Katastrofen skapas av gränsen och ett vi som har "rätten på sin sida", menar Edda Manga.

Bild: Youtube

Våldet upprätthåller en gräns som är obscen

2015-04-21 | Edda Manga padlock

KRÖNIKA/FEMINISM

Vad förenar rättsskandalen med de friade ordningsvakterna som dunkade ett barns huvud mot stengolvet på Malmös central, flyktingarnas död i Medelhavet, mannen som dödades under ett avvisningsförsök och inhumaniteten som visas i filmen Förvaret? Det är ett våld vars utgångspunkt och vars effekt är avhumaniseringen av de människor som våldet syftar till att hålla ute, skriver Edda Manga.

Läs även: Tvångstanken att bygga murar

"Våldet var befogat", anser åklagare Ulf Hansson i Malmö, angående det spektakulära övervåldet mot ett barn som upprörde Sverige tidigare i år. En ordningsvakt som gränsle över ett ensamkommande flyktingbarns kropp dunkar hans huvud mot stengolvet på Malmös centralstation, samtidigt som han håller handen över barnets näsa och mun. Åklagaren menar att oavsett vad man tycker om saken så var våldet ”juridiskt sett” adekvat i förhållande till situationen.

Ulf Hanssons partikulära rättsuppfattning verkar synnerligen förvrängd. Men den är långt ifrån en individuell företeelse. Hans makt att göra sin tolkning gällande pekar på att lagen, vars uppgift ju ska vara att skydda den svagaste parten, i nuvarande läge kan uppfattas på detta absurda sätt. Varför? Av samma anledning som gav upphov till den tragedi som överskuggar ordningsvakternas skandalösa rättsfall i det massmediala rummet.

Mellan 700 och 900 personer begravda i Medelhavet i ett fåfängt försök att rädda livet genom flykt till Europa. Språket vill göra halt. Endast tystnaden känns möjlig inför något så ohyggligt. Men jag hör på nyheterna att det har fått ett namn, det kallas ”katastrof”. Som en jordbävning, som en tsunami. Utan agent. Ödet.

Men det är inte ödet, det är ingen subjektlös katastrof. Det är resultatet av politiska beslut. De människosmugglare som de mest cyniska politikerna försöker skylla över skulden på må profitera på muren, men det är inte de som byggt den, som jagar flyktingarna och som vägrar bekosta en räddningstjänst i proportion till ett behov de känner till. Det hjälper föga att i indignerad ton kalla människosmugglarna ”hjärtlösa”. När politikerna beslutade att ersätta den räddningsberedskap som fanns med en övervakningsinriktad styrka kunde det inte ha undgått dem att det skulle skörda människooffer. Frågan är om de helt och fullt förstår att denna sorts ”pedagogik” inte fungerar. Trots avskräckande ”exempel” som detta kommer flyktingbåtarna inte att upphöra.

Gränsen är obscen. Det våld dess upprätthållande genererar uppträder naket: obefogat, oproportionerligt och absurt. När dess implementering omtalas som nödvändig eller befogad exponerar den vulgariteten i sin juridiska grund: ”vi” har rätten på vår sida. Vi råkar befinna oss på rätt sida gränsen. Maktojämlikheten är så naturaliserad att dess dödliga effekter passerar som en olycklig ”katastrof”.

Det är samma våld som resulterade i att en man dödades för drygt en månad sedan i samband med att han skulle avvisas. Samma våld som kräver att vakterna på Förvaret – missa inte filmen! – inte beter sig alltför mänskligt mot dem de håller fångna. Det är gränsbevakningens våld.

Dess utgångspunkt och dess effekt är avhumaniseringen av de människor som det syftar till att utesluta.