Fotogerillan #dysturb besöker Sverige

2015-06-04 | Edda Manga padlock

KULTUR

I helgen besöker en av grundarna till den så kallade fotogerrillan #dysturb Sverige. Han heter Pierre Terdjman och har fotograferat konfliktzoner över hela världen med känslighet och djup. Han kommer för att tala om #dysturb och sitt eget arbete på Clandestino Talks - tema Dysturbance. Under natten kommer dessutom en fotogerillaaktion att äga rum i Göteborg. Edda Manga samtalade med honom under hans färd till flygplatsen.

Pierre Terdjman kommer att tala imorgon 5 juni 5klockan 17:30-19:30 på Smedjan, Fiskhamnsgatan 43, i Göteborg.

FAKTA/#dysturb

Är öppet för deltagare som följer dessa ramar: en publicistisk linje fri från kommersiella intressen, som undviker skadegörelse till exempel genom att använda vattenlösligt lim och som respekterar de yngstas känslighet genom att endast exponera innehåll som är passande för alla åldrar.

LÄS ÄVEN:

Stadens neuros och sprickorna i fasaden

Störande inslag i staden – tema för Clandestino festival

Pierre Terdjman började sin karriär på den israeliska vänstertidningen Haaretz. 2007 flyttade han tillbaka till Frankrike för att ansluta sig till Gamma agency. Han har fotograferat våldet efter valet i Kenya, konflikten mellan Ryssland och Georgien, Frankrikes verksamhet i Afghanistan, Haiti efter jordbävningen, den ”Arabiska våren” i Tunisien och Egypten, kampen mot Gaddafi i Libyen och den israeliska drömmens fall i ett långtidsprojekt kallat ”La La Land”. Han har vunnit flera utmärkelser och hans fotografier publiceras i bland annat i Paris Match, GQ och The New York Times Magazine. Han är en av grundarna till #dysturb som är ett nätverk av fotojournalister som vill tillgängliggöra fotojournalistiska bilder genom att ockupera urbana rum. De var trötta på att tidningarna enbart publicerar en eller två bilder av en fotografisk berättelse som tagit månader och ibland år att göra och ville tillgängliggöra för allmänheten den kunskap som kondenseras i bilderna. Vi tog ett snack strax innan han tog flyget till Sverige.

Vad är ditt förhållande till staden eller städer?

– Städer är det största nätverket, när du vill nå människor är det en fantastisk plats där olika sociala ansikten kan mötas och använda det urbana rummet utan att skada den, det är mycket viktigt för oss.

Hur förstår du begreppet "dysturbance" och vad betyder det för dig?

–Dysturbance är exakt vad vi försöker göra. Att störa/affischera (disturb) är det bästa sättet att röra människors sinnen och peka på frågor som de inte vill se eller veta av.

Du reser runt världen och har sett mycket av orättvisorna, våldet, förtvivlan och utarmningen som finns. När du tar med dig dessa bilder till de synbarligen fredliga offentliga rum i den globala staden har du förhoppningar om att konfrontationen med dessa bilder på något sätt ska generera förändring? Jag vet att du brukar säga att ni inte är aktivister, därför att ni inte har en agenda. Men vad menar du när du talar om fotojournalismens makt?

–Att förändra saker med enkla bilder är inget jag tror är möjligt. Fotojournalistikens makt är att göra människor medvetna av en berättelse eller en situation genom att röra dem med en mäktig form av berättande och känslomässigt verkande bilder.

Vad jag gillar med ditt arbete är att du aldrig är moralistisk eller förenklande och att det alltid finns något gåtfullt eller icke avslutat i dina bilder. Det är verkligen annorlunda än vad de flesta journalistiska produkter, skrivna eller i annan form, gör nu förtiden vilket tycks hänga samman med vad man kallar journalistikens kris. Denna kris skulle kunna förstås som effekterna av den ekonomistiska rationaliteten för den liberala världens offentlighet. I vilket fall som helst, skulle du säga att #dysturb är ett sätt att finna en väg bortom denna "kris"?

–Vi brukar säga på #dysturb att vi inte ville gråta mer över fotojournalistikens kris och att journalism är under förändring, både bra och dålig, men att vi ser en massa möjligheter som vi inte hade förut i en tid av multimedia och internet. Vi tror också på de nya former av storytelling.

Kollektionerna som du har publicerat på din hemsida är mycket rörande på olika sätt. Jag vill bara plocka upp en, som tycks mig genial. Mubaraks fall. Du lyckas förmedla en mycket stark känsla av närvaro genom att fotografera människors ansikten när de hör nyheterna - var det på Tahrirtorget? Skulle du kunna berätta något mer om det ögonblicket?

–Jag kände att bortom den enorma kvantiteten folk på Tahrir ville jag fokusera på hur folk reagerade på talet. Det var ett mycket rörande ögonblick.

Många av #dysturbs fotografer har vunnit priser för sitt arbete nyligen, inklusive du själv. Det verkar som att #dysturb håller på att förvandlas till ett kvalitetsmärkning. Hur ser du på #dysturbs framtid?

–Fler och fler fotografer som deltar och fler och fler väggar!

Sista frågan som kanske är lite för personlig. Men det är en fråga som rör mig personligen. Du har arbetat med ett projekt som du kallar La La Land. Ett långtidsprojekt som sägs dokumentera "den israeliska drömmens fall". Är det en dröm du sörjer? Eller igen, har du något hopp om att genom att dokumentera detta fall skulle du kunna på något sätt kunna bidra till att förebygga det?

–Jag sörjer inte fallet, jag bevittnar det bara....