FAKTA/Punkmusikalen
Punkmusikalen produceras av Teater Matilda.
Medverkande: Amanda Wirtberg, Amy Alsegård, Cecilia Säverman, Emma Weidenhielm, Jessica Blomkvist, Sanna Persson Sannerholm, Lotten Lundgren och Katharina Ståhl.
Musiker: Josefin Pukitis, Erica Lindblom, Anna Myrsten, Jessica Borch.
Regissör: Sanni Breisch
Foto: Lanna Olsson
Med punken som verktyg blottar föreställningen Punkmusikalen det värdelösa, det fula och det pinsamma hos människan och låter det ta plats på scen. Regissören Med punken som verktyg blottar föreställningen Punkmusikalen det värdelösa, det fula och det pinsamma hos människan och låter det ta plats på scen. Regissören Sanni Breisch beskriver hur föreställningen hjälpt till att konfrontera rädslor och ge plats att göra saker de inte trodde att de vågade. Med ett riktigt ösigt och storslagen resultat.
Den 23 april har föreställningen Punkmusikalen premiär på Kägelbanan på Södra teatern, i samarbete med den feministiska frigruppen Teater Matilda. På Södra teaterns hemsida beskrivs musikalen som en performanceföreställning med humor och svärta, dans och sång, monster och flickor. Den ställer frågor om vems kropp som provocerar, och varför denna kropp får mer eller mindre plats i samhället och kulturen? Punkmusikalen vill dissekera platstagandet.
Efter föreställningen DJ:ar Choco Canel, Rrriot Samba – OYA. Feministiskt Perspektiv talade med regissör Sanni Breisch om punkinfluenser, kroppar och kvinnlig erfarenhet.
Punken som metod
Breisch berättar att idén kom till för ett år sedan då hon och en medarbetare förenades i viljan att skapa en egen musikal.
- Jag och Emma Weidenhielm satt på en parkbänk i Blackeberg och pratade. Vi hade både sökt teaterhögskolan och fått nej massor av gånger och nu kände vi att det fick vara slut på den förnedring det innebar. Vi ville ju göra musikal! Men vi kan ju inte sjunga. Då kom vi på att vi kan göra en punkmusikal, då får vi sjunga hur vi vill och behöver inte bry oss om vad någon annan ska tycka. Så var Punkmusikalen var född.
Punken beskrivs som en metod i musikalen då den, enligt Breisch, injagar frihet i skapandet, att det är okej att inte vara perfekt. Hon påtalar att den inställningen är väldigt givande när det gäller att hitta glädje och att våga.
- Så fort vi börjat tvivla eller råkat hamna i en ond cirkel av prestationskrav så har någon sagt att ” äh! det är punk!” och vi har kommit tillbaka till leken igen. Sedan bandet Moon City Boys kom med i projektet har vi kunnat skapa musik tillsammans, både egna låtar och lekfulla covers, så det är vår egen punkiga blandning.
Föreställningen har sporadiskt vuxit fram under året och gruppen har bara haft repetitioner en gång i veckan, berättar Sanni Breisch och understryker att processen behövde odlas under tid utan stress. Resultatet beskriver hon som en performanceföreställning, utan tydligt narrativ, med teman som platstagande och prestation.
- Vår premiss är ”hela din kropp är en provokation”. Vi försöker hitta vår egen väg till att utrycka oss framför en publik och låter kroppen ta plats på ett sätt som hamnar i gränslandet mellan dans och teater. Vi analyserar och improviserar live inför publiken och låter dem ta del av vår process.
Ifrågasättande av den egna normen
Sanni Breisch berättar att föreställningen kom igång via ett öppet projekt som gruppen spred på Facebook, med önskan att skapa den tillsammans med andra som var nyfikna på att utforska vad den kunde bli. Hon berättar att de som höll sig kvar till premiären är en väldigt homogen grupp bestående av vita, smala kvinnor med skådespelarbakgrund.
- Detta tycker vi är ett problem och ifrågasätter även vår rätt att ta plats med våra kroppar på en scen när det finns andra kroppar som sällan får synas där.
Erfarenheter av att vara kvinna är ett tema som genomsyrar hela musikalen då samtliga deltagare är kvinnor. Med detta vill den belysa teman som hur det är att ständigt bli bedömd utifrån en kvinnokroppsnorm, samtidigt som vissa kroppar har privilegier gentemot andra som ännu mindre passar in i kroppsnormen. Den belyser den frustration som finns över att inte kunna leva upp till egna och andras förväntningar och att söka inne i sig själv för att hitta tillbaka till glädjen.
- I musikalen möter vi våra rädslor och ger oss själva plats att göra saker vi inte trodde att vi vågade. Allt som allt har det har blivit en riktigt ösig och storslagen föreställning med allt från stand up till Oscarstal och monsterfight, konstaterar Sanni Breisch.
MEST KOMMENTERAT
SENASTE KOMMENTARERNA
Eva Schmitz - Jag vill bara hänvisa till min avhandling från 2007: Systers
Om Var Grupp 8 en feministisk organisation?
Abraham Adolfsson - Och härtill bör kanske sägas att jag är Finne och uppvuxen i
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Abraham Adolfsson - Ja, det är väl jättebra att ha ett intresse att ta till sig
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Per A.J. Andersson - Betalda övergrepp? Hmm… Brott ska lagföras, inte klumpas iho
Om Porr handlar om betalda övergrepp
Eva Annonssida - Finns ingen kärnvapen på marknadstorg.se
Om Nobels fredspris till kampanj för att avskaffa kärnvapen
gudrun tiberg - Hello nya Fempers nyheter! Underbart att allt blir tillgän
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Eva NIkell - Jag är definitivt med dig, även om jag tyvärr inte sitter i
Om Rödgrönt ointresse för fred och nedrustning borde oroa många
Barbro Frost - Radikala och bra synpunkter.
Om Var inte målet att vi skulle jobba mindre?
Arina Stoenescu - Heja och tack för att ni finns! Glad första maj!
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Frederick Lidman - Lite osäker på vad det här betyder i praktiken. Sidan femini
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
MEST LÄST