I ett avskalat scenrum sitter sex kvinnor på rad på varsin stol. De berättar med vardaglig ton om sina kroppar och liv. Ofta är det dråpligt och skratten väller fram från publiken. Ämnet som avhandlas är klimakteriet, och stämningen påminner om den i skolaulor när det talas om kroppar. Här blandas igenkänning, pinsamhet och glädje. I pjäsen skämtas det om svettningar, kroppsformer som förfaller och det snopna i att inte längre bli sextrakasserad på jobbet eftersom män föredrar att trakassera yngre kvinnor.
Pjäsen heter Kvinnor över 40 vad ska man med dem till? och har blivit en hit på Uppsala Stadsteater. Det är slutsålt nästan hela säsongen. I publiken sitter närapå enbart kvinnor, många ser ut att komma i kompisgäng till teatern och det syns att de har kul.
Osynliggjorda
Kvinnor får i regel sin sista mens mellan att de är 45 och 55 år. I pjäsen får vi lära oss att det bara är bland människor och späckhuggare det finns infertila gamla honor, i övriga djurriket finns inte menopausen. Vad ska vi ha dem till, dessa kvinnor som inte kan användas som barnfabriker? Pjäsen lägger ett åldersperspektiv på könsmaktsordningen. Allra längst ner i samhällshierarkin finns kvinnor över 45 utan man och barn, säger en av skådespelarna.
Pjäsen påminner om en talkshow. Scenografin bär känsla av en tv-studio och tilltalet är vardagligt, ordet ”rövknullad” återkommer flera gånger. Berättelserna är också korthuggna som tv-samtal. Det är både en styrka och en svaghet. Inget drama hinner byggas upp. Bara i enstaka fall bränner det till. Då handlar det om föräldrar som blivit gamla och om att vara arbetslös när man är över 60. Annars håller sig pjäsen på en bekväm nivå. Våra rädslor för ålderdomen tas upp, men alltid så att vi kan skratta åt dem.
Ensemblen är öppen med att klimakteriet inte anses vara ett ”hett” ämne i kulturkretsar. Ska det handla om kvinnor i vårt androcentriska samhälle, då ska de vara unga. Det har ensemblen rätt i. Medier kan tänka sig att lyfta unga kvinnor som målar vaginor på väggar eller som ritar serier om mens. Unga kvinnliga artister kan få egna miniserier i SVT. Men att lyfta kärringar, deras skapande och livsvillkor? Nej, det ses inte som intressant.
Önskvärt med arga tanter
Kvinnor över 40 är modig, rolig och bubblande - en upplevelse du inte vill missa. Samtidigt hoppas jag på fler pjäser om klimakteriet och åldrande, som vågar ta sig ut ur den vita medelklassens territorium. För att låna pjäsens språk är mogna kvinnor ”rövknullade” av samhället. Efter ett liv med deltidsarbete och rollen som informell offentlig sektor i hemmet, återfinns framför allt kvinnor bland våra fattigpensionärer. Trots att de stått upp för samhället, fött barn, vårdat sjuka och äldre, förbrukar samhället dessa kvinnor när de slutar vara (re)produktiva. Rysaren i årets budgetförhandling handlar därför inte om fattiga tanters villkor, utan om hur många extra miljarder som ska läggas på försvaret.
Jag önskar att pjäsen vågade vara argare. Jag önskar att tanterna skulle rövknulla makten.
2
Följ oss
Gå till sidtoppen
föreställningen verkar av recensionen vara ett bigott gullande med enfalden. Exempelvis har det aldrig varit tyst om klimakteriet endast tabu lyfta fram det som en befrielse och lättnad. Verkligt fånig också antydan att kvinnor över 45 utan man och barn skulle befinna sig längst ned i samhällshierarkin. Det är precis tvärtom, just dessa kvinnor är de verkliga vinnarna, välutbildade med bra lön kul jobb ett oberoende som det i likhet med klimakteriet också tydligen är tabu att profilera som ett fett rikt liv ännu 2015. Aldrig gulla med bigotteriet om makten ska rövknullas.
Vore intressant att höra vad du skulle säga om pjäsen. Återkom gärna här om du ser den! mvh/Anna-Klara Bratt