Bosön på norra Lidingö i Stockholm grönt och lummigt, men grönskan har fått konkurrens av det gråa – regnet hänger i luften under stålfärgade moln. Här ute finns Riksidrottsförbundets idrottshögskola med hallar, planer och friluftsområde. På en av konstgräsplanerna tränar bredaxlade spelare i gula respektive blå tröjor, och hjälmar i silver, rött, orange eller svart beroende på vilket av klubblagen spelarna kommer ifrån. De ställer sig i position – böjda ryggar, en hand i marken. Quarterbacken tar bollen och fördelar den vidare.

Det är det sista landslagslägret innan EM i amerikansk fotboll som börjar nu i helgen i Granada i Spanien. Sverige är en av sex nationer som finns med i det första europeiska mästerskapet i amerikansk fotboll och här på Bosön finns den uttagna truppen för att finslipa detaljer i spelsystemen, få ihop samspelet och få koll på vätskeintag. Här finns också Svenska amerikansk fotbollförbundets (SAFF) generalsekreterare Fredrik Haraldsson och ordförande Minette Rogner.

De senaste matcherna landslaget spelat var i höstas, och sedan dess har mycket hänt. En ny förbundskapten utsågs i november förra året när Thomas Larsson tog över efter Ville Korhonen, och han har skärpt kraven på landslaget, och tagit med sig delar av den framgångsrika tränarstaben från Stockholm Mean Machines som han är huvudtränare för. Sverige möter Storbritannien i första matchen som spelas på förmiddagen på tisdag, därefter väntar Tyskland på torsdag den 6 augusti. När träningen för dagen blåses av samlas spelarna utanför sidlinjen, ett fotbollslag ska in på planen härnäst och de måste lämna plats. Vid sidlinjen berättar Thomas Larsson var de kan hämta ut matchställ och matchhjälm. Sedan sätter de in varsin hand, räknar till tre och vrålar ”Sverige”.

En av spelarna är Yasmin el Messsaoudi som till vardags spelar i Arlanda Jets, ett lag från Märsta norr om Stockholm. Hon har spelat länge, sedan 2009. Hon kom först i kontakt med sporten när hennes dåvarande högstadieskola hade en turnering, men vågade då inte prova. Bara en tjej var med och spelade och det var hennes kompis. Men när det våren därpå anordnades en match mellan killar och tjejer av herrarnas lag i Arlanda Jets tog hon mod till sig och prövade. Hon var fast, och var kort därefter med och bildade Arlanda Jets damlag.

– Det är kul för det är intensitet, man får ta och ge smällar utan att det tas på fel sätt. Det är verkligen en lagsport med teamanda, och det är en sport som passar alla oavsett storlek och språkkunskaper. Man hittar alltid en plats. Är man liten och snabb kanske man springer med bollen, säger hon.

Själv står hon i försvarslinjen, d-line, och ska alltså stoppa motståndarnas offensiva spelare. Hon förklarar att det passar henne och att det innebär ett stort ansvar i laget.

–Det var först och främst min grej för jag fick jaga den som har bollen. En tränare sa att jag är som tjuren som ser rött när jag ser personen med bollen. Efter hand lär man sig tygla det och inte alltid springa.

– På en högre nivå handlar det om att kunna läsa sin motståndare. Hur hårt har de handen i backen och hur långt isär står de med benen? Om motspelaren står djupare med mer vikt på händerna kommer den att vilja skjuta ifrån, då gäller det att vara beredd på att möta kraft med kraft.

Hon ser fram emot att spela EM och tycker att denna sista landslagsträning innan mästerskapet känns bra, laget har börjat spela ihop sig allt mer.

– Vi har fått ihop alla sektioner och då börjar det klaffa och spelen ser bra ut. Vi har en mentalitet som taggar, och vi ger varandra tips.

Medan Yasmin el Messsaoudi spelar försvar spelar Bea Lundstorp från Örebro Black Knights på den offensiva linjen sedan i år. Hon har snart har spelat amerikansk fotboll i tre år. Hennes pappa spelade när han var ung, så att sporten fanns har hon alltid vetat. Men det var i samband med en skolturnering i ettan på gymnasiet som hon först testade. Kort därefter bildades Örebro Black Knights damlag och hon gick med. Och sedan var det uttagningar till landslaget. Hon åkte dit och kom med:

– Jag lärde mig spela i landslaget. Jag åkte till uttagningen för att lära mig saker men jag kom med. Och jag var med och spelade i VM det året, då hade jag bara spelat amerikansk fotboll i tre månader, säger hon leende.

Amerikansk fotboll är en kollisionssport, men också en sport med mycket strategi, taktik och schackliknande tänk. För en icke insatt är det svårt att förstå alla finesser men även med begränsad kunskap om sporten är den publikfriande. Bea Lundstorp förklarar att även som spelare lär man sig taktiken efter hand. Hon spelade först i försvaret men har sedan en tid börjat spela på den offensiva linjen.

– Taktiken skiljer sig åt. När jag var på ett öppet träningsläger i Florida i vintras fanns det bra möjligheter att lära sig grunderna i det offensiva spelet och det var då jag för första gången spelade runningback. En av coacherna beskrev det som att offensiven är lagets maskineri, och den defensiva linjen handlar mer om instinkt, säger hon och förklarar att hon som runningback står bakom quarterbacken som får bollen och antingen ger henne bollen eller låtsas ge henne bollen, för att lura motståndarna försvarsspelare att ge sig på henne när det är någon annan av hennes medspelare som verkligen har bollen.

– Jag tänker bara på att hitta hålen, vart det inte är folk, man tänker inte så mycket utan bara köttar tills det inte längre går, förklarar hon och fortsätter:

– Man får inte vara rädd för tackling och kontakt, men sedan krävs det också att man är snabb i huvudet och fötterna.

Mångas bild av att en amerikansk fotbollsspelare är ett stort muskelknippe är en sanning med modifikation. Närmare verkligheten är att det i ett amerikanskt fotbollslag finns plats för de flesta olika kroppstyper som Yasmin el Messsaoudi är inne på. Det är också något av det bästa med sporten, menar Bea Lundstorp:

– Det bästa är att alla är så olika men ändå så lika. Folk har olika storlekar men samma mentalitet, det finns så mycket gemenskap med folk man annars inte skulle ha träffat.

När nu EM anordnas för första gången är Bea Lundstorp förväntansfull och målinriktad. På frågan vad hon mest ser fram emot svarar hon:

– Att ta guld så klart.

– Storbritannien har jag mött. Jag har hört att de är ett helt annat lag, men i höstas var det jämnt, de vann med en touchdown. Tyskland kommer att bli tuffa men det är ingen omöjlighet. Det här är det bästa landslaget vi har haft, säger hon om sitt lag.

Eftersom damfotbollen på många ställen är ny – i Storbritannien har man bara spelat de senaste tre åren – är det svårt att veta så mycket om motståndarna. Thomas Larsson berättar att på herrsidan finns det gott om filmer att granska för att lära känna sina motståndares svagheter och styrkor, något som inte finns på damsidan. Han förklarar att trots britternas relativt sena start så har de kunnat dra fördel av sin långa tradition av rugby, många spelare kommer därifrån.

– De har mycket av det fysiska i sig, och England är som helhet bra, de har bra springspel och vi måste stoppa det. De har en runningback som är liten och snabb och svår att få tag i.

– När jag tillträdde som förbundskapten satte jag genast igång med nya uttagningar, tidigare har landslaget inte varit så populärt. Det har varit lite för lojt så många kom inte ens till uttagningarna. Mitt första jobb var att styra upp det hårdare och införa mer strukturer – som jag tycker fotboll ska vara. Jag har varit noggrann med att inte särbehandla spelarna från min egen klubb – om något ställer jag högre krav på dem. Jag har justerat spelböckerna, och har tittat över de matcher som finns inspelade och åtgärdat saker. Förlusterna mot England och Finland förra året handlade mycket om att man förlitade sig för mycket på eget passningsspel, det är viktigt att man etablerar ett bra springspel också.

Medan Storbritannien är relativt nya till sporten har Tyskland och Finland länge haft etablerade serier. Den första landskampen Sverige spelade var mot Finland och då vann Finland med 66-0:

– Men avståndet har krympt. Det ska bli kul att möta dem. Förhoppningsvis nu i EM, men också i Finnkampen senare i höst. Tyskland är per automatik en favorit. Sverige spelade jämnt mot dem i senaste mästerskapet men förlorade till slut matchen, säger Thomas Larsson som förklarar att en fördel som ett land som Tyskland har är helt enkelt folkmängden. I och med att det är ett stort land så finns det fler spelare och det blir tuffare konkurrens om landslagsplatserna. I Sverige finns det bara mellan 120-130 licensierade spelare på damsidan, även om antalet nu växer snabbt.

Detta är alltså första gången EM anordnas. I de två världsmästerskap som arrangerades 2010 och 2013 hamnade Sverige på en femteplats. På frågan om vad Sverige har för målsättning inför EM tvekar Thomas Larsson inte:

– Att ta guld. Jag blev tillsatt av förbundsstyrelsen för att representera Sverige internationellt, vi har en bra chans, vi har en bra coachstab och hyfsat bra koll på vad de andra lagen gör.

När EM nu arrangeras i Granada i Spanien har förberedelserna inte bara handlat om spelet och laget utan i allra högsta grad förbereda spelarna på att spela i ett varmt klimat. Det kommer sannolikt att vara upp till 40 grader när matcherna spelas och då gäller det att man har vant kroppen vid både värme och ett mycket högre vätskeintag.

– Värme- och vätskeprogram innebär att man successivt tar in mer vätska. Vanligtvis får man i sig omkring två liter vätska och lite mer genom maten, ju varmare det är desto mer måste man komplettera. Därför är det viktigt med vägning före och efter träning, för att se hur stor vätskeförlusten är. Det kan handla om att ta in 150 procents vätska.

Det är viktigt att känna igen symtomen på värmeslag, och att förutom vänja sig vid större vätskeintag värmeträna. Hur gör man då det under en sommar där det mest har regnat och oftast inte ens nått hälften av de grader som väntas i Granada?

– Man tränar påklädd, med dubbla underställ. Bikramyoga eller träning i bastu är också bra. Men vi hade faktiskt ett bra genrep på förra lägret som hölls Jönköping då var det 30 grader varmt och de fick träna i underställ. Sådana förberedelser kan vara avgörande, i Sevilla för herrarna tappade finnarna elva spelare i sin första match för att man inte hade förberett sig tillräckligt, säger Thomas Larsson.

Han började som Stockholm Mean Machines huvudtränare i början av förra säsongen. Sedan dess har han fört laget till sitt tredje SM-guld på raken. Under sin tid i SMM har han höjt svårigheten i spelet, i de så kallade spelböckerna, och på träningarna. Till landslaget har han tagit med mycket erfarenhet och har trygghet i att han känner sin tränarstab väl. I landslaget finns det inte lika mycket tid för detaljstyrning och därför måste han överlåta mycket på de olika tränarna i staben: Offensiva tränare, defensiva tränare, som tar hand om sina respektive spelare.

– Därför är det viktigt att de förstår vad jag vill ha ut av laget, och det är viktigt att man är på samma sida. Därför har det gynnat mig att ha med fyra stycken från min klubbstab och många av tränarna i staben är de bästa i Sverige, säger Thomas Larsson som är vald som förbundskapten på två år.

– Det är otroligt rolig, det är väldigt ärofullt, det kan inte bli så mycket större än så här. Att få representera sitt land, det har inte riktigt landat än, säger han.