2015. Familjen hade problem att få vård. Dottern var i sällskap med romer som de hjälper uppe i Västerbotten, därför ville den första rumänska vårdcentralen inte ta emot dem för att ge vård. Man avvisade alltså ett akut fall av barnastma. Vid nästa vårdcentral meddelade man att dottern inte borde vistas i sällskap med romer: De var säkert sjuka och kunde vara orsaken till barnets astma.

Diskrimineringen är ursprungligen ett resultat av att romerna hölls som slavar åt rumänska bönder och hantverkare helt fram till 1860-talet. Avskaffandet av planekonomin ledde under 1990-talet till att miljontals jobb försvann, massarbetslöshet uppstod i Rumänien och därmed en förnyad rasism, hatet mot romerna blossade åter upp. En diskriminering som ofta tagit sig blodiga uttryck i Rumänien och Bulgarien. En rad människorättsorganisationer som verkar i länderna har skrivit sedan början av nittiotalet om att angreppen på romerna plötsligt åter igen tagit fart. 1991 skrev Helsinki Watch följande i sin rapport Destroying Etnic Identity: The Persecution of the Gypsies in Romania August 1991 A Helsinki Watch Report:

”Romer i Rumänien har de senaste 20 månaderna efter Nicolae Ceausescus fall blivit mål för ständigt våldsammare anfall. Deras hem har blivit vandaliserade och nerbrända, de själva har blivit slagna av medborgargarden, de har blivit arresterade och slagna i polisförvar, de har blivit jagade ut ur den ena byn efter den andra, ofta utan möjlighet att återvända. Romer har förlorat sina liv, sin egendom, sin säkerhet.”

1994 hade förhållanden knappast blivit bättre, enligt en av OSCEs bulletiner (Office for Democratic Institutions and Human Rights BULLETIN 1994 b):

”Strider på liv och död har nyligen börjat utveckla sig i delar av Östeuropa i form av lokala rasistiska attacker. Det måste byggas allianser mot de nya rörelserna som förordar allmänt våld mot romerna liknande folkmord som i Nazi-Tyskland eller Tasmanien under engelsk kolonialism”. Open Society Organisation skriver 2000 om romernas hälsa i Rumänien: (General Status of Romani Health in Romania The health status 2000)

“Demografer är överens om att romernas förväntade livslängd är betydligt lägre än majoritetens, romska barn och vuxna lider av en lång rad hälsoproblem. Barnen lider av vitaminbrist, undernäring, blodbrist, brist på rent vatten, deras hälsotillstånd resulterar ofta i infektioner och matsmältningssjukdomar, såväl som parasiter. Tárgu Mures offentliga sjukvårdsdistrikt konstaterar likasom en rad andra sjukvårdsdistrikt, att romerna lider av de högsta andelarna av TB, hepatitis och neuropsykologiska sjukdomar.”

Fattiga rumänska romers intåg i vår vardag för ett par år sedan har lett till en oerhörd mobilisering inom våra lokalsamhällen och en hittills osedd polarisering. Tills dags dato har det, såvitt känt, skett 76 fysiska angrepp på tiggare, man har bränt deras läger, vilket lett till döden för vissa, man har sparkat och slagit dem, i ett fall vanställt en tiggande man genom att kasta syre i hans ansikte. En mängd hatnätverk har uppstått på nätet, alla underblåsta av SD:s (för Europa unikt dyra) påkostade reklamkampanj mot romerna i bussar och tunnelbanor: Stoppa det organiserade tiggeriet.

Samtidigt har tiggeriets entré i det svenska samhället lett till att tiotusentals människor har mobiliserat sig, i en folkrörelse över gränserna, för att hjälpa dem. Det är en mängd kyrkliga samfund, politiska organisationer och nybildade frivillighetsorganisationer som slagit sig samman. I dag finns dessa organisationer i stort sett i alla städer där det finns tiggare. De heter till exempel Människa till människa, Hjärta till hjärta, Stödgrupp för EU-emigranter, STAND, Solidarisk Människohjälp, RUNG, Dik Manusch vänner, Hjälp Västerbottens tiggare, Hjälp Tiggare i Lund, Ny Gemenskap, Vinternatt, Hela Människan, Ett Luleå för alla, Pingstkyrkan, Vineyeard, Katolska Kyrkan , Svenska Kyrkan. Svenska Kyrkan och en del föreningar har på vissa i orter ett samarbete med Vänsterpartiet. Sen finns Crossroads i Göteborg (ett samarbete mellan kommunen och stadsmissionen som är en av de mest välfungerande organisationerna) – och många, många fler.

Regeringens nuvarande politik sätter fokus på individer som beter sig olagligt, deras bosättningar kan förbjudas - istället för att sätta fokus på fattigdomen och förföljelsen, fattigdom kan nämligen inte förbjudas.