Ingrid Engarås har i många år varit Feministiskt perspektivs kalendarieredaktör.

#almedalen15: Ingen brist på initiativ från gräsrotshåll

2015-06-26 | Arazo Arif padlock

INRIKES

Ingrid Engarås har hand om kalendariet för Feministiskt Perspektiv och sedan några veckor tillbaka har hon samlat och sållat bland evenemangen inför Almedalsveckan på Gotland. Vi bad henne spana in trender vad gäller feminism och jämställdhet och vad som verkar stå högt på årets agenda.

Står feminismen högt på agendan under årets politikervecka?

– Att regeringen säger sig vara feministisk innebär också förpliktelser, och det är nu många feministiska organisationer som vill se konkreta resultat. Under Almedalsveckan tas tillfället att ställa ministrar och andra politiker mot väggen och tydliggöra förväntningar och krav, både de frågor som går att enas om och de som innebär skiljelinjer. Det kan tänkas att radikaliteten bland årets evenemang dämpats något nu när även regeringen ska stå för feminismen, en förskjutning mot mainstreamande, på gott och ont. Men det är ingen brist på initiativ från folkrörelse- och gräsrotshåll.

– Det är jättekul att Feministiskt perspektiv i år har möjlighet att vara på plats hela veckan med eget monterprogram och att flera av annonsörerna från Rosa guiden vill vara med och presentera sig. Detta ger oss en chans att möta både nya och gamla prenumeranter, guida i tidningen och träffa medarbetare som vi sällan annars ser. Det ska också bli spännande att se hur vår papperstidning, unik för veckan men med material som håller hela året ut, kommer tas emot. Det verkar finnas ett stort sug efter feministisk journalistik. Själv stannar jag i Stockholm men har hela tiden kontakt med redaktionen online.


Vilka frågor verkar mest aktuella?

– Flera organisationer tycks ha tagit fasta på att vi med nuvarande regering har en uttalat feministisk utrikespolitik och att denna går att påverka. Vilken riktning ska den ta? Hur ska den definieras? Vad ska prioriteras? Kvinna till Kvinna, Utrikespolitiska förbundet, Feministiskt Initiativ, Forum Syd och Män för Jämställdhet märks bland arrangörerna av utrikespolitiska seminarier.

– Frågan om hur våra pensionspengar placeras och vad de ställer till med ute i världen pockar på uppmärksamhet. Speciellt som ett förslag på regelverk presenterats i dagarna är det skarpt läge för AP-fondskampanjen Schyssta pensioner. Afrikagrupperna, FIAN, Latinamerikagrupperna och Forum Syd granskar hur AP-fonderna förvaltar de mer än 1 400 miljarder som är vårt gemensamma pensionskapital. När det kommer till EU-politik så är TTIP-avtalet högaktuellt, och det ställs under lupp och förklaras främst av Jordens Vänner.

– De stora militärövningarna på Österlen och över Norrlands inland under våren och försommaren har satt ljuset på ett svenskt närmande till Nato som går stick i stäv med vad stora delar av den traditionella kvinnorörelsen och fredsrörelsen står för. Hur nära Nato kan man gå? undrar Svenska freds- och skiljedomsföreningen.

– En feministisk skiljelinje är frågan om surrogatmödraskap, där RFSU nyligen tagit ställning för altruistiskt sådant, under benämningen värdmödraskap, vilket de tar med i sina diskussioner om framtida familjeformer. Kvinnolobbyn däremot tar starkt ställning emot alla former av surrogatmödraskap och bjuder in till ett seminarium med den talande rubriken Surrogatmödraskap - ett brott mot mänskliga rättigheter.

– Initiativ från Gotlands egna feminister kan vara speciellt angelägna: dokumentärfilmen We just want to live av gotländska Elin Bååth och rumänska Genesa Ion har premiär på Folkets bio i Visby med Feministiskt initiativ Gotland som arrangör. Den sätter ljuset på situationen för många av våra nödställda rumänska gäster som är här för att samla pengar till sina familjers överlevnad, men skildrar också vänskap och systerskap. Det är första gången detta team gör en film tillsammans och deras samarbete imponerar och inspirerar.

– Trots en regnig försommar har Gotland nu bevattningsförbud till följd av vattenbrist. Samtidigt dröjer besked från regeringen om huruvida Ojnareskogen på norra Gotland ska få skydd som Natura2000-område eller falla i kalkindustrins gruskvarnar. Genom Ojnareskogens komplexa vattenvägar renas det vatten som rinner ut i Bästeträsk, Gotlands största sjö och dricksvattenreserv. Frågan om Ojnareskogen handlar om liv och död, inte bara för Gotland utan också för regeringens trovärdighet i hållbarhetsfrågor. Det rättsliga läget och kampen om Ojnareskogen presenteras i ett seminarium av Urbergsgruppen.


Saknas det något?

– Ja. Var tog samerna vägen?

– Det finns en gräsrotsproducerad informationsutställning ”Om gruvan kommer”, där samisk kamp för fast mark, rent vatten och levande kulturarv är inkluderad, och Sametingets ordförande medverkar i ett seminarium om riskerna med Nato-närmande. I övrigt ekar det tomt! Trots ett skriande behov av ratificering av konventionen om urfolksrätt, ILO 169, att samiska kvarlevor från rasbiologisk forskning fortfarande inte begravts och att hotet från gruvexploatering, skogsskövling, storskalig vindkraft, dåligt underhållna vattenkraftsdammar och bristande stöd till samiska språk utgör ett akut hot mot samisk kultur och överlevnad.

– Den aktuella rättegången om jakt- och fiske-rättigheter där staten stått som motpart till Girjas sameby har också dragit fram kolonialt språkbruk och historieskrivning ur garderoberna, någonting en kan tycka att både myndigheter och civilsamhälle borde ha intresse av att ventilera, men icke. Är det inte märkligt att samtliga våra politiska partier samlas ihop med näringslivet och ett uppsjö organisationer under en intensiv vecka utan att ens beakta samiska perspektiv och urfolksrätt? Eller är detta osynliggörande att betrakta som en bekräftelse på en fortgående kolonialism?


Har du lagt märke till andra intressanta trender?

– Jag noterar att raka svar efterfrågas om regeringens jämställdhetspolitik. Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll är en som ställs mot väggen om hur ohälsan och att vården för kvinnor underprioriteras och 1,6 miljonersklubben är en av de arrangörer som i flera intressanta programpunkter lyfter kvinnors rätt till en kompetent vård på våra villkor.

Bland aktivister anas en ökad medvetenhet om vår egen skörhet och vikten av att ta hand om den egna hälsan och varandra för att hålla fysiskt och psykiskt för att kunna engagera oss i det vi vill. Det är inte helt självklart att vi under hektiska perioder finner utrymme för detta och då är det bra med konkreta tips: Kvinna till Kvinna bjuder in till Yoga för fred med frukost: ”Då allt faller sönder omkring dig. Hitta din inre helhet. Vi yogar för att påminna om kvinnors rättigheter i krig. Rörelserna vi gör är de som vi lär ut till kvinnor i utsatta områden.”

– Yogastudion Lila Shala håller också öppet under hela veckan med ett tyst rum och påminner om vikten av återhämtning och hållbar aktivism. Här arrangerar också RFSL och RSMH seminarium om psykisk hälsa. En växande feministiskt fråga är den arbetskritiska: arbetstidsförkortning och basinkomst, och på dessa teman finner vi seminarier med Feministiskt initiativ, Ekobanken och tidskriften Camino.

– Grön ungdom, Unga feminister och Ung vänster arrangerar tillsammans en antirasistisk demonstration på onsdag 1 juli, och klimat- och miljörörelselserna demonstrerar i samlad tropp torsdag 2 juli under parollen ”Keep it in the Ground”, där också kampen för Ojnareskogen har en framträdande plats.

– Ett internationellt besök som både feministiska rörelser, vänstern och miljörörelserna hade sett fram emot var Naomi Klein, aktuell med boken This Changes Everything, om klimatförändringarna och kapitalismen. Hon fick dock audiens hos påven samma dag och fick ställa in sin live-medverkan, men finns med på videolänk, kanske direkt från Vatikanen.


Hur ser det ut med representativiteten under årets politikervecka?

– Vitt, cis, hetero, kristet-sekulärt, neurotypiskt och medelklass dominerar, något annat kan en nog inte vänta sig, men de grupper som organiserat sig har åtminstone en chans att bryta igenom och göra sig hörda. Till exempel lyfter RFSL i flera gedigna programpunkter transpersoners rättigheter och HSO har ett ambitiöst program om funkis-rätt.

– Vi kan också fråga oss om den form för samtal som ett arrangemang som Almedalsveckan erbjuder är tillräckligt. Det är lobbyister och näringsliv som har satt ramarna från början, programpunkterna är som snabba nedslag och hastigt runtflyttande rampljus, fragment av visioner, och de som inte behärskar detta seminariernas språk av kontrasterande debatter och lättsamt mingel är från första början exkluderade. För en verkligt inkluderande politik och politikermöten som leder vidare behövs andra sorters möten, som får ta tid och gå på djupet.

– Kanske är det läge att lyssna på ett annat sätt, lyssna bortom orden, lyssna på själva Gotland? Gute Ljaudkarte är ett ljudkonstprojekt som pågår hela sommaren med start nu till helgen, det ligger rätt i tiden också på så sätt att 3/4 av de deltagande internationellt verksamma konstnärerna är kvinnor. Christina Kubisch, Jana Winderen, Åsa Stjerna och Carl Michael von Hausswolff har samlat, spelat in, arbetat med och med fingertoppskänsla skapat fyra skilda platsspecifika verk som ger möjligheten att lyssna på Gotland, djupare. Se det som ett uppmaning!

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: