Bild: Marcus Johnson, Leanderfotograf.

Sverige är inte lagom utan bäst!

2015-07-03 | Sholeh Irani padlock

OPINION

Sverige fick mycket beröm, nästan väl godkänt, av torsdagens almedalstalare Gustav Fridolin. Med en underton av nationalism, höll Miljöpartiets språkrör ett positivt tal med upprepande hyllningar till Sverige som land och dess progressiva framgångar och nytänkande. Med detta tal blir MP-språkröret den hittills mest positiva och optimistiska partiledaren på Almedalen.

RELATERADE ARTIKLAR:

2015-06-30 #almedalen15: Minimalt utrymme för feminism

2015-06-29 #almedalen15: Reinfeldt revival med Annie Lööf

Här kan du läsa Gustav Fridolins tal i sin helhet.

– Vi är landet där vi värderar individens frihet och rätt att vara sig själv högst av alla. Och vi är landet som amerikanska politiker använder när de vill skrämmas med skatter eller gemensamt finansierad vård. Vi är landet med en av de mest effektiva statsförvaltningarna. Och vi är landet som håller trefikat som helig. Vi är landet där man gratis får prova ett instrument i den kommunala musik- och kulturskolan. Och vi är landet med en musikexport värd miljarder... Vi är landet med en högre andel förvärvsarbetande kvinnor än någon annanstans i EU. Och vi är landet med den längsta betalda föräldraledigheten i världen.

Gustav Fridolin ägnade större delen av sitt välformulerade och strukturerade tal till sin hjärtefråga, bildningsidealet och skolfrågan. Genom att redogöra för bildningsresan som Sverige har genomgått sedan 1900-talets början, visade han pedagogiskt hur bildning byggt grunden för utveckling och lika möjligheter. Där människor gått från att födas ”till den man var” till ett land där ”man gör sig till den man vill vara”.

Fridolin tog upp frågan om skolvalet och valfriheten. Det är egentligen skillnader som skär rätt genom skolor, och skillnader som ökar mellan skolor, betonade han och ser ingen valfrihet i att vissa får plats på skolorna där alla vill gå, medan andra lämnas i skolorna som valts bort. När Fridolin pratar om att prioritera skolan uppfattar han att det äntligen finns ett samförstånd bland politiker, bortom de tidigare ideologiska striderna, om att det måste gälla rätt saker: ”Nu ska de pedagogiska vägvalen överlåtas till professionen.”

Läraryrket lyftes upp till ett av de viktigaste yrkena och Fridolin tog upp regeringens löften att investera i höjda lärarlöner och anställa fler.

Fridolin hyllade decemberöverenskommelsen. Här fick Sverige åter beröm för att vägen från fattigland till kunskapsnation skedde genom att många människor tillsammans tog ansvar för landets utveckling. Han placerade överenskommelsen i en politisk kultur där väljarnas förtroende bygger på förväntan att politikerna klarar att ta landet framåt. ”Att stå för sina värderingar har här aldrig uppfattas som liktydigt med att vägra pragmatism.” enligt Fridolin.

Det andra huvudämnet i talet var som väntat miljö. Trots miljöhot och katastrofer, ser Fridolin ändå optimistiskt på framtiden. Han prisade de insatser och lösningar som åstadkommits i Sverige. Nytänkande för att bemöta miljöproblemen skapar nya arbetstillfällen och genererar välfärd inte bara i storstäderna utan även i landsbygden, menade han. Även i denna fråga fick Sverige mycket beröm för att vara en levande klimatrörelse. En modern miljöpolitik ska enligt Fridolin vara utvecklingsoptimistisk. Den utgår från att kunna möta klimathotet något som avkräver förändring:

”Miljöpolitiken här hemma har under alldeles för lång tid uppfattats som svår, dyr, en inskränkning i friheten, ett problem för landsbygden. I regering måste vi nu klara att nystarta miljöpolitiken, och göra det på ett sådant sätt att den har förutsättningar att få människor med sig i förändringen. Annars kommer vi aldrig lyckas.”

Fridolin lyfte särskilt upp högteknologiska insatser som öppnar nya möjligheter för Sveriges ekonomi, kreativa näringar som ger jobb till 100 000 män(piskor) och beskrev dem som mer miljövänliga än andra industribranscher: ”Musik och dataspel, appar och nordic noir bygger en ny exportindustri. Och koldixodiavtrycket är i stort sett noll.”

Men när det skrivna talet tog slut, ville Fridolin fortsätta med en sista punkt som han inte kunde låta bli. Först berömde han både Fredrik Reinfeldt (M) och Annie Lööf (C) för deras migrationspolitik. Sedan tog Fridolin upp Sveriges ansvar för flyktingkatastrofen som har drabbat världen.

Enligt Fridolin är problemet inte att Sverige inte tar sitt ansvar, utan att många andra inte gör det. Han lyfte upp flyktingmottagandets brister och menade att det inte bara kan byggas på eldsjälar.

Till skillnad från förra årets talare, MP-språkröret Åsa Romson, nämnde Gustav Fridolin inte feminism alls.