Störande inslag i staden tema för Clandestino festival

2015-05-12 | Jenny Rönngren padlock

KULTUR

Vad som betraktas som störande moment i den offentliga miljön beror på betraktarens perspektiv. Med temat Dysturbance för Clandestino Talks på årets upplaga av Clandestino-festivalen, vill Feministiskt perspektivs redaktör Edda Manga, som är en av arrangörerna, öppna för samtal på olika nivåer.

FAKTA/CLANDESTINO TALKS

Clandestino Talks är en del av Clandestino Festival, en alternativ musikfestival som också inkluderar andra konstformer och samtal, och som arrangeras i Göteborg varje år sedan 2003.

Du har utformat årets ”Clandestino Talks” på Clandestino festival med det enigmatiska namnet ”Dysturbance”. Vad betyder det?

– Det är en hybrid mellan dys som i dystopi, urbance, som i urban och disturbance som ju betyder störning. Vad vi vill adressera är klyftorna och maktförhållandena som osynliggörs i globaliseringens nätverk av välordnade, konsumtionsinriktade och genomdesignade städer. Vi vill störa det välbevakade välståndet och dröja vid de ”störande moment” som stadsplanerare, fastighetsägare, politiker och vaktbolag ständigt försöker avlägsna från deras ”rena ytor”.

Hur uppstod idén?

– Idén kom från Aleksander Motturis, som är konstnärlig ledare för festivalen, och jag nappade direkt. Jag insåg att det gick att göra mycket kring begreppet. Jag är trött och upprörd över den utveckling jag ser i våra städer: bänkar som utformas med syfte att förhindra att hemlösa sover på dem, vakter som misshandlar ensamstående flyktingbarn, övervakningskameror överallt, offentliga väggar som våldsamt reserveras åt reklam och torg och mötesplatser som görs om till shoppingcentra. På första maj flög en drönare några centimeter från våra huvud och filmade oss! Så för mig innebär arbetet med begreppet dysturbance ett sätt att försöka fördjupa tänkandet, kännandet och agerandet kring de rum i vilka vi lever våra liv.

Vissa skulle säga att ett begrepp som ”dysturbance” snarare än att bjuda in, förskräcker. Kan det inte uppfattas som obegripligt och exkluderande? Innehållet handlar om frågor som många kan känna igen och skulle kunna vara intresserade av att diskutera. Varför döpa det till något ingen känner till?

– Ja, men om vi ska hitta nya tankebanor måste vi hitta verktyg att lämna det invanda. På Clandestino Talks försöker vi skapa samtal. Det låter som en klyscha men det är ett svårt arbete, även om det är njutbart. Vi försöker föra samman olika världar och få till stånd ett samtal som äger rum på olika plan. I år finns det flera konstnärer som kommer att utföra installationer gjorda just för Clandestino utifrån begreppet ”dysturbance”, vi kommer att visa en ”street-screening” av Cecilia Parsbergs verk ”Givandets kör och Tiggandets kör” som recenserades i Feministiskt perspektiv för några veckor sedan – denna gång på en gata som heter ”Allmänna vägen”! – och vi har bjudit in musiker och ljudkonstnärer att bearbeta begreppet ljudmässigt. Det ska bli spännande att höra. Så samtalet tar sin utgångspunkt i ett begrepp eller ett ord, men utspelar sig på andra sfärer också. All kreativitet och allt tänkande kräver något att ta spjärn mot. Svåra begrepp kan underlätta just genom sin obegriplighet, de erbjuder motstånd.

Så det blir mer konstinstallationer och musik än tal på Clandestino Talks?

– Nej. Det finns föredrag och panelsamtal också. Samira Ariadad och Sara Westin kommer att tala om ”Eventstaden” respektive ”Stadens neuros”. Ariadad lyfter fram att staden alltmer byggs efter estetiska måttstockar och som ”event-attraktion” för turister istället för att tillgodose befolkningens behov och Westin analyserar stadsplanerarnas försök att dölja kapitalismens störande verklighet bakom en fantasi om balanserad ordning genom neurotisk planering. Sen kommer det bli ”aktioner” också. Den franska foto-gerillan #dysturb kommer att utföra en av sina världsberömda operationer i Göteborg natten till 6 juni.