Mekdes Worku: ”Mödrarna kunde inte ens sörja”

2015-04-28 | Jenny Rönngren padlock

INRIKES

Några hundra personer samlades på initiativ av socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU:s distrikt i Stockholms län för att visa avsky inför hur flyktingar tillåts drunkna inför omvärldens ögon längs EU:s kuster. De etiopisk-svenska demokratiaktivister som hållit en minnesstund för 28 kristna etiopier, slaktade av terrorgruppen IS på en strand i Libyen, utgjorde en betydande andel av de demonstrerande – och bar på konkret vittnesbörd om de desperata situationer som driver människor på flykt.

Den utlösande faktorn bakom manifestationen på måndagen var massdrunkningarna förra helgen, som ledde till extrainkallat toppmöte i EU, men inga lösningar som kommer åt grundproblemet. Manifestationen hölls till stöd både för flyktingars rätt att överleva och för lagliga vägar in i Europa.

En stor del av demonstranterna tillhörde den etiopiska diasporan i Sverige, som var kvar efter sin minnesstund för de 28 kristna etiopier som, i väntan på en chans att ta sig över Medelhavet, mördades av terrorgruppen IS på en strand i Libyen. IS filmade dådet, och anhöriga kunde bevittna hur deras söner dödades med nackskott eller fick halsen avskuren.

Dådet har förbigåtts med kompakt tystnad i de svenska medierna. Efter trettio år i exil säger Mekdes Worku att hon gör vad hon kan för att väcka uppmärksamhet kring situationen i hemlandet. Hon berättar ilsket om SVT:s förklaring till tystnaden – annat prioriterades. Varför? undrar hon och besvarar själv frågan:

– Västländerna säger att Etiopien är en demokrati, de tror på det för att regeringen har olja, men demokratier måste ha fria val. Etiopien har ett etniskt baserat system som delar folket i två grupper som bara är intresserade av makten.

Svaret är otillräckligt, frågan dröjer sig kvar. Mekdes Worku fortsätter berätta hur folk inte längre kunde hålla tyst, utan gick ut på gatorna i tusental i huvudstaden Addis Abeba och protesterade, något mycket ovanligt och riskabelt trots 24 år av ”demokrati”. Protesten slogs ned med våld.

– Mödrarna kunde inte ens sörja. Vi kan inte göra något annat än att gråta. De som är i Libyen har ingen framtid.

Eller jo, de står inför två val risken att dödas på plats eller risken att drunkna i försök att ta sig över Medelhavet.

I inbjudan till manifestationen lyfter arrangörerna fram att sannolikheten för att fler människor dör i försök att ta sig över Medelhavet är hög, så länge Europas gränser är stängda och avsaknaden av lagliga vägar in i Europa tvingar människor att utsätta sig för livsfara när de flyr. SSU-distriktet i Stockholm pekar i inbjudan på det moraliska ansvaret att stoppa massdöden.

Sanna Vestin, ordförande i Flyktinggruppernas riksråd (Farr), anslöt på eget initiativ till manifestationen. Hon konstaterade att uppslutningen kunde varit bättre, och att möjligheterna till det hade varit större om partipolitiken inte stått i fokus. Bakom kraven på en räddningsaktion för att förhindra fler dödsfall på Medelhavet och lagliga vägar in i Europa ställde sig, förutom talarna – huvudsakligen representanter från rödgrönrosa partiföreningar – även Röda Korsets Ungdomsförbund, Linje 17 mot rasism, Svenska, Muslimer för Fred och Rättvisa (SMFR), StreetGäris och Rädda Barnens Ungdomsförbund.

S-studenters ordförande Talla Alkurdi utlovade tydlighet i kraven på sjöräddning i stället för gränsbevakning och asylvisum som en av flera lagliga vägar till Europa:

– Vi lever i en ständigt föränderlig värld, i ett ständigt föränderligt samhälle, men där människovärdet ska och bör vara orubbligt. Så låt oss komma ihåg vilka i EU som styr, det är konservativa, det är höger och det är en allt mer framväxande rasism. Men vi här i dag ska ropa så högt att fler i EU följer med, så att fler i EU är pådrivande i att ta oss ur detta mörker, ur denna förnedring. Så att fler är med och hamrar ner fort Europa och hjälper de som flyr.

Hanna Lidström, Grön ungdom.

Hanna Lidström från Grön ungdom lyfte i sitt tal fram en fundering hon haft om hur det är att växa upp med skammen att ett folkmord kunnat pågå mitt framför ögonen, såsom Förintelsen.

– Människor dör inte på Medelhavet, de blir dödade av våra gränser. Vi vet vad vi måste göra, det är inte jättesvårt och Miljöpartiet har drivit det länge. Gör det möjligt att söka asyl från utanför EU, frångå Dublinförordningen och underlätta för anhöriginvandring. Nu är det dags att väcka en så stark opinion över hela EU att någonting till slut kan hända. Den folkrörelsen som står upp för fri rörlighet och mänskliga rättigheter börjar här i dag och vi kommer aldrig att lägga av, sade Lidström.

Unga feministers Nadine Jazzar ifrågasatte hur ekonomiska intressen kan stå över mänskligt värde.

– För vilka är vi som exporterar vapen till krig, men ser på när människor dör när de försöker fly? Vad har gett oss den rätten? Den makten över jord som är lika mycket din som min. Vi är en del av problemet och har ett ansvar i det här. För så länge världen är uppdelad och präglad av orättvisor, tortyr miljökatastrofer, statligt förtryck, sexuella övergrepp och rättslöshet, kommer det finnas människor som väljer att resa över gränser eller fly för att söka skydd.