”Vi kan välja att inte reagera – men är det så vi vill vara?”

2015-05-20 | Pelle Sunvisson , Fabian Samuelsson , Sanna Sunnerfalk padlock

OPINION

”I dag inleds en av världens största militära flygövningar. Under två veckor kommer 115 stridsflygplan från nio länder öva luftstrid över norra Sverige, Norge och Finland. I Sverige spärras en tredjedel av luftrummet av. På det här kan vi reagera – för att vi bryr oss om den egna säkerheten.” Det skriver samordningsgruppen för kampanjen Stoppa ACE med anledning av den stora militärövning som startar i dag.

Fabian Samuelsson, Sanna Sunnerfalk och Pelle Sunvisson är med i samordningsgruppen för kampanjen Stoppa ACE!

RELATERADE ARTIKLAR:

IKFFs kongress: Vi fördömer militariseringen av norra Sverige

Tidigt i vintras, när övningen fortfarande såg ut att bli den största i världen under 2015, varnade vi för att den kunde komma att bli en del i en farlig kapprustning. Då avfärdades vi som alarmister. Men redan i mars höll Ryssland en övning längs sin norra gräns som antagligen var ännu större och i höst planerar Nato att i Spanien hålla den största flygövningen sen Kalla kriget.

Att övningarna av de olika sidorna tolkas som förberedelser för anfall snarare än försvar är tyvärr inte helt orimligt. Den svenska övningen heter Arctic Challenge Exercise eller kort och gott ACE. Enligt scenariot för ACE har deltagarländerna fått ett FN-mandat för att med vapenmakt tvinga fram fred och flygplanen ska därför bland annat öva på att undvika fientligt luftvärn.

Det står inget om i vilket land interventionen är tänkt att ske. Övningens namn antyder emellertid strider i Arktis och de enda två länder som sträcker sig norr om Polcirkeln och som inte är med i övningen är Kanada och Ryssland.

På det här kan vi reagera för att vi bryr oss om samernas rättigheter som urfolk.

Den svenska kolonialiseringen av Sápmi (samernas land) kostade den förlorande parten självständigheten, tron, marken, jojken och språket. En stor del av förlusten går inte att ersätta. Annat har genom lagstiftning och satsningar åtminstone delvis återgäldats. Ännu saknas ett avgörande steg.

1989 antog FN genom Internationella arbetsorganisationen ILO en konvention med rättigheter för urfolk. Där nämns markrättigheter i samband med militära övningar uttryckligen. Sverige har inte ratificerat konventionen.

På det här kan vi reagera för att vi bryr oss om Arktis.

I takt med att klimatet förändras blir Arktis allt mer kommersiellt intressant. Det handlar om såväl olja och gas som handelsvägar och fiskbestånd. Det ökade intresset följs av nya landanspråk och en militär upprustning. Kanada har byggt upp vapenförråd längs sin norra kust, Ryssland har inrättat två arktiska brigader, Norge har flyttat sitt militära högkvarter norr om polcirkeln och Danmark har "stärkt sin militära närvaro". Mycket lite görs åt det som faktiskt hotar Arktis.

På det här kan vi välja att inte reagera alls. Men är det sådana vi vill vara?