Marimekko blommar på film

2015-07-03 | Christin Sandberg padlock

KULTUR

Minna Haapkylä är ett av Finlands mest kända skådespelerskor. I sin senaste roll i filmen Armi lever! spelar hon den kraftfulla visionären Armi Ratia. Christin Sandberg träffade henne på magiska filmfestivalen i Sodankylä.

Filmfestivalen i Sodankylä är en festival för filmälskare. Det visas film dygnet runt och solens ständiga närvaro fungerar som en extra energikick när en kommer ut från mörkret i biotältet. Här visas klassiska filmer och filmer av nya regissörer. Det erbjuds fördjupning i filmer och samtal med inbjudna regissörer. Höjdpunkterna som återkommer år efter år är stumfilmsvisningar med levande musik och finsk karaokefilm

Här rullas däremot inga röda mattor, ingen bjuds på snittar eller champagne och det tävlas inte i film. Att tävla i film kan man helt enkelt inte göra, menar en av festivalens grundare, den finska mästarregissören Aki Kaurismäki.

Det är helt enkelt en folkets festival. Enkelt, välorganiserat - runt trehundra volontärer från olika länder finns på plats - och välkomnande. Men det ligger minst sagt avsides i en av Finlands till ytan största kommun, Sodankylä, i Lappland. Längs vägarna växer björk, gran och tall, vilket varvas med myrmark, i tillsynes oändlighet.

Allt vore perfekt, om det inte vore bristen på kvinnliga filmarbetares närvaro. De kvinnliga gästerna är få, men uppvisar en bredd och jag träffar dem alla.

Minna Haapkylä (född 1973) är ett av Finlands mest sedda ansikten på vita duken. I sin senaste roll i filmen Armi lever! spelar hon den kraftfulla visionären Armi Ratia, kvinnan som skapade designmärket Marimekko som bredvid mumintrollen och Nokia troligtvis är Finlands mest kända varumärke.

– Hon byggde inte bara upp en stor industri och ett välkänt designmärke, hon var verkligen mer än en person. Hon sade själv ”det bor sju personer i mig”, säger Minna Haapkylä när vi sitter på två stolar i en av korridorerna i skolan, filmfestivalens centrum.

Den ena sekunden var hon varm, snäll och generös och i nästa sekund kunde hon vara grym, skrika och avskeda folk. Det betydde dock ingenting, i alla fall inte enligt skildringen i filmen. Snarare tvärtom, hennes närmaste medarbetare ryckte snarare på axlarna och fortsatte med det de höll på med. De var lika stor del av framgången. De var ett starkt team i vilket alla individer tycktes ha lika stark yrkesintegritet som Armi.

Biografi utan hjältegloria

Armi lever! är en biografisk skildring med annorlunda grepp. I filmen spelar Haapkylä en skådespelerska som skildrar Armi Ratia på teaterscenen. Greppet att göra en metafilm i vilken scener från Armis liv spelas upp och varvas med scener där skådespelaren och regissören diskuterar och ställer frågor kring Armi, karaktären som ska skildras på teaterscenen, tillför en extra dimension som tjänar filmen väl.

Det är varken en hjältesaga eller hyllningskavalkad till den i Finland välkända Armi (1912-1979) utan snarare en berättelse om en enastående skicklig kvinnlig företagsgrundare och extremt hårt arbetande människa och hur det livet kunde ha sett ut i landet under 1950 och 60-talet.

Inledningsvis sitter skådespelerskan på en stol och betraktaren får höra Armi Ratias biografi i kortform, var hon kommer ifrån och vad som hände henne. Under livsresumén får hon frågan om det hänt något speciellt i hennes liv. ”Ingenting”, ”förutom arbete”, svarar hon och tillägger sen: om man inte räknar hemmet som gick förlorat, bröderna som stupade och barnen som föddes döda.

Hon nämner inte sina tre barn.

Redan som 14-åring lär Armi ha skrivit: ”det finns endast en plikt - skönheten, endast en verklighet - drömmen, endast en kraft - kärleken”.

Den första kollektionen av kläder såldes i princip direkt från galgarna efter den första modevisningen 1951.

På 60-talet fick varumärket en rejäl internationell skjuts när Jackie Kennedy, under makens presidentvalskampanj, köpte ett antal Marimekko klänningar och dessutom bar en av dem på framsidan av ett av tidskriften Sports Illustrateds nummer.

Armi gick en ständig kamp om herraväldet, mot bankmännen och de andra männen som dominerade i affärsvärlden. Det under en tid då pris och produktion blev allt viktigare, medan Armi fokuserade på design. Hon ville revolutionera modevärlden genom att skapa både funktionella och levnadsglada plagg.

Okonstlade känslostormar

Armi var en stor skapare och ledare. Hon var också den extrema motpolen till konstlad. Hon levde ut alla sina känslor, när och var som helst, vilket gav Happkylä en enorm frihet i rollen. Hon kunde spela ut ett brett känsloregister i stort sett vilken situation som helst.

Det var också dessa egenskaper som hon främst bar med sig efter att ha lämnat rollen.

– Armi gav modet att inte skämmas för dina känslor. Jag lärde mig att det är okej att uttrycka sina känslor i olika situationer, som att gråta på jobbet, under en diskussion under repetitionerna men att det inte på något sätt fråntar vikten av det jag säger eller gör mig mindre kompetent, säger hon.

Det är också en film helt befriad från skuld.

– Armi trodde inte på skuld. Hon hade inget att bli förlåten för. Hon bad ingen att förlåta henne för att inte vara en bra mor, säger Haapkylä.

Hennes inställning var: ”Varför? Jag är den jag är. Alla måste acceptera det”. Och hon accepterade alla så som de var.

Fullt förtroende

Filmen har regisserats av Jörn Donner, en av Finlands mest internationellt erkända filmproducenter, som under sin tidiga karriär bodde i Sverige där han bland annat var filmkritiker på Dagens Nyheter och chef för Svenska Filminstitutet. Han producerade även Ingmar Bergmans Fanny och Alexander.

Trots att Donner och Armi var vänner var inspelningarna fria från pekpinnar. Haapkylä beskriver det som att Donner litade fullt ut på henne och gav henne fritt spelrum att skapa rollen.

– Det enda han egentligen sade till mig var att Armi aldrig var full. Visserligen drack hon hela tiden, men hon var aldrig påtagligt full, så jag skulle helt enkelt undvika att spela full, säger Haapkylä.

För Minna Haapkylä, som har en framgångsrik karriär, så innebar rollen som Armi något extra. Framför allt har rollen fått henne att se lite annorlunda på moderskapet.

– Du måste inte låtsas vara mamma jämt. Jag jobbar mycket och när jag kommer hem försöker jag vara med mina barn. Jag känner att jag måste och går in i en roll. Nu är jag här. Jag lagar mat åt dem, jag leker med dem. Det är ansträngande och känns skönt att komma till jobbet sen, säger hon.

Efter rollen har hon delvis blivit ärligare i sitt umgänge med sina egna barn. Hon beskriver det som att hon numera säger till om hon har haft en dålig dag och är trött.

– Att dela detta är att dela något från det verkliga livet, en vuxen persons vardag. Att helt enkelt vara dig själv hemma med barnen, säger hon.

Hierarkier och makt

Minna Haapkylä fick i Armi lever! chansen att spela en storslagen huvudroll med en stark kvinna i centrum - en alltför sällan visad roll på vita duken. Hon säger dock att hon aldrig har saknat jobberbjudanden, men att hon kan se att det är för få kvinnor överlag i filmindustrin. Och det saknas roller för kvinnor över 40.

Själv läser hon nu till producent.

– Frågorna jag får från journalister ändrades omedelbart när de fick veta det. Som skådespelerska kan jag få de mest ytliga frågor kring frisyr och kläder, men nu märks det att jag ses som en person med makt.

Hon säger att hon aldrig ens hade tänkt på att hon saknade makt som skådespelerska, men nu när hon kan betitla sig producent och har kontroll över pengar i branschen så märker hon tydligt hur omvärldens syn på henne har förändrats.