Översvämmas din Facebook av statusuppdateringar om författaren Karl Ove Knausgårds debattartikel i Dagens Nyheter? Artikeln är fruktansvärt lång och kryptisk. Men oroa dig inte, här kommer din guide till den senaste kulturdebatten!
Denna debatt är särskilt svår att förstå eftersom Knausgård använder pseudonymer. Han anser sig ha blivit orättfärdigt behandlad av personer som han kallar ”cykloper”. Vilka är dessa cykloper? Ingen kan med säkerhet veta, utom Knausgård själv.
Här redovisar jag min gissning: Den ena cyklopen är litteraturprofessorn Ebba-Witt Brattström och den andra cyklopen är författaren Maria Sveland. Knausgård måste vara mycket rädd för dessa storheter, eftersom han inte vågar nämna dem vid namn.
Enligt Knausgård ska Brattström ha kallat honom pedofil. Knausgård fantiserar om att hans barn en dag ska läsa Brattström i tidningen och fråga ”Pappa, vad är en pedofil?” Här kan man bara hålla med, att kalla Knausgård för pedofil vore en hemsk handling! Det finns bara ett problem: Det har inte hänt.
Vad Brattström i själva verket skrev, är att övergrepp på barn ovanligt ofta hamnar i det finlitterära rummet. Hon myntade termen ”litterär pedofili”, som alltså syftar till fiktiva konstnärliga framställningar av övergrepp på barn. Men hon har inte påstått att författarna till dessa verk är pedofiler.
Vidare påstår Knausgård att Maria Sveland liknat honom vid Breivik. Men Maria Sveland meddelar snabbt via Facebook: ”Det har jag inte alls gjort.” Här har Knausgård och Sveland olika syn på vad som rör sig i Maria Svelands huvud. Kanske borde Knausgård bjuda Sveland på en fika för att ta reda på vad hon ville säga? Jag hoppas och tror att kan skapa en bättre kommunikation sinsemellan, de är trots allt författare.
Enligt Knausgård lever vi i ”cyklopernas land”. Det kan tolkas som att vi lever i ett land där det offentliga samtalet styrs av dessa kvinnor som inte ens kan nämnas vid namn. Men är det verkligen sant? Är Sverige ett kvinnornas förtryckarvälde? Enligt Statens Medieråd är bara en tredjedel av de som kommer till tals i svenska massmedier kvinnor. Vi tycks alltså ha lång väg kvar till kvinnornas censurmakt i offentligheten.
När man på detta sätt rivit bort ogräset i Knausgårds artikel kommer vi fram till den stinkande komocka som hans övriga tankar surrar kring. Knausgård blir ledsen när Stefan Löfven kallar Sverigedemokraterna för ett nyfascistiskt parti. ”Alla vet att det inte stämmer” skriver han. Jaså, Knausgård vet minsann vad alla tycker? Men i så fall – varför tar han sig mödan att skriva en debattartikel, om alla redan tycker precis som han själv?
Sverigedemokraterna är ett parti med rötter i den svenska nynazismen. Deras riksdagsledamot Kent Ekeroth bistår hatsajten Avpixlat med tjänster av olika slag och har i läckta mejl visats ha insyn och påverkan på sidans publicistik. Avpixlat är ett av de tyngsta naven som styr näthatet i Sverige. Därifrån riktas nätkrigarnas kanoner mot kvinnor och personer med invandrarbakgrund som dristats att synas i offentligheten. De ska mordhotas och våldtäktshotas, deras adresser ska offentliggöras och deras arbetsplatser ska ringas upp.
Så lever vi i cyklopernas – kvinnornas – land? Nej. Vi lever i en demokrati. Men den demokratin måste försvaras varje dag, varje minut från dem som försöker hota sina opponenter till tystnad. Där har vi ett ställningstagande som är värt att författare ställer sig bakom.
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Bra där!