I en debattartikel om föräldraförsäkringen i Feministiskt Perspektiv hänvisar Gudrun Schyman och Lars Jalmert till ett antal källor utifrån vilka de drar slutsatsen att föräldraförsäkringen måste individualiseras helt och hållet.
Det intressanta för oss är att vi har samma rapporter och de har fått oss att tänka helt annorlunda än Schyman och Jalmert. Våra slutsatser skiljer sig åt när det gäller skälet till att individualiseringsreformen på Island misslyckades. Schyman och Jalmert menar att det var på grund av att den bara är tredelad istället för helt delad. Det är enligt oss ett felslut som bygger på idén att en liten ökning av pappornas uttag alltid är positivt, oavsett om det samtidigt orsakar att många fler mammor i andra familjer, far ännu mer illa.
Det vi tänker i stället är helt konkret: en individualisering av föräldraförsäkringen kan bara lyckas om alla utan undantag gör som de blir tillsagda, det vill säga, stannar hemma halva tiden var. Men så ser inte verkligheten ut.
Vi säger det utan att skuldbelägga någon särskild grupp, eftersom den motsatta situationen kommer att uppstå i ett stort antal grupper, med den enda gemensamma faktorn att det inte råder jämställdhet mellan könen i deras förhållande från början. Det innebär att föräldrarna kommer att vara hemma olika länge, och några inte alls med en individualisering, precis som nu. Och det medför också att någondera föräldern måste ta hand om barnet utan ersättning som en direkt följd av en individualiseringsreform.
Vi lever inte i ett jämställt samhälle än. Kvinnor diskrimineras. Kvinnor kommer således att förlora på denna reform. Särskilt de kvinnor som redan nu förlorar, nämligen de som inte lever i ett jämställt förhållande. Det är egentligen inte särskilt svårt att räkna ut. Men Schymans och Jalmerts felslut är intressant eftersom det förekommer ganska ofta.
För att vara exakta menar vi att en individualiserad föräldraförsäkring skulle fungera om samtliga män faktiskt gör som den lagstiftningen förespråkar. Men det räcker alltså med att en enda pappa inte följer direktiven för att det ska innebära katastrof för en enda mamma. Och då måste man fråga sig om det är värt det. För siffrorna från Island, och även siffror som baserar sig på svenska förhållanden tyder på att det blir långt fler än en enda pappa som inte gör som han ska.
En eventuell lagstiftning är inte tvingande, pappor kan, liksom mammor, strunta i att föräldraförsäkringen är individualiserad och göra som de har lust med, bortsett från att en av parterna då förlorar en inkomst. Det innebär att det trots individualiseringen måste råda samförstånd mellan föräldrarna om att göra det som är bäst för dem båda. Och så kommer att ske, det sker redan, i många förhållanden, men inte i alla.
Den marginella ökningen av manligt uttag av föräldradagar, kommer alltså inte att stå i proportion till konsekvenserna av icke-uttagen av föräldradagar från andra mäns sida. För i dessa fall måste man ordna med barntillsyn på annat sätt, och det blir troligen mammorna som är hemma. Och då i en betydligt försämrad position, nämligen utan egen inkomst, vilket allvarligt förändrar maktbalansen i ett förhållande. Och här kan man själv föreställa sig olika följder för de kvinnor som är berörda eller så kan vi återkomma till det. Det är det ena.
Det andra felslutet är att männens användning av föräldradagar skiljer sig ifrån kvinnors användning. Låt oss skilja på användning och uttag här för att det ska bli tydligt. Pappor tenderar att använda sina dagar när det är roligt, eller som extra semester, i högre grad än mammor. Mammor tenderar att använda sina dagar när det är nödvändigt i högre grad än pappor. Pappor tenderar att inte ta ut lägstanivådagar i lika hög grad som mammor. Mammor tenderar att stanna hemma utan ersättning i högre grad än papporna. Och de här mönstren påverkas över huvud taget inte av en individualisering, eftersom en utebliven ersättning inte kan användas som incitament för dem som redan har gett upp alla anspråk på ersättning. Dessa kvinnor är helt enkelt inte med i spelet.
Det finns till och med en risk att detta mönster kommer att förvärras. Och det är en mycket förvånande slutsats att dra, att en individualisering av föräldraförsäkringen skulle innebära större jämställdhet och basera det på pappors ökade uttag, när det innebär att mammorna i lika hög grad, eller antagligen högre, kommer att bli strandsatta utan ersättning alls.
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Pusslet går bara ihop om frågan kan lyftas upp ur sitt tabu varför nån alls ska stanna hemma. Lösningen stavas en seriös satsning på en jobbvänlig näring som professionellt utbildad hemassistans för barnfamiljer. En proffsnanny för varje familj istället för fler för jämställdheten poänglösa pappamånader.