För första gången har läget för fäder i världen kartlagts.
Ansvar utkrävs i första globala rapporten om världens pappor
2015-06-18 | Julia Eriksson
1
INRIKES
State of the World´s Fathers är den första rapporten i sitt slag och sätter fokus på pappors föräldraskap. Feministiskt perspektiv var på plats när den lanserades på ett seminarium i riksdagen och pratade bland annat med Tomas Agnemo, en av redaktörerna bakom rapporten.
– Den här rapporten visar tydliga strategier som dels ligger på individnivå och dels på politisk nivå. Men ett som är säkert är att vi måste ställa männen till svars.
Tomas Agnemo är generalsekreterare för organisationen Män för jämställdhet, som har en feministisk grundsyn och huvudsakligen arbetar våldsförebyggande. Arbetet med rapporten har skett inom ramen för den globala kampanjen Men Care. Tanken på att göra en rapport om världens fäder föddes någon gång 2009, berättar Agnemo under panelsamtalet, som han modererade.
Sedan 1996 har Rädda Barnen årligen tagit fram rapporten State Of the World´s Mothers, UNICEF började 1999 med årliga rapporten State Of the World´s Children. State of the World´s Fathers syftar till att ur ett globalt, och feministiskt, perspektiv analysera papparollen och komma med förslag på vad som bör förändras för att uppnå ett mer jämställt föräldraskap. Rapporten utgår från hur arbetet med män, pojkar och jämställdhet faktiskt ser ut globalt och stakar ut fyra huvudteman: Faderskap i relation till obetalt hemarbete, våld, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR), mödravård och barnhälsa samt pappors roll i barns utveckling.
Mycket kvar att göra
Genusperspektivet är enligt Tomas Agnemo en viktig utgångspunkt i arbetet med pojkar och män för att visa på att män, pojkar, flickor och kvinnor tillsammans kan påverka och förändra traditionella beteenden genom att förändra normer och relationer.
– Kvinnor tjänar 24 procent mindre på arbetsmarknaden än män. Vi vill lyfta pappors roll. Män måste ta ett större ansvar i omvårdnad och i arbetet i hemmet. Det behövs både goda exempel på individnivå men också politiska incitament, säger han.
Agnemo poängterar att papporna i Sverige tar 25 procent av den totala föräldraledigheten, men under barnets första år bara 9 procent. Män för jämställdhet arbetar mycket med pappagrupper och i Sverige finns pappagrupper i enbart 20 av 280 kommuner.
– Vi har mycket kvar att arbeta med, konstaterar han och betonar pappors roll även när det gäller SRHR är enormt viktig. Forskning visar tydligt att mödra- och barnadödligheten minskar drastiskt när papporna har en tydlig roll inför födslar.
Panelen – som bestod av Carolina Wennerholm, verksföreträdare för jämställdhet på Sida, Ulrika Karlsson riksdagsledamot (M) och ordförande för riksdagens tvärpolitiska SRHR-grupp, Inger Ashing ordförande för Rädda Barnen, Niklas Löfgren, familjeekonomisk talesperson på Försäkringskassan, Annika Strandhäll och socialförsäkringsminister (S) – förde en diskussion om om vilka behov de ser utifrån rapporten.
Inga större reformer planerade
Carolina Wennerholm framhåller vikten av idogt arbete, att Sverige har tagit på sig en ledande roll i frågan om pojkar och mäns ansvar för jämställdhet och att fortsatt stöd och arbete är av stor vikt. Ulrika Karlsson (M) betonar vikten av att få styra över sin egen kropp och effektiva preventivmedelsmetoder. Inger Ashing menar att pappor generellt vill bli mer delaktiga i barnens liv och att det gäller att hitta en annan typ av föräldraroll i kontexter där fäders viktigaste roll är att vara familjeförsörjare och att disciplinera sina barn. Hon lyfter fram metoden ”Positive parenting”, om att visa på vilka andra möjligheter som finns för föräldrar, och ge verktyg för att kunna förändras och bryta mönster, och till exempel inte fortsätta göra som de egna föräldrarna gjorde.
Niklas Löfgren, från Försäkringskassan lyfter också fram betydelsen av så kallade mjuka värden, såsom vilka förtjänster jämställdhet för med sig för både pappan och resten av familjen. Han anser att rapporten mycket väl skulle kunna användas som lärobok i skolorna. Dock tror han inte på något paradigmskifte gällande män, pojkar och jämställdhet inom den närmaste tiden, eftersom ingen större reform är på gång på området som kan få liknande genomslag som då en första månad i föräldraförsäkringen veks för vardera föräldern.
Annika Strandhäll tror samtidigt att den viktigaste politiska åtgärden för att pojkar och män ska ta ansvar för jämställdheten handlar om barnomsorg och föräldraförsäkring.
– Vi har en feministisk regering och utrikespolitik. Vi måste få till en mer modern föräldraförsäkring för som det ser ut nu så tar mammorna ut 80 procent av den de två första åren, säger hon.
Bara början
Så hur relevant och användbar är rapporten? Inger Ashing menar att den är relevant i alla kontexter men på olika sätt.
– I vissa fall är det mer grundläggande arbete och i vissa länder är föräldraförsäkring inte ens ett begrepp, men rapporten kan användas på olika sätt och anpassas till kontexten, säger hon till Feministiskt Perspektiv.
Enligt Tomas Agnemo är ansvarsutkrävandet en av rapportens viktigaste förtjänster:
– Vi börjar titta på män som föräldrar och rapporten ger män verktyg att faktiskt ta ansvaret som förälder. Kvinnor är fortfarande primärföräldrar och män sekundärföräldrar. Den här rapporten visar tydliga strategier som dels ligger på individnivå och dels på politisk nivå. Men ett som är säkert är att vi måste ställa männen till svars. De har ansvar för att det ska bli bättre. Vi kan inte skylla på strukturer och politiska beslut längre, säger han och hoppas på fler rapporter framöver:
– Det här bara är en början.
Tomas Agnemo, generalsekreterare för Män för jämställdhet och en av redaktionsmedlemmarna bakom nya rapporten.
Kommentarer
Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.
annons:
Följ oss
Gå till sidtoppen
kvinnors villkor blir inte annorlunda av en extra pappamanad fragan ar snarare varfor kvinnor valjer foraldraskap dvs slit och ofrihet pa alla plan till loserns usla villkor.