Bild: Bella Frank

Johan Fyrberg: Det ska vara ball att gympa i en förening

2015-07-14 | Bella Frank padlock

SPORT

Gymnastik är en sport under utveckling. Tanken är att gymnastik är något som passar alla och målet för Gymnastikförbundet är att växa till 400 000 medlemmar om fem år.
– Vi jobbar med tanken ”rörelse hela livet” och vi har antagit ett mycket mer inkluderande förhållningssätt, säger Johan Fyrberg, förbundets generalsekreterare.

Eriksdalshallen i Stockholm. Det är söndag förmiddag och läktarna har börjat fyllas. Det är Svenska cupen i truppgymnastik som står på dagens schema. Truppgymnastik är en sport som föddes i de nordiska länderna på 1970-talet och det är Sverige, Island och Danmark som dominerar sporten. Här finns bland andra Pia Josephson, sportchef i Gymnastikförbundet som själv har en lång bana som gymnast bakom sig. För att lyckas inom truppgymnastiken krävs såväl individuell talang som samarbete:

– Det är en kombination av individ och lagspelare, det är en lagidrott med individuella prestationer och lagen är aldrig starkare än den svagaste länken. Det är viktigt att hjälpa varandra, ha en stark lagkänsla och ha ett inre driv, säger Pia Josephson. Hon menar att ett skäl till varför truppgymnastik, och gymnastik – det finns 226 000 licensierade gymnaster, är så pass stort i Sverige är traditionen av föreningsidrott i landet.

– Det har att göra med föreningslivets betydelse i vardagen när man växer upp. Gymnastiken bygger på tillhörighet, åldrar kan blandas, du får vara du och det är ett andningshål från allt det andra, säger hon innan söndagens tävling drar igång och hon tar plats i domarbåset.

Truppgymnastik består av tre grenar, tumbling, trampett och fristående, och lagen kan bestå av damer, herrar eller mixed. I tumbling utför de tävlande voltserier på en lång matta, i trampett hopp i olika svårighetsgrad och i fristående framförs program till musik där god koreografi, synkronisering och utstrålning är viktiga komponenter. Publiken på läktarna är uppenbart kunniga och engagerade och här och där syns supportrar med ansiktsmålningar. Morgonen börjar med damerna, och därpå, av mixade grupper, samt herrar avslutningsvis. Första gången SM i truppgymnastik anordnades var 1980, sex år senare anordnades Nordiska mästerskapen för första gången, och sedan 2010 anordnas officiella EM-tävlingar. Inför SM-veckan gick av stapeln nyligen, och där truppgymnastik fanns på programmet lördag och söndag, sammanfattade Johanna Borgström, tränare för Brommagymnasterna herrar truppgymnastikens attraktionskraft:

– Det är världens bästa individuella lagidrott! Vi har helheten! Möjligheten för individuell skicklighet inom ramen för ett lagbygge, sade hon i en intervju på Gymnastikförbundets hemsida.

– Det är bara superhjältar och gymnaster som har trikåer – och det av en anledning.

Feministiskt perspektiv har tidigare skrivit om hur olika idrotter anses vara antingen maskulint/manligt kodade eller feminint/kvinnligt kodade och att detta kan påverka idrottsutövare, bland annat i en intervju med Eva Linghede som har skrivit om detta i en forskningsrapport för Riksidrottsförbundet: Heternormativitet och gränsöverskridande inom elitidrotten. Gymnastiken domineras av flickor och kvinnor, omkring 75 procent av gymnasterna i Sverige är kvinnor, och 25 procent är pojkar och män. Den rytmiska gymnastiken utvecklades i början av 1900-talet och baserades då på en form av särartstänkande där vad som ansågs vara kvinnors egenskaper skulle framhävas, och den traditionellt kvinnliga kodningen av idrotten kan ses i namn som Idlaflickorna, eller Solflickorna.

Johan Fyrberg tillträdde som generalsekreterare för Gymnastikförbundet i höstas och kommer från ridsporten som han har varit aktiv inom i många år. Även ridsporten brukar beskrivas som en kvinnligt eller feminint kodad idrott, och Johan Fyrberg menar att visst kan idrotterna anses vara det utifrån det faktum att det är en övervägande majoritet av tjejer inom de båda sporterna.

– Men det är inte så enkelt att säga att bara för att det är många tjejer som utövar idrotten så är det feminint. Det är snarare kulturellt betingat att det ses som det här i Sverige men så är det inte i andra länder. Namn som Solflickorna och Brommapojkarna [ett fotbollslag i Stockholm] har säkert bidragit till den uppfattningen och det är namn som inte hittades på igår. I dag tror jag inte att man skulle döpa föreningar på det sättet, säger han.

Johan Fyrberg säger att han har upplevt tidigare att det funnits fördomar mot till exempel pojkar som sysslar med ridsport men att han ser att det förändras. Idrotterna genomgår förändringar i sig, gymnastik har till exempel utvecklats så att parkour, där utövarna gör volter och tricks på gator och torg till exempel, införlivats i den och allt fler ser också gymnastik som en viktig grundträning som andra idrottsutövare söker sig till. Synen på idrotterna, om en idrott är maskulint eller feminint kodade, håller också på att förändras. Men framför allt ser inte idrottsutövarna själva på idrotten på det sättet, menar Johan Fyrberg:

– Den här synen kommer inte inifrån idrotten, det är inte i själva hallen problemet uppstår utan det är snarare vid köksbordet eller på skolgården som den synen bildas, det är ett samhällsfenomen.

Johan Fyrberg och Pia Josephson avslutar helgens tävlingar.

Målsättningen för Gymnastikförbundet är att gymnastiken ska växa. I dag har förbundet 226 000 medlemmar, siktet är ställt på att det ska öka till 400 000 år 2020. Gymnastikförbundet har också aktivt arbetat med att få ett mer inkluderande förhållningssätt och det avspeglas bland annat i att förbundet fått nya verksamhetsområden som just parkour som nämndes ovan, liksom drill, en inriktning som kombinerar gymnastik, dans och stavteknik. Parkouren är snabbt växande och fanns förra året med i SM-veckan.

– Ett annat sätt att vara inkluderande är att vi lämnar triangelidén om att den breda basen ska föda den smala toppen som var dominerande under hela 1900-talet, något som har varit exkluderande eftersom så många försvinner på vägen, många slutar. Vi vill i stället se det som en rektangel, att man kan gå från det ena till det andra. Kanske från artistisk gymnastik till truppgymnastik, och förhoppningsvis bli ännu bättre på att vara en mötesplats där man kan hänga och vara på, för både unga och vuxna, säger han och tillägger vikten av att inte exkludera på grund av prestation.

Gymnastikförbundet är ett av få förbund som inte tappar medlemmar, eller som inte tappar så stort antal ungdomar som andra förbund har gjort. Förbundet ser också något av en retrotrend, där folk söker sig tillbaka till gymnastiksalen för att använda ringar, ribbstolar och rep i sin träning.

– Mitt mål är att det ska vara ball att gympa i en förening, vi har bra tränare men framför allt gemenskap och tillhörighet. Den stora politiska utmaningen är halltiderna, det är svårt att få tider, men halltider är en förutsättning för att vi ska kunna erbjuda delaktighet, säger Johan Fyrberg.